Julen är här,

Äsch, det är lugnt här nu. Tror jag drabbades av någon slags komma-hem-igen chock tidigare i veckan. Eller så gjorde jag inte det, utan förtränger allt nu. Men det är lugnt i alla fall. Fast känslorna har svallat något enormt idag. Jag har gråtit floder. I en kyrka. Och nej, det var inte begravning utan vi sjöng in julen - en tradition sen några år tillbaka. Och nej, det var inte på grund av en gripande andakt eller någon av alla Herre Kristus-sånger jag grät. Det var på grund av allas vår Hasse Gilles kornettversion av Gabriellas sång. Herre gud säger jag bara (höhö..) han behövde bara prutta fram ett par toner och jag kände gråtklumpen samla ihop sig i magen. Efter några takter till kände jag även det välbekanta darret i ögonlocken. Jag försökte febrilt att tänka på annat (typ havregrynsgröt eller varför julmust inte bubblar när man blandar det med vodka). Men det hjälpte föga och rätt snart satt jag där snörvlandes i en ljuv symbios med Hasses truddiluttande. Hemskt. Men skönt. Men nu är i alla fall julen insjungen :)

Det tycker jag vi firar mer Sune Anderssons (från Sunes jul om ni inte fattar det...) suveräna dikt:

"Min jul får inte vara ful
Som påsken den är gul
ska min jul vara kul

Och snön den ska vara vit
och är den gul har någon pinkat på den

- kanske en h-hund
"


Skål på det!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback