Stockholmstankar

Som sagt (tror jag?) är det alltid ett äventyr att resa. Man vet aldrig vad som ska hända och man får ofta flera goda skratt på grund av medresenärer eller annat folk man kommer i kontakt med. Det verkar som att det i synnerhet är så när man reser till Stockholm (även fast jag gillade Pojke 4 som frågade sin morsa var Hemlösa cola är när Markoolios sommarplåga spelades). En sådan resa gjorde jag igår och surprise surprise, det blev ett äventyr. Inte alls på samma sätt som när jag kom i bekantskap med, och fick en kondom av, MPT men ändå en hel del. För en tänkare som jag är det väldigt stimulerande att komma ut bland folk och fä och bara se hur.. folk och fä beter sig - och det fick jag verkligen anledning till igår.

Planen var nämligen så att jag skulle åka in och träffa en som slutade jobba "typ 15" så jag lämnar mitt trygga bo i precis lagom tid för att komma in till huvustaden i en tid som i alla fall för mig är typ 15. Närmare bestämt kvart i 15 (som man inte kan säga men det skiter vi i). Där fick jag dock reda på att min vän nog skulle bli hållen ett tag på jobbet ett tag extra. Då jag inte har något som helst problem med att bara sitta och titta på människor (tyvärr blir det till och med glo ibland) var ju inte det något direkt problem så jag höll mig kvar på Stockholms central. Det var bara det att  det här lilla extra taget blev 1,5 timme - så det blev en hel del att titta på! Och med tittandet kom det en massa dömande/undrande/roande över hur andra människor beter sig.

Jag tar ett exempel: När jag satt där i går kom det efter ett tag (alla flyttade på sig utom jag under de där 90 minutrarna. så jag fick ständigt nya spaningsobjekt) och satt sig ett par med ett barn och någon vän eller nåt (hon var för övrigt rätt läskig för det gick inte att ålderbestämma henne. hon kunde vara allt från 15 till 25 typ). Det var väl inga konstigheter direkt. Hon var hur söt som helst och raggade upp en kompis från barnvagnen bredvid som hon "dansade" med. Sen rullade den barnvagnen vidare och tösen blev utan vän. Då blev det sig så att hon parkerade sig bredvid pappa istället. Inom en snar framtid kom det ett nytt par, med varsinn glass, och satte sig brevid henne. Som vilken unge som helst antagligen också hade fått fick hon genast upp ögonen för glassen och kom väl på att hon visst också var sugen på glass, så då ställde hon sig upp och börja råglo på de två glassätarna. Då fnittrade föräldrarna lite generat och sa "men *namn* sluta med det där" och tittade lite menande på paret som Förståss såg helt förstående på föräldrarnaochbarnet och tänkte väl typ "ååååh, så sött". Och det var väl ungefär där mitt tänkande kom igång. Det satte igång tankar som varför man inte kan göra sådär som vuxen för JAG blev assugen på glass när jag såg den enes Solero Exotic (jag hade typ feber och halvdog där så) men det skulle ju aldrig falla mig in att råglo så de kunde bjuda. Det skulle jag med alla säkerhet ha gjort för 12-13 år sedan. Varför? Såklart på grund av uppfostring men.. varför? Varför uppfostrar vi till sånt? Ibland blir jag rätt trött på den här kyliga svenskheten. Tänk vad mysigt om man kunde gå och få/ge glass till vem helst som var sugen och blanda lite hejvilt på saker. Underbart skulle det vara.

Förrutom det var det faktiskt en sak till som fick mig att fundera på huruvida jag gillade svenskheten eller inte. Det var så att som bänkgranne fick jag ett tag en familj bestående av föräldrar och tre barn. Det var dock sällan de alla satt på bänken samtidigt till en början. Så när alla väl skulle bänka sig (höhö) var det lite ont om plats. Mellan mig och pappan som satt närmast mig fanns det plats för kanske ett lår, och på andra sidan mig fanns ännu en plats förr ett lår. Med andra ord kunde tonårsflickan bara bett mig flytta lite för att få plats med sina lår (som typ var lika stora som mina vader...) men icke. Nej. då tittade hon sig rådvill omkring sig och Pappan nickade på lårplatsen mellan mig och honom och sa att "där kan du ju sitta". Då tittade hon lite rädd på mig och skeptiskt på platsen för att sedan säga Njeeej.. och sätta sig på väskan istället. Eftersom det var en alldeles pytteliten resväska hade den i princip noll balans alls så hon reste sig istället. Jag vägrade flytta på mig av principskäl. Senare flyttade jag dock på mig mot familjen för att ge plats åt ett par. Utan att de frågade. Mest för att lura mig själv att jag är snäll. Och för att reta familjen lite.

Sen var det väl inga fler direkta tankebanor som öppnades i min hjärna. Förrutom var ordet "palla" kommer ifrån. För det låter ju inte svenskt svenskt, men vad är det annars? Kan inte komma på något engelskt ord det kan härstamma ifrån heller. Plus att det ju både har betydelsen palla äpplen och att... "palla trycket". Bloggläsare som vet kan ju meddela mig. Alternativt leta reda på svaret och sen meddela mig :)

Tack för mig,
Värme!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback