Dorotean

Under har skett! Igår fick jag en komplimang, och jag kunde ta åt mig av den! Jag skrattade inte bort den, eller trodde att den som sa den ljög för mig. Nej, tvärtom blev jag glad och tackade för mig. Vet inte vad som har hänt, men någonstans måste det ha brunnit. Det är ju allt annat än mitt vanliga beteende att kunna göra så. Ändå kan jag inte ljuga och säga att jag inte trivdes med det, det var faktiskt riktigt trevligt. Kanske hägrar en tid fullt av självförtroende, snälla kommentarer och andra liknande trevligheter? Jag tvivlar, men man kan ju alltid hoppas :)

Idag kom jag  också äntligen mig för att ringa ungdomshälsan. Vet inte hur länge jag har tänkt att jag måste gå dit. Eller måste och måste, det är väl mer en trygghet att veta att allt står rätt till i min skatt (ja, det är en parodi på männens Kompis. Men jag vet inte vad jag ska kalla den annars). Det kommer säkert gå asbra. Minns när jag som 14-15 åring skulle genomgå undersökningen för första gången. Haha, vad nervös jag var :) Satt och pratade konstant innan i väntrummet, och fick diverse lugnande blickar från äldre och mer erfarna unga tjejer. Sen gick det hur bra som helst. Var väl mest konstigt att få höra kommentarer som "Du kommer få lätt att föda barn sen". Det var väl kanske inte precis vad man ville höra som 15-åring. Men ändå :P

Sen undrar jag var man får självdisciplin ifrån? Jag skulle verkligen behöva ett par ton sånt nu.
Hur i helvete ska jag få allt klart till jullovet? För mig verkar det övermäktigt...
Nåja, det får väl lösa sig på ett eller annat sätt..

Värme!