Dorotean

Det går fortfarande ganska bra här hemma, faktiskt. Inga konstiga anfall eller så i alla fall. Tyvärr fick jag gråta mig till sömns (efter att ha legat och skakat i nån timme) i fredags, men det var liksom på lite andra grunder. Har man brottats med beslut som om man ska ta sin syster till psykakuten eller inte, och dessutom är upprörd till bristningsgränsen p.g.a alkoholbjudande arbetsgivare till tidigare nämna syster så är det definitivt befogat att ligga i frossa av kärleks-chocks-ångest. I alla fall enligt mig. Det var värsta natten på länge, faktiskt. Kanske någonsin. Jag vaknade stup i ett, och när jag väl somnade drömde jag bara om den där alkoholbjudande arbetsgivaren. Hunden sov dock som en stock, på mattan i ett rum som han egentligen inte får vara i. Men när bara jag är hemma gäller speciella regler, speciellt när jag har kärleks-chocks-ångest och hunden saknar matte ;) Men ah.. både före och efter det har det faktiskt varit skapligt. Sehr gut.