Min natt

Jag kan nog inte riktigt förstå hur trött jag var igår. Visst jag kände mig väldigt trött i stort sett hela dagen, och det var väl ingen tvivel om att jag sovit alldeles för lite natten till igår, men att det var så extremt som det var trodde jag inte. För att börja i rätt ordning så var det alltså natten till igår som låg till grund till min ändlösa trötthet.

Det är någonting med nätterna före jag ska jobba dag; jag kan verkligen inte sova. Först tar det jättelång tid innan jag somnar, jag vrider och vänder på mig, kastar av och på täcket, vänder på kudden osv. osv. osv  i en evighet innan jag lyckas somna. När jag sen väl sover är det inte direkt en höjdarsömn, utan snarare den sämsta sömnen i världshistorien. Jag vaknar lite titt som tätt, och småsaker som ett natt-sms väcker mig lätt som en plätt, jag som aldrig brukar vakna av såna annars. Så det var inte direkt med något skutt jag tog mig ur sängen igår morse. Jag hade nog mer gemensamt med ett lik än med Rönnedal i Taubes visa. Och tröttheten höll väl i sig. Visst blev den bättre efter att jag fått i mig frukost, och cykelturen till jobbet var avklarad - men jag var fortfarande seg. Speciellt eftersom det under arbetsdagen var rätt långa stunder där det fanns absolut ingenting att göra. Att sitta ner och sega är inte direkt en optimal aktivitet för att pigga till sig, så segheten satt kvar även när jag slutade jobbet.

Sen är eftermiddagen ganska suddig, jag kom iaf hem vid 17 och åt kanske middag vid 18 och sen vid 19-tiden satte jag mig nog vid TV:n. Och att sätta sig vid TV'n när man är trött är ju rena dödsdomen, i alla fall för mig. Det är rent ut sagt omöjligt att somna. Sagt och gjort, jag somnade. Jag har inte sådär jättebra koll på när det egentligen hände, men runt 20-snåret skulle jag tippa. Och sen sov jag. Och det var jävligt skönt, måste jag säga. Någon gång, jag tror det var när fotbollen hade börjat, kom mamma in och frågade mig om det var bra. När jag insåg att det var lite av ett hån över att jag sov sådär fint som bara jag kan i fotöljen valde jag att flytta på mig ner i min stora, mjuka säng.

Vanligtvis när man väljer att göra den förflyttningen brukar saker som tandborstning och ombyte till pyjamas vara en del utav processen. Det var det inte för mig igår. Jag tog mig ner som värsta zombien, och orkade inte ens bry mig om att göra rent i sängen. Sovsällskap i form av en ryggsäck och lite annat smått och gott har väl ingen dött av? Och, vad tecknena visar när jag vaknade i morse, hann jag bara ta av mig legginsen och dra ner dragkedjan på kjolen innan jag somnade. Min sovklädsel inatt har således varit en kjol från New York, ett linne och en kofta. Dessutom lyckades jag med bedriften att somna med en tandpetare i munnen, så någon gång i natt vaknade jag och fick pilla ur en massa träflisor. Det var mysigt. Not.

Med tanke på att jag somnade vid 20-tiden borde min sömnkvot varit fylld någon gång mellan 04 och 05 i morse. Jag Borde alltså ha vaknat pigg som en lärka någonstans vid ovan nämna tider. Gjorde jag det? Icke sa nicke! Klockan 11:00 slog jag upp mina blå och kände mig något sånär utsövd. 11:00!! Det är 15 timmars sömn!! Kan man ens sova så länge?! Jag trodde det var ett skämt när jag såg klockan. Att någon smygit ner och ställt om min klocka medans jag sov som en stock. Men icke! Resten av husets klockor stod på ungefär samma tid. Jag sov i fucking jävla 15 timmar. Med tandpetare i munnen och halva sängen full med skräp! Kan det här verkligen vara normalt? Eller bör jag söka hjälp?

Kommentarer
Postat av: Daniela

Det börjar på M.. M... IVAN! Haha ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback