Dorotean

Det blev en lång gråtnatt igår, när jag ändå höll på kunde jag ju lika gärna bearbeta lite av min traumatiska högstadietid verkade det som att jag tänkte. Så när det inte var saknadstankar om hundfisar som kunde döda, en tröstande nos mot tårdränkta kinder och glädjeskutt över Östermyrn som gällde kom frågor jag kanske blev lite förvånad över upp. Typ "Varför frågade de aldrig? Fattade de aldrig? Är det verkligen sant att de aldrig frågade? Var jag verkligen så bra på att dölja? Ont-i-magen-ursäkten är väl bland de klichéigaste och  sämsta man kan komma med, och ändå gicks den på?". Ja. Typ så. Lite taget ur sitt sammanhang och antingen fattar ni, eller så fattar ni inte. Lite lagom smygavslöjande sådär. Det var jobbiga tankar i alla fall, men nyttiga. Vilket väl även får sägas om nosen och hundfisarna. Åh, älskade jävla hund.

I alla fall, i natt hoppas jag att jag inte känner för att bearbeta högstadiet för jag behöver sova så att jag lyckas ta mig an boken "Bolag, föreningar och stiftelser" ordentligt i morgon. Och ja, den är ungefär lika rolig som den låter och sa jag att jag funderar på att byta utbildning föresten? ;)

Fred och värme,

Dorotean