Dorotean

Jag var på sjukhuset igår igen. Det är jobbigt, samtidigt som det är otroligt skönt att se alla förbättringar som kommer hela tiden. Men det är fortfarande jobbigt som sagt. Man blir mer och mer orolig för att det alltid kommer vara såhär - en pappa med väldigt dåligt minne, som hela tiden frågar eller säger samma saker. Som blir väldigt trött och virrig mot kvällen, när nästan ingenting fungerar som det ska. Det är jobbiga tankar, som är svåra att komma ifrån. Han själv däremot är oroväckande glad, enligt doktorerna. Det verkar som om han inte kunnat ta till sig allt än, men då han igår sa att han började förstå kanske det kommer så småningom. Jag antar att det kommer bli en rätt känslig tid, och hoppas att det leder till flera nyttiga insikter. Annars får man väl bara se vart det leder, det är varken något man kan sia om - eller göra något åt. Man får hoppas på det bästa.