Grubbelsmurfen

14 dagar kvar

IDAG är ännu en dag proppfylld av grubblerier och nu var det tänkt att det skulle komma en redogörelse för hur grubblerierna sett ut. Men ja.. min uttrycksgen tycks fortfarande vara försvunnen så om jag vore läsare skulle jag inte alls förvänta mig det bästa. Nåväl, förrutom alla positiva saker jag fick med mig hem i bagaget (både litterärt och bokstavligt talat) från Det Stora Äpplet har jag fortfarande vissa men därifrån. Och då menar jag inte mitt köttsår till brännskada jag har på vänstra foten efter en jävla plattång. Jag menar irritationer på klasskamrater. Ja, jag skäms över det här , men försvarar det som naturligt. Den gångna veckan med det intensiva umgänget med klasskamrater som man annars bara brukar titta på (Ja, det är den relationen vi har i vår klass) 7,5 timmar om dygnet blev för mycket. Jag upptäckte sidor hos annars fullständigt vettiga och bra människor som jag nu inte kan låta bli att tänka på, tyvärr. Tyvärr är jag nog också rätt överdålig på att dölja mitt missnöje över den här egenskapen hos den här personen och det har redan lett till missförstånd och annat otrevligt. Jag tycker ju liksom om den här personen, och trivs jättebra med den men.. Resan bar med sig otyg som sagt. Och jag märkte klart och tydligt vilka man var van att umgås med och alltså kände till alla små egenheter. Det underlättade att det fanns några såna där också kan man säga :)
Men nog om det och över till lite annat gnäll istället.

Egentligen skulle jag vilja gnälla över den svenska psykvården, men eftersom jag fortfarande inte är helt 100 på att jag verkligen verkligen har belägg för det vet jag inte om jag vågar. Jagmenar, även fast jag satt och spydde ut en massa om hur jag hatade mitt liv och att jag önskade det ur mig var jag inget akutfall då, och lär således inte vara det nu heller. Sen att 2,5 månader är överdrivet mycket längre än den två till tre veckorna förvarnade väntetiden får man ju säga vad man vill om. Jag har som sagt inget som helst förtroende för den där mannen, min "psykolog", och får nästan ont i magen av att tänka på det, men vad gör man? Det verkar ju inte bättre än att jag ska behöva springa in där med givärspipan i mun där för att få någon som helst hjälp, och eftersom jag (förhoppningsvis förståeligt) inte är ett dugg sugen på att göra det får jag väl bita ihop ett tag till. Jag blir så less bara när annat folk ska behöva lida för att jag lider av att jag tidigare lidit ännu mer, och mest är jag väl rädd för att folk ska lessna på mig tillbaka. Det funkar liksom inte att vara sur, grinig och förjävligt som värsta pubbeungen och skylla allt på det förflutna så är allt förlåtet. Det är liksom inget man vill, eller för den delen kan, köra med varje gång inte smilbanden är spända. Men jag säger som han som sket i vasken: Det löser sig.

Hade ett intressant samtal med mor min i går föresten, och samtalet var syskonen i familjen. Det startade med att jag berättade att min nuvarande svenskalärarinna träffat på min före detta engelskalärarinna och att de hade ungefär samma, positiva (åh herregud, hur gick det till) uppfattning om mig och att jag och min syster tydligen var lika...positiva. Det höll ju mor med om förståss (kunde hon annat? det är ju hon som klämt fram oss) och så kom vi in på hur lika vi syskon faktiskt är. Kanske inte rent utseendemässigt (fast det är väl inte jag rätt person att säga) men personlighetsmässigt är vi trotts våra olikheter (en pengagalen ekonom, en riktig slacker, en punkig sångare och så jag) faktiskt lika. Det finns liksom något där, som alla har. Min mor höll med, men efter ytterligare samtal kom det fram att hon tänkte på helt andra saker än jag. Medan jag tänkte på den här sidan hos oss, den bestämde som är hur tydlig som helst att den kommer från pappa, tänkte hon på att vi alltid är så bra på det vi gör. Dock sa hon att en av bröderna var lite avvikande eftersom han aldrig visade, han har alltid slutat på allt han varit bra på (och skolan har han inte brytt sig om). Intressant värre.

Men nä.. nu tänkte jag få arslet ur vagnen och plugga lite istället.
VÄRME! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback