Dorotean

Igår kände jag mig vacker. För första gången på mycket mycket länge, om jag någonsin gjort det, kände jag mig vacker. Jag gled omkring på stan och lyste av allt det vackra. Jag log åt varenda kotte jag mötte - och tro det eller ej men de verkade uppskatta det! Eventuellt var jag lycklig, det är så himla svårt att avgöra. Jag är inte hon som är den mest vana att känna en massa bra känslor, Onej - tvärtom. Just det har blivit extra tydligt för mig senaste veckan. Jag har nämligen bestämt mig för att skriva om min "psykologiska resa", alltså hur mitt psykiska mående har sett ut sedan ungefär åttonde klass när det hela började. Det är helt sjukt. Jag är så imponerad över mig själv att jag har Orkat med allt under alla dessa år, jag förstår inte att jag klarat mig ur det utan större men än vad jag har idag. Och det är inte lite heller. Hittils har jag skrivit om åttan och nian, det är tre sidor långt. Så nu har jag ettan och tvåan på gymnasiet kvar plus nuläget. Men det kommer nog ta ett tag. Det är så sjukt påfrestande för både kropp och själ att öppna upp sig totalt - även om det bara är för datorn än så länge - och sätta ord på sådant man blviit påverkad av/tänkt på under flera års tid. Så jag orkar inte mer än en liten bit i taget. Dessutom vill jag att texten ska bli så sanningsenlig som möjligt och eftersom jag (överraskande nog) hela tiden kommer på nya saker är det nog bara bra att det får ta tid. Får se vad jag ska göra med texten sen. Eventuellt lägger jag ut den här, bara för att liksom. Annars kan intressanter be om att få läsa den så kan jag överväga om han/hon ska få det. Jagmenar, det är ett Väldigt stort steg och jag vet inte om jag har kapacitet att genomföra än. Något jag med all säkerhet vet att jag inte är beredd på är att visa den för mina föräldrar. Det skulle nog bli chockartat för båda parter, och det känns lika bra att undvika det. Får väl se om de någonsin får läsa det. Eller någon annan i familjen för den delen. Det tvivlar jag på. Kanske ska fråga min psykolog om hon vill läsa den dock. För att det känns som om jag vill ta ett lite längre steg än bara ha texten på datorn.. Det får väl visa sig helt enkelt.. Den är ju inte klar än på ett tag ändå så :)

Jag har dessutom blivit klänningfierad. Jag har ingen aning om vad det är som hänt, men något konstigt är det. Senaste veckan har jag köpt 3 (TRE!!!) klänningar. Och planerar att köpa en fjärde i morgon. Hahah.. Jag som alltid hatat klänningar, och nu är jag helt.. Kär. Vilket genialt plagg det är.. Och så skönt!! I alla fall om man har strumpbyxor eller leggings under. Nu har jag ju också införskaffat mig en vinterkappa, så att jag kan bära klänningar även i vinter. Tjoho!