Dorotean

Appropå lite allt möjligt (typ att det är denna kommersiella jävla skitdag kallad alla hjärtans dag..) finns det väl inte många känslor som slår känslan av att ha en riktigt god vän? En vän som man blir glad av att träffa, även fast man gjord det senast igår, "bara måste" dela med sig om allt till och någon man kan vara lite taskig mot utan det leder till skrik och bråk, bara ännu mer skratt. Det kan i alla fall jag säga att jag värdesätter högt, högt.

Sen finns det såna vänner som bara gör en besviken. Att gång på gång försöka, men aldrig få något tillbaka är väldigt påfrestande. Precis som i en (normativ) kärleksrelation är man två i en vänskap, och det funkar liksom inte att bara ta och ta utan att ge. Eller att göra varken eller för den delen. Den vänskapen blir ganska platt, och kanske kan man fråga sig varför man stannar i en sån. Men hoppet är ju det sista som överger människan, och jag är ju inte mer än det så :) Jag låter det i alla fall inte solka min tillvaro nämnvärt. Jag glädjer mig mer åt det goda, än vad jag sörjer det onda.

Puss på er!