Dorotean

Jag hatar verkligen mornar. Inte sådär så att jag tycker det är lite jobbigt att gå ur sängen, utan verkligen hatar. Jag är halvt död första haltvimmen, och under frukosten sitter jag mest och glor som vilken zombie som helst. Men de mornar jag hatar allra mest är nog de mornar när man inte vill något annat än att fortsätta sova. Det vill jag i och för sig för det mesta, men ibland är det speciellt. I morse var det speciellt. Jag drömde en så bra dröm, så jag har nog aldrig sett på maken, och när jag vaknade och insåg att det just bara var en dröm blev jag rätt besviken. Eller okej, jag blev rätt ordentligt besviken. Kanske är det väldigt mycket mellanstadiemanér att en"kärleksdröm" hade varit verklig, men det struntar jag i för en minut. Det är lite småmysigt att gå omkring och tänka tillbaks på det faktiskt, utan att vara speciellt allvarlig med det. Sen kan man ju undra Varför jag egentligen drömde den här drömmen... Man kan ju hoppas att det var en profetia. Men äh, slut på drömtjatet nu. Här ska göras nytta!