Kamp-framgångar
Igår fick jag bevis för att pridande (mitt egetpåhittade ord, uttalas prajdar och innefattar saker som att gå på pride-festivaler och dylikt) har givit resultat. Eller något har det givit i alla fall. I Fredags satt jag nämligen och tittade på Transamerica tillsammans med mina morföräldrar - något jag för det första inte alls räknat med att de skulle vara med på. Fördomsfullt hade jag tänkt att de skulle börja syssla med annat så fort jag zappade över till en film om en transxuell kvinna och hennes dilemman, men de satt alltså kvar.
Eftersom jag vet hur det brukar bli när jag ser på tv med dem, jag blir mer och mer frustrerad för var minut eftersom de pratar Hela tiden, klargjorde jag att i mitt hus är man tyst när man ser på tv redan från början. Det gick okej. Men, det var inte det som var det beundransvärda.
Jag har nämligen diskuterat homosexualitet och en del andra hbt-ämnen, eller vad man ska kalla dem, med min mormor förr och hennes inlägg har inte direkt varit något jag blivit stolt över. Hon har bland annat skyllt på modet och hintat att det nog mer är en fix idé hos dagens ungdomar än ett faktiskt fenomen. Med andra ord har hon haft en helt annan uppfattning än vad jag har haft. Men då det är min älskade gamla mormor har jag inte gått på så hårt i diskussionerna utan bara... ventilerat fakta för att försöka få henne lite mer förstående. Dessutom har jag varit helt öppen med att jag pridat, och till och med fått skjuts till pride-festen i uppsala av morfar, och liksom fört lite propaganda på så vis. Sen fick jag ju också stoltsera som "barnbarn i tidningen" med undertiteln pride-deltagare, något de tydligen fått prata om med X antal bekanta. Och det är väl det här som givit resultat.
Helt plötsligt är inte mormor längre en fördomsfull gamling utan snarare någon med rätt sunda åsikter. Mamman till den transsexuella kvinnan i filmen är nämligen inte svärst snäll mot henne. Rättare sagt är hon ett as med noll förståelse. Och det suckade jag och mormor i kör till. Dessutom var det reklam för något program som ska gå på femman ikväll där en mamma säger att "Jag har inte uppfostrat henne till homosexuell", eller något i den stilen. Det kommenterade mormor på en gång att man minsann inte uppfostrar någon till det! Jag kunde bara hålla med, och tillägga att man inte kan uppfostra någon från det heller.
Jag har alltså fått bevis för att kampande visst ger resultat. Och jag ser framemot att se flera i framtiden!
Eftersom jag vet hur det brukar bli när jag ser på tv med dem, jag blir mer och mer frustrerad för var minut eftersom de pratar Hela tiden, klargjorde jag att i mitt hus är man tyst när man ser på tv redan från början. Det gick okej. Men, det var inte det som var det beundransvärda.
Jag har nämligen diskuterat homosexualitet och en del andra hbt-ämnen, eller vad man ska kalla dem, med min mormor förr och hennes inlägg har inte direkt varit något jag blivit stolt över. Hon har bland annat skyllt på modet och hintat att det nog mer är en fix idé hos dagens ungdomar än ett faktiskt fenomen. Med andra ord har hon haft en helt annan uppfattning än vad jag har haft. Men då det är min älskade gamla mormor har jag inte gått på så hårt i diskussionerna utan bara... ventilerat fakta för att försöka få henne lite mer förstående. Dessutom har jag varit helt öppen med att jag pridat, och till och med fått skjuts till pride-festen i uppsala av morfar, och liksom fört lite propaganda på så vis. Sen fick jag ju också stoltsera som "barnbarn i tidningen" med undertiteln pride-deltagare, något de tydligen fått prata om med X antal bekanta. Och det är väl det här som givit resultat.
Helt plötsligt är inte mormor längre en fördomsfull gamling utan snarare någon med rätt sunda åsikter. Mamman till den transsexuella kvinnan i filmen är nämligen inte svärst snäll mot henne. Rättare sagt är hon ett as med noll förståelse. Och det suckade jag och mormor i kör till. Dessutom var det reklam för något program som ska gå på femman ikväll där en mamma säger att "Jag har inte uppfostrat henne till homosexuell", eller något i den stilen. Det kommenterade mormor på en gång att man minsann inte uppfostrar någon till det! Jag kunde bara hålla med, och tillägga att man inte kan uppfostra någon från det heller.
Jag har alltså fått bevis för att kampande visst ger resultat. Och jag ser framemot att se flera i framtiden!
Kommentarer
Trackback