Dorotean

Tidigare idag umgicks jag med människor. Det kändes konstigt..
jag är alldeles för dålig på sånt :(
Satt ofta ganska tyst och mest betrakta, och lät de andra 3 som känner varandra
prata internt som jag inte kunde hänga med på.
Och var det saker jag kunde hänga med på satt jag tyst ändå för att,
jag hatar att prata. Typ.
Svåraste frågan var nog "Men. Vem är du egentligen"  - vad svarar man på det egentligen?
Eeh.. Eeeh.. JagärSaraochjagvillmestavalltslutavaravidliv.
Så rolig människa är jag..
Satt och pillade i en ljusstake och värmeljuset som var i den staken istället för att
komma med en massa intelligenta frågor och inlägg i deras lajv-diskussion.
Dessutom var det ju estetmänniskors. Och inte bara det, det var teatermänniskor
och helt plötsligt kunde de starta med någon slags improvisationsteater.
Och jag kände mig helt plötsligt ännu sämre. Jag sugersugersuger verkligen
(är världssämst) på att vara sådär impulsiv och cool. Istället sitter jag spänd som..
något väldigt spänd och känner att alla hatar mig.
Det kommer verkligen Aldrig bli något med mig. Jag kommer vara en jävla loser livet ut,
som aldrig kommer uppleva såntdär fint som alla andra. Typ känna sig uppskattad.
Men ja.. jag antar att slutet närmar sig.