All you need is love

Jag var på teater igår,
å vad jag tycker om att göra det.
Speciellt när skolan betalar ;)
Jag läser ju Maskulinitetsstudier på Centrum för genusvetenskap
nu i vår, och när en föreläsning var tvungen att ställas in bjöd de oss på teater istället.
Tänk om resten av universitetet kunde fungera så ändå.
Pjäsen hette i alla fall All you need is love och handlade om 6 homosexuella män från Malmö,
och deras kärlekserfarenheter kan man säga.
Det var mycket skickligt sammanvävt,
där alla möliga aspekter av (homosexuell) kärlek togs upp.
Vissa sekvenser var monologer, andra ett samspel med alla sex männen
och ytterligare andra uttrycktes genom dans.
Jag har konstaterat det förr,
och fick det återigen bekräftat igår
- det finns inte mycket som är så upplyftande som att se en teater

igår var dessutom skådespelet som skedde i publiken spännande att få åskåda.
förutom vår genusvetarklass var där dessutom en hel hop med 16-åriga brölkillar
ni vet såna killar som höjer testosteronhalten till kvävande nivåer
de hade ett riktigt skådespel för sig
nivet, demonstrativt visa att man verkligen inte uppskattade teatern,
boxa på varandra, tycka man är jätterolig när man säger "bög" åt någon på scenen,
bli jävligt obekväm när en intim scen utspelar sig i den riktiga pjäsen
och när det var dags att applådera var de så till sig att de inte visste vad de skulle göra
men de fann sig efter att tag och började bröla som till en fotbollsmatch.
Vilken tur, så att det slapp bli obekvämt menar jag..

Ja det var sannerligen ett intressant, och på något vis sorgligt, skådespel.

Kommentarer
Postat av: The End

Det kanske var det som var meningen, det var i publiken den riktiga föreställningen pågick för att påvisa folks fördomar. Meta-teater, liksom?

2011-04-19 @ 11:00:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback