Dorotean

Jag har haft blödigaste dagen på länge länge idag. Jag har gråtit till allt från Lyxfällan (inte första gången dock...) och Tommy Körbergs mäktiga stämma till SVT's Molinska skrönor och tanken på att flytta från Linkan. Det känns som om jag oftare haft fuktiga ögonvrår än torra idag vilket kanske inte är helt okej, men så är det väl ibland antar jag.. Det kanske är i stället för ångest dagen efter dagen efter, som annars brukar vara standard? Om kroppen får sitt straff dagen efter så måste själen få sitt dagen efter dagen efter, eller nåt. Jag kan inte bestämma mig för om det är skönt eller besvärligt heller, känslor är ju förvisso ett tecken på att man fortfarande lever (ja, jag tvivlar fan ibland...), men hur trevligt kan ens liv vara om man bara bär på gråtkänslor? Jaja, jag tänker inte analysera detta med risk för obehagliga upptäckter. Istället tänker jag mota Olle i grind genom att gå på ett riktigt tungt träningspass i morgon, så att endorfinerna bara forsar över mig :D Tills dess ska jag nog sova bort mina känslor.. Puss å gonatt!