En gammal text.
Jag hittade en text idag. Som jag skrev för två år sedan. Tycker den är bra faktiskt, och funderar på en fortsättning. Men jag vet inte om det är nödvändigt, eller ens möjligt. Här är den i alla fall:
Den har pågått i timmar nu, färden mot platsen långt där borta. Våra kroppar - bruna, vita, svarta - har gungat med ojämnheterna i marken. Där! En gång till, men den här gången är det inte bara ett gung, hela bilen kränger. Och med den våra kroppar. Tanten som sitter längst ut har svårt att sitta kvar. Thora ger henne en blick, men inget mer. Jag sluter mina ögon, för att känslan av det som väntar ska avta lite. Det funkar knappt, men det är bättre än ingenting. öppnar ögonen igen, står inte ut med tanken på deras frätande blickar - på mig. Kommer ihåg en sång Thora skrev , om att blickar kan döda. Det känns verkligen så nu. Thora kan du inte sjunga för mig, snälla fina Underbara Thora, kan du inte sjunga för mig? Sjöng om blickar som dödar, sjung om vad som helst. Men Thora sjunger inte. Nej, ingen sjunger. Vi fortsätter vår färd.
Den har pågått i timmar nu, färden mot platsen långt där borta. Våra kroppar - bruna, vita, svarta - har gungat med ojämnheterna i marken. Där! En gång till, men den här gången är det inte bara ett gung, hela bilen kränger. Och med den våra kroppar. Tanten som sitter längst ut har svårt att sitta kvar. Thora ger henne en blick, men inget mer. Jag sluter mina ögon, för att känslan av det som väntar ska avta lite. Det funkar knappt, men det är bättre än ingenting. öppnar ögonen igen, står inte ut med tanken på deras frätande blickar - på mig. Kommer ihåg en sång Thora skrev , om att blickar kan döda. Det känns verkligen så nu. Thora kan du inte sjunga för mig, snälla fina Underbara Thora, kan du inte sjunga för mig? Sjöng om blickar som dödar, sjung om vad som helst. Men Thora sjunger inte. Nej, ingen sjunger. Vi fortsätter vår färd.
Kommentarer
Trackback