Dorotean

Det är något sjukt så bra allt känns, det är nästan så det är oförskämt. En annan är ju van vid Herr ensamhet på ena axeln och Fru Ångest på den andra - och då blir det otroligt lätt när de båda försvunnit. Jag är förvisso lika ensam som innan, men jag har väl flyttat fokus och lyckats bry mig om Det Bra istället för allt bajs. Jag får hoppas att det fortsätter. Att vara älterska är allt annat än charmigt, och inget som gör under för ens självkänsla heller så. The Year som sagt. Kanske man skulle bli såndär flummig tacksamhetsbuddihst när man ändå är i farten. Bli så där äckligt positiv så ingen tycker om mig i alla fall. Heheh, den risken är väl iofs inte så jättestor. Men ja.. Allt känns bra helt enkelt.

Och fru gudinna vilket lökigt inlägg det här blev. Nu ska jag ta och se på Benjamin Button-filmen som jag... köpt hem, och våga inviga bersåkoppen jag fick i julklapp.

Värme!