Dorotean

en köttgryta i sig är väl inte så märkligt i och för sig men med tanke på att

1, jag är vegetarian

2, det var räv- och igelkottakött

så tar jag mig ändå friheten att kalla det absurt.

Att rätten dessutom bestod i att köra in de två ovannämnda djuren fullständigt påpälsade in i ugnen,

för att efter tillagning slita bort päls och ryggrad tycker jag ger mig ännu mer rätt att kalla det knäppt

precis efter att jag smakat på rätten vaknade jag med ett illamående

kolla vad grymt snyggt målade dessa ägg är

om någon konstnär känner sig manad

får de gärna ge liknande Stig Lindberg-inspirerade påskpynt till mig

hade ju passat perfekt nu när jag blivit med Stigan-blogg och allt

tårarna strilade 
i söndags såg jag ännu en familjen fasan

efter det en död duva

livet kommer och går

min ilska på Lunds universitet består

å vad jag tycker om att göra det.

Speciellt när skolan betalar ;)

Jag läser ju Maskulinitetsstudier på Centrum för genusvetenskap

nu i vår, och när en föreläsning var tvungen att ställas in bjöd de oss på teater istället.

Tänk om resten av universitetet kunde fungera så ändå.

Pjäsen hette i alla fall All you need is love och handlade om 6 homosexuella män från Malmö,

och deras kärlekserfarenheter kan man säga.

Det var mycket skickligt sammanvävt,

där alla möliga aspekter av (homosexuell) kärlek togs upp.

Vissa sekvenser var monologer, andra ett samspel med alla sex männen

och ytterligare andra uttrycktes genom dans.

Jag har konstaterat det förr,

och fick det återigen bekräftat igår

- det finns inte mycket som är så upplyftande som att se en teater

igår var dessutom skådespelet som skedde i publiken spännande att få åskåda.

förutom vår genusvetarklass var där dessutom en hel hop med 16-åriga brölkillar

ni vet såna killar som höjer testosteronhalten till kvävande nivåer

de hade ett riktigt skådespel för sig

nivet, demonstrativt visa att man verkligen inte uppskattade teatern,

boxa på varandra, tycka man är jätterolig när man säger "bög" åt någon på scenen,

bli jävligt obekväm när en intim scen utspelar sig i den riktiga pjäsen

och när det var dags att applådera var de så till sig att de inte visste vad de skulle göra

men de fann sig efter att tag och började bröla som till en fotbollsmatch.

Vilken tur, så att det slapp bli obekvämt menar jag..

Ja det var sannerligen ett intressant, och på något vis sorgligt, skådespel.

• vårproppen
• min cykel som kedjan hoppar av på hela tiden
• folk som inte är feminister
• Lunds universitet
• någon som egentligen inte förtjänar det
• Östhammars kommun
• orättvisor i världen

• att jag är så jävla arg hela tiden

jag verkar ha blivit naturintresserad på äldre dar

jag har förr aldrig förstått mig på dem som

rosat naturutflykter till det extremaste

och sagt sig aldrig kunna bo någon annanstans än i skogen

i och för sig kommer jag aldrig få för mig att bosätta mig i

eller för den delen utanför en byhåla igen

men jag har blivit oroväckande fascinerad av naturen

vad annat kan man säga om att jag fortfarande är lite glad

över att i söndags ha sett hela familjen fasan på utflykt på skåneslätten?

jag vet inte riktigt vad det är

men det som om tjälen går ur själen också.

Jag blir rörd av ingenting,

och känner ett trängande behov

att ge presenter till folk.

För att liksom visa min uppskattning.

I år har det gått så långt att

jag blev rörd när jag kom på

vad jag ville ge min lilla lillesyster i födelsedagspresent.

En bok. 

Något annat jag blir rörd av är

En Unge i Minuten.

Inte för att det är något konstigt,

jag satt och grät inför Barnmorskorna också.

Men lite märkligt känns det

när tårarna börjar strila av

en nyanländ unges första skrik.

Och att jag dessutom sitter och

krystar med den födande modern.

Av min vänskapskrets att döma

är detta beteende mycket märkligt.

De vrider sig av smärta av tanken,

medan jag hoppar av glädje av tanken. 

Fan, har jag tagit mina p-piller idag?

kanske inte bättre men på ett annat sätt än vad jag trivdes på institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (eller vadfan den nu hette) i Linköping.

Just nu läser jag i och för sigg kursen Ekonomi, politik och samhälle,

det vill säga en härlig mix av de båda skolorna.

Men även om jag känner mer inspiration nu än för ett år sedan,

så är trivseln jag känner på socialhögskolan ingenting mot det jag känner på Centrum för genusvetenskap.

Det känns ungefär som att komma hem varje gång man går dit på föreläsning,

vilket jag gjort en gång i veckan sedan i januari,

och det är med en enorm inspiration man går därifrån två timmar senare.
Jag blir lite trött på mig själv som inte vågar satsa på det jag brinner för helhjärtat...

Men då har ju jag kommit på den eminenta idén att försöka mig på en dubbel examen.

Den här terminen läser jag 150%. Nästa blir det 200%.

Man kan om man vill, eller vad det heter.