Dorotean

Den senaste tiden, eller snarare de senaste månaderna, har jag haft ett väldigt rikt drömliv. Det har varit helt sjuka drömmar där jag, bland annat, i en dröm berättat om en dröm jag tidigare drömt. Jag har antastats av nakna tågkonduktörer och pratat i telefon med personen jag delat säng med - gråtandes. De har varit otroligt underhållande i efterhand, och det är inte bara en gång jag har skrattat mig ut i gråt när jag berättat om dem. Det roligaste har nog varit att jag lyckats komma ihåg så pass många drömmar så mycket i detalj. Annars brukar man kunna minnas en känsla över drömmen, och kankse något speciellt som hänt. I höst har jag dock kunnat återberätta i princip hela drömmar. Så vi har haft mycket kul. Nu verkar jag dock ha nåt någon slags gräns. De där trivsamma drömmarna har väl tagit slut. I natt drömde jag nämligen den värsta drömmen jag någonsin drömt. Jag kommer inte alls ihåg särskilt mycket detaljer men det förtar inte känslan. Jag blev nämligen våldtagen, eller i alla fall extremt sexuellt ofredad. Och som om det inte vore nog var det av min absoluta hat-person. Hon är en sån som kan få mig att rysa av obehag bara jag ser hennes gestalt eller hör hennes skratt. En som jag minst av allt önskar att ha något sexuellt gemensamt med, och så gör hon sådär! Visserligen bara i en dröm, men det kommer ändå kännas obehagligt att se henne i skolan på Onsdag. Usch! Jag kan gärna vara utan drömmar nu ett tag.