Here we go again

Familjen (halv-)tras finns återigen representerad på avdelning 50 G. Den här gången fick vi återigen bevis för att min fars hjärta inte riktigt håller. Det var bröllop, det var god mat och det var dans. Helt plötsligt får jag vittna den hemskaste bild mina näthinnor någonsin utsatts för. Med ett nej faller den bastanta kroppen ihop med ansiktet mot min mors barm. Chocken sitter som ett slag i magen, utan vare sig vett eller sans flyr jag och hamnar till slut på en stol i hörnet längst bort. Där låter jag mig tröstas av en mans okända hand på min rygg, samtidigt som jag hör hur de elektriska stötarna pumpar fadershjärtat i rätt fas. Guldmorsan får hantera allt från 112-samtal till att förklara läget för halva festen.
När ambulansen lämnar parkeringen, med en far som redan hunnit skämta om det hela, dröjer det lite innan festen drar igång igen. Med chockillamåendet i magen och ångestkrypande ben blev det helt plötsligt väldigt svårt att hålla takten. Det blev en orolig natts sömn.

Kommentarer
Postat av: hanna

Nej fy, usch va vidrigt att behöva va med om det. herregud vilken tur att din pappa mådde bättre efteråt. önskar det var jag som hade handen på din rygg där på festen, och fick krama om dig. <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback