Appropå skönhetsideal..

Det har länge pågått en debatt, eller i allafall ett eller flera samtal, om dagens skönhetsideal. De allra flesta (hoppas jag) tycker det är helt sjukt att hela tiden få budskap om att man inte duger så länge man inte har armar och ben som stickor samtidigt som man ska ha gigantiska bröst osv. osv. osv. Ni vet alla hur snacket har gott. Det har också varit en del av vad feministrörelsen har fokuserat på, då dessa skönhetsideal sätter otrolig press på unga flickor (som om det inte vore nog med att man ska vara bäst i skolan också). Och ja, det finns en press på killar också, de ska vara macho och muskliga ungefär, men det är inte alls i samma utsträckning som för tjejer. Säger man. Och jag är inte den som säger emot, jag har svalt hela allt med hull och hår och har gått omkring med de här åsikterna ett längre tag. Men det var inte förrän för ett par veckor sedan som jag fick upp ögonen, på riktigt.
                     Jag kan nästan jämföra mig med sådana som säger att man inte kan förstå hur det är förrän man själv får cancer/får ett barn med cp/har en pappa som går och dör. För den där pressen har som inte funnits hos mig, på riktigt. Visst har jag mina komplex och det är sällan jag tänker på mig själv som smal och vacker, men det har ändå inte kännts som om jag upplevt det. Men det fick jag göra då, för två veckor sedan.
                      Egentligen drabbade det inte mig personligen, men det var ändå så att det fick mig att tänka efter och så vidare. Det var nämligen så att min lillasyster hade en av sina vänner hemma här en dag och inte vet jag vad de gjorde, men de verkade skratta och ha roligt sådär som man brukar göra med sina vänner. Än så länge inget konstigt. Jag antar att de pratade en del allvar, sådär som man brukar göra med sina vänner, också. Och det är ju heller inget uppseendeväckande och som får mig att reagera. Men så vad var det då? Jo. Efter att systerns vän åkt hem satte vi oss och pratade lite. Ja, vi gör så ibland. Det handlade om det mesta, antar jag. Så efter ett tag kommer vi in på vad hon och vännen hade sysslat med under dagen, och som jag sa hade de väl mest gjort sådant som man brukar göra med sina vänner. Förrutom en grej. Eller, jag vet ju inte hur det är med er, men jag vet i alla fall att jag blev riktigt förvånad när jag fick veta vad de gjort. Jo, då hade de två, båda flickor i 15-års åldern, ställt sig framför syrrans gigantiska spegel och... tittat på varandra. Nu skulle det kunna låta jättesnuskigt, men så var inte fallet den här gången. Nej, de hade tittat på varandra och avgjort vad som var bra och dåligt hos de båda. Och då var det inte "Jag är duktig på ..... , men skulle vilja arbeta på...." eller "Du som är så...." onej, det handlade inte om personlighetssidor utan det var rätt och slätt utseendet. De var båda missnöjda med sina feta låt (eeh, var då?) men kunde enas om att den enes tänder var riktigt bra (förrutom att de var lite gula) medan den andra hade fina ögon. Eller något sådant.
                         När jag fick höra det blev jag helt... ledsen. Det känns verkligen hur fel som helst att man ska behöva bry sig om sådana saker. I och för sig behöver man väl inte det, men det är det där med tryck från samhället osv. osv. osv. igen. Det är liksom rätt mycket som är fel när det är så. Okej att det kan tillhöra människans natur att vilja göra sig snygg för att få tillhöra en grupp eller för att få en partner att avla av sig med, vad vet jag - jag är ingen biolog. Men när det börjar ta sådana extrema former tycker jag verkligen att det har gått för långt. På något vis känns det ändå inte som om det här med pressande skönhetsideal borde vara något som fyller våran vardag, eller? Nej. Det borde göras något mot skönhetsidealen, och det borde göras nu!

Tack för mig,
Värme!
                           

Kommentarer
Postat av: Femman

Det är bara att beklaga att även din syster och hennes kompis fallit offer för dagens sjuka utseendefixering, men det är knappast förvånande. Ett talande tecken för hur skev världen är är "leksaken" för små barn som kallas "peekabostång". Leken går ut på att tjäna pengar på att "dansa" kring den stången. Ja, du förstår själv vad det är för något.
Det är mycket riktigt så att utseende spelar stor roll för val av partner att fortplanta sig med, det är ingen hemlighet och i alla tider har vissa kvinnor och män utnyttjat denna självklarhet skrupellöst. Skillnaden mellan då och nu är att det är allmänt accepterat med extrem ytlighet idag, och att den uppmuntras och exploateras.
Att ta naturliga saker och pervertera dem och utnyttja dem till max är typiskt för dagens samhälle.
Medlidande är ett exempel på det, nu när det ofta är synd om gärningsmannen när det kommer till brott.
Jag tycker det är fel att tala om att göra något "mot" skönhetsidealen. Det är inget fel på skönhetsideal i sig, det är det onaturliga utnyttjandet av dem som det är fel på.
Men vad tycker du att vi borde ha som motåtgärd? Och vem är fienden? Något för ett kommande inlägg kanske?
Att du inte kännt av pressen från skönhetsidealen kanske är för att du är trygg i dig själv, och tar allt med en klackspark? Jag gissar, du får gärna säga hur det är om du kan tänka ut det. :)
Slutligen vill jag bara säga att du uttrycker dig mycket bra. Det är personligt och nära, vilket gör det trivsamt att läsa.
Fortsätt så!
P.S. Frälsningsarmén var inte på stan idag så de får femman en annan dag. D.S.

2007-07-20 @ 17:52:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback