Skolavslutning

Japp. Jag är nyss hemkommen från en skolavslutning. Inte min skolavslutning då förståss eftersom jag hade den för över en vecka sen (nästan två enligt mig). Onej, det var min systers skolavslutning faktiskt. Egentligen känns det väl lite halvfel att komma och se när ens syster slutar åttan, det är ju i princip ingenting men min syster skulle ju faktiskt sjunga, så hon var uppbackad av halva släkten (far, mor, ena bror, jag och så morfar. Det är typ halva släkten).
Och det var ju...intressant. Kanske inte själva sångerna (intressant är väl inget bra betyg på en sång? :O) utan hela företeelsen med föräldrar och anhöriga som väntar utanför kyrkan, tågande elever som kommer över herrgårdsplan, paniken över att få en sittplats, inledande och avslutande psalmer, tal av kyrkoexpedit (eh?) med alldeles för mycket gud inblandat och så till sista betygsutdelningen. Det var väl i princip det som hände, förrutom sånger framförda av syrran, syrran + vän, hela nian x2 och lite blockflöjtsspel. Det kanske inte låtar så mycket för världen, men det var det faktiskt! Jag tycker det är så himla intressant att bara betrakta människor, registrera hur de beter/talar/rör sig o.s.v för att sen komma fram till värsta berättelsen. Då kan ni ju tänka er hur det var att se betygsutdelningen. I och för sig är jag lite halvt bekant med dem innan (de gick ju i sjuan när jag gick i nian på samma skola) så jag har ju några hum om hur läget är men det var ändå så tydligt. Man såg direkt vilken som var den sötaste flickan, tuffaste killen, osjälvsäkraste människan och vem som hade högst betyg. Och hur talande är det inte när vissa (3-4 stycken kanske) får början till applåd även fast Biträdande Rektorn förklarat att det skulle vara en applåd för samtliga, efteråt?! Jagmenar, det var ju inte så att hon med asperger syndrom som, inte ett dugg oförklarligt, gav ett något udda uttryck gav ett intryck av att vara en av de där coola. Nej, det var väl snarare han som på eget bevåg grabbade tag i Biträdande Rektorn och gav honom en ordentlig kram under "Betyg och ros"-utdelningen. Ni fattar läget va? Och för mig ger det verkligen vatten på min kvarn, eller bränsle till motorn som kanske skulle kunna vara om än löjlig, men modern tolkning av det gamla uttrycket. Motorn (eller kvarnen) är i det här fallet min tankemaskin och tillika hjärna. Det bara sprudlar en massa tankar om hur jävligt de där ocoola måste haft det - och det vet jag alldeles för väl. De har rent ut sagt haft ett helvete och så hoppas jag lite på att de-där-andra som inte upplevt något helvete men ändå är en stor del av det är medvetna om det. Jag får allvarligt ont i magen av att tänka på att utfrysare, mobbare och annat drägg inte är medvetna om vad de får andra att utstå p.g.a dem själva. Eller ja, på grund och på grund - man har väl alltid något slags val men det känns ändå rätt pissljummet att välja vem man "vill vara" för att slippa otäckheter. Man ska ju förfan kunna vara vem man vill, var som helst utan att behöva lida för det... Oavsett om man bor i en stad där det bor 70 miljoner och ingen bryr sig om varandra, eller en byhåla där det bor 2000 pers och alla kan allas släktträd, förflutet osv. osv. osv. För mig är sånt så självklart. Men tydligen inte. Nåja. Tillbaka till skolavslutningen. Det var egentligen hur mysigt som helst. Inproppad i nyrenoverad kyrka med en massa Håle-bor som sjunger psalmerna 199 och 200. Kan det bli bättre? När man dessutom nästintill började gråta för att niorna sjöng samma sång som man själv sjöng när tiden för att sluta nian var inne. Och syrran var ju en stjärna förståss, hon är ju släkt med mig liksompliksom, iofs var hon lite väl nervös när hon sjöng själv. Men det gjorde inget :) Niornas sång var....intressant. Det kändes liksom inte helt hundra bara, vet inte varför. Sen var det väl inget överdrivet anmärkningsvärt som hände, förrutom när jag träffade på min föredetta engelskalärarinna som känner min nuvarande svenskalärarinna och det första hon (f.d engelskalärainnan) sa var "Jag höörde att du hade gjort ett sånt bra nationellt prov i svenska när du var i New York!!!!!" Eeh... ja. Hördes det över hela atlanten? Eller är det så att lärarna är så befästa vid sina elever att de inte talar om annat? Vet inte riktigt vilket som känns värst.. men ja, det var ju trevligt att höra ändå. Till sist fick man bevittna en massa gråtande nior som var ledsna sådär som man bara är när man slutar nian. Och sen var det slut.

Kommentarer
Postat av: Du vet vem ;)

Detta gör onekligen att man får lite flashbacks... kan minnas allt det där du beskriver om "dem coola" och så vidare... jävligt synn att det är så... men man kan inte göra annat än att hoppas det kanske blir bättre i framtiden, vilket det antagligen inte blir, men man får väl hoppas. Annars låter det som en trevlig dag... P.S lite synd att det är så mycket gud på avslutningen... det är ju trots allt så många ickekristna som är där... och det är trots allt inte en gudstjänst D.S

2007-06-14 @ 23:11:13
Postat av: Anonym.. :p

Du skriver så himla bra, vet du det? Och ja, det var ju precis som du anade när du satt där i kyrkbänken. Fast en sak håller jag inte med dig om.. jag tror/vet att åtminstone vissa "ocoola" inte alls har ett helvete. Visst finns hierarki och allt, men jag tror faktiskt att ju längre tiden går i högstadiet, desto mer reser sig "töntarna" och börjar betrakta "fjortisarna" med mer och mer förakt istället för avund. Så var det åtminstone för oss. Men hela rangordnings-grejen är bara pinsam.. spec eftersom det alltid är de STÖRSTA killarna som är "coolast".. Det är som att vi är kvar på stenåldern när styrka fortfarande mäts i muskler och inte i hjärnkapacitet. Patetiskt.

2007-06-17 @ 12:00:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback