Mest Blöd.

Det är sjukt lägligt att man får ett sånthär sjukt
behov av att prata. Bara prataprataprata i all evighet om allt om ingenting,
mitt i natten en Lördagkväll SAMTIDIGT som jag hatar mig själv och vill dö.
Väldigt bra tajmat där, själen min. Det gör ont och det svider en del.
Men Vafan, jag får bita ihop.
Det finns alltid de som har det värre än mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback