Dorotean

Tjaa.. härmed skulle man ju kunna säga att jag, Rebecka och några andra medlemar i GU är något slags levande bevis på att det inte finns någon åldersgräns på påskkärringsskap, eller vad man ska kalla det.
Igår gick vi nämligen påskkärring i Svartbäcken, Uppsala - Trots våran ålder <17>. Och det var underbart ;D
Fast det krånglade en väldig massa i början.
Först kom vi till lokalen, eller ja. utanför-lokalen. Eftersom ingen som var där hade nyckel fick vi sitta och vänta. Så ringdes det lite och det visade sig att den som hade nyckel till lokalen inte hade nyckel till våningen som lokalen låg på - så vi skulle inte komma in ens när han kom. Då blev det en hel del krånglande om huruvida vi skulle försöka få tag på en nyckel, eller ge upp och gå någon annan dag istället. Sen när vi väl fick tag på nyckel, kom in på våningen och in i lokalen dök nästa problem upp: våra flygblad. Det var nämligen tänkt så att vi under våran påskkärringsvandring skulle dela ut flygblad för att informera om reklam och hur mycket det tar på naturen men, han som skulle komma med flygbladen kunde inte komma så han mailade det till en av oss som var där.
Men det var bara det att han mailade till den av de två mail-adresserna som inte gick att kolla i lokalen (av för mig okänd anledning). Så då var vi tvugna att försöka få tag på honom igen, så att han kunde maila flygbladet till rätt mail. Då, sådär en timme senare än planerad utgångstid, var det en del som var ganska less. Ingen var särskilt sugen på att sitta utklädd till påskkärring och vänta på det där mailet.
Då kom någon med den geniala idén att vi, eller i allafall några av oss, ju faktiskt kunde gå och tigga godis i gårdarna under tiden. Så efter lite diksuterande hit och dit hur och var vi skulle gå avlägsnade vi oss ifrån lokalen för att gå ut på godisjakt. Och den som tror att vi inte skämdes över att vara 17-åriga påskkärringar tror fel.. Men skoj var det ändå :]
Man fick rätt roliga kommentarer från folk, både på stan vi gick igenom för att komma till bostadsområdet och från de som öppnade. Syrran sammanfattade det hela ganska bra med "VA FAAAAAN!?!" mitt på stan. Annat skoj folk sa var väl "Nämen...vilka stora påskkärringar", "Oj, vad modiga ni är som ställer upp på det här" och "Men vad kul med lite engagerade påskkärringar". Mm, det var skoj som sagt.. och godis fick vi - också när det var meningen att vi faktiskt skulle ge våra flygblad och "Ingen reklam, tack" skyltar.
Sammanfattningsvis kan jag säga att:

• Det är bra med god planering
• Det är kul att tänja på gränser
• Godis är gott men dåligt när man är hungrig
• Bra kommunikation är viktigt

Idag är det Långfredag och jag undrar lite varför man egentligen "har kvar den" är det någon som utnyttjar den till "det den är till för"? Antagligen inte, eller antagligen inte särskilt många svenskar i alla fall. Okej vi har det som någon slags tradition, men handlade traditionen verkligen om att man skulle kunna gå ut o supa skallen av sig på Skärtorsdagen och kunna slippa vara bakis på jobbet/i skolan nästa dag? Probably not! Fast iofs har ju de flesta svenska traditioner blivit alkoholiserade. Man ska liksom supa på påsken, valborg, midsommar, julen, nyåret, födelsedagen. Varenda litet tillfälle som erbjuds ska man fixa sig en anledning att supa. Snyggt Sverige.!
Men nog om det.
Nu vill jag istället tipsa om en gripande (eller tankeställande någonting) text jag läste på expressen.. och ja, jag är medveten om hur patetiskt, eller nåt sånt, det låter. Men den var..fin eller hemsk i någon slags blandning. Den är skriven av en kvinna som i 20:e veckan var tvungen (?) att ta beslutet att abortera sitt foster då det inte hade någon möjlighet att överleva efter födseln, på grund av obefintliga lungor. Som jag fattade det. Hur hemskt som helst, och här är den: http://expressen.se/kultur/1.625017
På tal om abort träffade vi några prickar (vet inte om jag kan använda trevlig som adjektiv för dem) på stan. Det var amerikaner som frågade oss varför vi hade rosiga kinder och ditmålade fräknar i ansiktet. Vi förklarade för dem att det var en påsktradition för yngre barn *hrmm* att gå och be om godis och önska gladpåsk. Sen berättade de att de kom från en kyrka, Jesu kristi kyrka eller något, och var här och missionerade. De försökte att inte verka så fundamentalistiska men när jag kom hem och berättade för mamma berättade hon en hel massa mys om dem.. En massa mys som inte var så mysigt. Om man säger så. De är tydligen för månggifte och sådär. Kallades tydligen för Mormoner också..
För övrigt har jag ännu en gång fått möjligheten att gnälla lite över UNT's så kallade insändarkung (som vet verkligen bär emot att kalla. För mig är kung ett positivt laddat ord..) Berne Widéns åsikter. Den gubben kan verkligen komma åt de punkter i mig som irriterar allra mest. Jag menar, hur i helvete är man funtad om man skyller på jag citerar "de jämställdhetsivrande kvinnorna" för att män inte stannar och hjälper en kvinna i nöd (eller ja, hon hade fått punktering och kunde inte bända upp muttrarna.. eller vad det nu kan heta). Det är helt sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt. Mansgrisar är verkligen det värsta jag vet, eventuellt efter kvinnsgrisar som är snäppet värre...

Och med det tackar jag för mig,
VÄRME!