Så. Jävla. Lökigt.

Blöh. Jag har nog inte mått såhär konstigt på...väldigt länge. Kanske inte sen folk skrek om hur ful jag var i mina högstadiekorridorer? Jag vet inte, men länge sen är det i alla fall. Hela jag är en känslovåg känns det som, och det är en aning jobbigt. Jag verkar reagera på minsta grej, och det är inte på det positiva sättet. Så. Jävla. Lökigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback