Mitt i julhandeln
Det var med goda förhoppningar jag hoppade (nåja... kravlade i alla fall) ur sängen i morse. På en gång kände jag en stor skillnad från igår; Jag orkade faktiskt göra grejer. Efter frukosten sydde jag lite och kände mig inte alls olustig över tanken att åka till stan, så som det var tänkt. Det var ju skönt. Jag kom till stan också faktisitk, påklädd och på språng. Målet var att inhandla sista julklappen innan fika med vänner. Det gick väl... sådär. Först hamnade jag på Akademi Bokhandeln, eftersom julklappsmottagaren önskat sig spel och jag tänkte att där måste det väl finnas sånt. Mycket väl fanns det en hel del roliga spel, men då prisklassen var 500< och köerna var milslånga gick jag vidare. Nästa anhalt var Design Torget där mor min tipsat om ett spel som verkade trevligt. Eftersom jag glömt vad spelet hette blev jag tvungen att ringa hem och få reda på det. När det var upptaget på hemmatelefonen ringde jag till hennes mobiltelefon istället, och när hon svarar ber hon mig att vänta det första hon gör. Jag hör henne säga hejdå till någon, och att vi hörs. Okej. Det var min bror hon pratade med, som bad om tips till julklappar. Julens ironi va? Jag ringer hem för att få hjälp av mamma med vad jag ska köpa till min bror, samtidigt som hon pratar tips med honom. Nåja.
Det visar sig att spelet på design torget inte alls var vad jag väntat mig, så jag vände tillbaka mot akademibokhandeln för att titta nogrannare på spelen. Där bestämmer jag mig för ett spel i 100-kronors klassen och ställer mig i en av de kortare köerna. Det går faktiskt förvånansvärt fort och efter en stund är jag framme i kassan. Kassörskan slår in grejerna jag ska köpa och jag sträcker över mitt kort. Då ser hon på mig med en lite ledsen min och säger "..Har du inget annat kort?". Eeh... nej, ska man ha flera kort? Det räcker väl med ett? tänkte jag då. Jo, det gör det väl förvisso men nu var det så att just idag var de "offline" och kunde alltså inte ta emot mitt kort. Då började stressen påminna sig lite nere i magen igen. Inte så att det tog över och jag ville åka hem och dra något gammalt över mig. Men lite så att jag inte skulle glömma att den var så. Men okej. Jag kunde ju bara gå ner på nedervånignen i gallerian och ta ut pengar, komma upp (slippa stå i kö igen) och betala igen. Visst. Det skulle ju gå bra det här. Fick tränga mig igenom alla köer och ta rulltrappan ner och bege mig mot automaten. När jag har den i syne blir jag glatt överaskad när det visar sig att det inte är någon kö. Samtidigt väcks en liten oro. Vad är fel om det inte är kö? Fungerar inte automaten? Mycket riktigt, automaten är ur funktion. Då gör stressen sig verkligen påmind och jag känner lite att jag inte orkar mer. Ändå tar jag mig i kragen och beger mig mot en automat lite längre bort. På vägen muttrar jag på folket som går i vägen, eller går i fel takt. Det får mig att känna mig bättre till mods och till sist har jag den där sista julklappen inköpt.
Sen rullade eftermiddagen på. Jag fick leka rådgivare åt morbror, hälsade lite snabbt på brorsan och insåg än en gång att klädesaffärer suger. Sen mysfikade jag med vänner. Bytte julklappar och spanade in en fräsching. Och nu är jag sådär slut igen. Kommer väl antagligen ha somnat inom en halvtimme. Trots att jag har massor att göra.
Idag lyssnar jag på Miss Li.
Gör det du också.
Det visar sig att spelet på design torget inte alls var vad jag väntat mig, så jag vände tillbaka mot akademibokhandeln för att titta nogrannare på spelen. Där bestämmer jag mig för ett spel i 100-kronors klassen och ställer mig i en av de kortare köerna. Det går faktiskt förvånansvärt fort och efter en stund är jag framme i kassan. Kassörskan slår in grejerna jag ska köpa och jag sträcker över mitt kort. Då ser hon på mig med en lite ledsen min och säger "..Har du inget annat kort?". Eeh... nej, ska man ha flera kort? Det räcker väl med ett? tänkte jag då. Jo, det gör det väl förvisso men nu var det så att just idag var de "offline" och kunde alltså inte ta emot mitt kort. Då började stressen påminna sig lite nere i magen igen. Inte så att det tog över och jag ville åka hem och dra något gammalt över mig. Men lite så att jag inte skulle glömma att den var så. Men okej. Jag kunde ju bara gå ner på nedervånignen i gallerian och ta ut pengar, komma upp (slippa stå i kö igen) och betala igen. Visst. Det skulle ju gå bra det här. Fick tränga mig igenom alla köer och ta rulltrappan ner och bege mig mot automaten. När jag har den i syne blir jag glatt överaskad när det visar sig att det inte är någon kö. Samtidigt väcks en liten oro. Vad är fel om det inte är kö? Fungerar inte automaten? Mycket riktigt, automaten är ur funktion. Då gör stressen sig verkligen påmind och jag känner lite att jag inte orkar mer. Ändå tar jag mig i kragen och beger mig mot en automat lite längre bort. På vägen muttrar jag på folket som går i vägen, eller går i fel takt. Det får mig att känna mig bättre till mods och till sist har jag den där sista julklappen inköpt.
Sen rullade eftermiddagen på. Jag fick leka rådgivare åt morbror, hälsade lite snabbt på brorsan och insåg än en gång att klädesaffärer suger. Sen mysfikade jag med vänner. Bytte julklappar och spanade in en fräsching. Och nu är jag sådär slut igen. Kommer väl antagligen ha somnat inom en halvtimme. Trots att jag har massor att göra.
Idag lyssnar jag på Miss Li.
Gör det du också.
Kommentarer
Trackback