Dorotean

Efter att jag har gått igenom allt jag har gått igenom, hela svängen med pappa då förståss - än tänker jag inte sluta tjata, så har jag tänkt en del. Eller snarare undrat kanske, men det gör man väl i sina tankar? I alla fall, jag undrar hur de som vill sänka skatten egentligen tänker? Om de tänker över huvud taget? Eller de som vill privatisera sjukvården, hur tänker de? Ta pappa som exempel då. I två och ett halv dygn låg han på intensiven, med 2 sköterskor hos honom hela tiden. Det är ungefär 120 arbetstimmar, som skattebetalarna betalade åt oss. Dessutom låg han i respirator - en maskin som antagligen inte är helt gratis - under den här tiden. Han hade också 5-6 kanske 7 mediciner som hela tiden pumpades in i honom. Jag antar att varken medicin eller aparaturen som skötte det hela var speciellt billiga. Detta plus EKG-maskinen där man kunde se både kroppstemperatur puls och gud-vet-allt och en säng plats. Allt det här betalades också av skattebetalarna (som både mamma och pappa själv är en del av). Så, hur skulle det sett ut om sjukvården privatiserats? Om vi hade behövt ta oss till ett företag, som gärna vill gå med vinst, för att få allt det här? Jag tror inte det hade gått många minutrar innan vi blivit ruinerade. Vi skulle med andra ord inte haft råd att hålla min pappa vid liv. Hur hemskt är inte det? Och det är bara ett fall av många andra. Bland annat låg det en annan man på intensiven samtidigt som pappa. Han hade legat med öppen buk i en vecka, hela hans bäcken var krossat och så var det säkert nåt mer. Hans vårt var inte heller gratis, som ni hör. Så ja. Jag undrar verkligen hur man resonerar när man vill sänka skatterna, och privatisera sjukvården. Med vissa reservationer. Jag är inte fullständigt påläst, och kanske har jag fattat allt fel. Kanske är det inte Hela sjukvården som ska privatiseras? Och alla skatter som ska sänkas? Men ändå. Det är värt att tänka på.


Dessutom är jag rätt sur. Hur är man funtade i skallen om man anordnar demonstration Helt Utan annonsering?! Hur ska man kunna veta om den om man inte är med i organisationerna som anordnar? Jag vill INTE läsa om att demonstrationer genomförts, dagen efter i tidningen. Skämmes Tammefan!

Jag förstår inte riktigt hur man tänker när man anordnar en demonstration för sånna som "definierar sig som kvinna eller har erfarenhet av att definiera sig som kvinna". Är det inte det ett rätt otaktiskt drag? Jag har känslan av att det kan förstärka oönskade åsikter som finns om feminister och/eller kvinnokämpare. Grejen är väl  den att slopa fördelningen? Bort med kvinnligt och manligt, låt det sluta spela roll! Hur tänker man då när man anordnar en demonstration där könstillhörigheten spelar störst roll? Usch.

Mest irriterad blir jag dock på mig själv, som bara sitter här. Varför tog jag inte reda på en massa info om vad som hände i t.ex sthlm idag och tog mig dit? Det verkar ha varit en riktig intressant dag där borta. Och jag har bara suttit här framför datorn och glott.

Vilken kvinnokämpe va? Jag borde skära muttan av mig som straff.

Blondbella svarar på sina bloggläsares frågor idag. Det var väl inget svar som kom som någon överaskning direkt, men jag kan ändå inte låta bli att bli arg.
Skulle du kalla dig feminist?
Nej. Feminism för mig står för mansförtryck. Varför ska vi ens könsfördela?

1, Hur kan man själv bestämma vad ett ord står för? Då kan jag säga att för mig står morot för potatis, och cykel för bil. Det funkar ju inte så. Nationalencyklopedin skriver att feministm står för ?(åsikts) riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet med mannen; ibland i organiserad form?. En sån definition är betydligt mer pålitlig och deffinitiv.

2, Handlar inte den feministiska kampen (i många fall) just om att ta bort könsfördelningen? Det manliga och kvinnliga är kulturellt skapade ideal som borde suddas ut. Det kanske är något för Blondinbella att fundera på.

Jag läser bibeln och blir så arg så arg så arg. Usch. Det är verkligen utom mitt förstånd vissa (eller ganska många) saker som förmedlas där. Inte konstigt att kristdemokraterna är funtade som dom är när dom haft bibeln som lärobok. Visserligen har väl jag också haft det, iom att våran "samhällsmoral" mycket bygger på kristna värderingar. Men var finns de värderingarna Inte förmedlade?! Jag ser det mer som sunt förnuft än något religiös blaj.

Här kommer i alla fall några utdrag från 3 Mos 15:19 och franåt.
Läs och förundras. Eller äcklas.

"När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen."
    

"Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på blir orent."

   
"Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen."

"Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen"

"Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen."
 

Och så fortsätter det. Det är ju verkligen jättebra. Att när kvinnan varit avhållsam och duktig och låtit bli att kåta sig och sexat (vilket jag rent fördomsfullt tror ses som något bra i bibeln), ska hon ändå straffas för att hon får mens. Det som är något hon själv inte kan styra över eller hindra på något sätt. I alla fall för mig känns inte det som en sådär jättesund inställning till kvinnan. Sen mitt skoarbete jag skrev på det här ämnet har jag flera bra exempel där ungefär samma inställning. Bland annat ska en otrogen kvinna bli straffad å det grövsta, medans det är fritt fram för männen att knulla lite vid sidan av. Det är ju också strålande, tycker ni inte? Ta hennes sexualitet ifrån henne och gör den ful. Ja, hon ska bara vara mannens tillfredsställelsehål. Jätte fint. Verkligen. Usch! Men å andra sidan söker väl ja de budskap jag vill. Feministfitta som jag är.

 

Jag skulle bli en sån dålig politiker. Inte sådär halvdålig för att ingen orkar lyssna på mig eller för att jag vägrade svara på frågor, nej värre ändå. Jag skulle vara för arg för att bli en vettig politiker. Jag kan bli sådär arg så att det kokar inom mig när jag får höra om andras åsikter. Det blir sådär att jag verkligen inte förstår hur en människa kan tycka så, men jag kan inte bemöta det. Med den här argheten följer det nämligen en stumhet. Jag har så himla mycket att säga och så mycket fakta att lägga fram, men det går inte. Det är som om det sitter spärrar i talsystemet. Och i alla andra möjliga system (typ räcka-upp-handen systemet i debatter). När jag blir sådär upprörd över att, till exempel, tjejerna på min skola bara tycker att föräldrarledigheten är en familjeangelägenhet (och alltså till varje familj att bestämma över) får jag inte fram ett ljud. På sin höjd lyckas jag hoppa och studsa av frustration, men inget mer. De får inga exempel på varför det inte är enbart en familjeangelägenhet, hur det påverkar samhället att det är kvinnor som tar största delen av föräldrarledigheten. Nepp. De får ingenting. Och så får de gå ifrån debatten lika ovetandes som det kom till den. Usch. Jag borde skämmas, tammefan. Det blir nog till att läsa sig riktigt insatt, öva lite på retoriken och tämja tempramentet. Sen kan jag komma ut på den politiska mattan!

Jag skulle vilja veta vad man tänker som mamma och/eller syster när man ger sin 3-4 åring ett rosa läppglans, med tillhörande rosa lilla kasse med fluff på. Vad är det man vill säga till den lilla? Jag kan gott förstå om en liten tjej i den åldern inte kan reflektera över könsmönster och så vidare, men både morsan och syrran borde vara mycket väl medvetna om det. Vad ska då läppglanset stå för? Tycker de att det är helt okej att också lillflickans generation ska uppfostras till att bli objekt? Kleta, kleta, smeta, smeta - allt för att vara snygg! Visste ni föresten att från början (alltså rent bilogiskt) handlar hela läppglans-fenomenet om att få folk att associera till ett par andra glänsande läppar. Har jag hört i alla fall. Vet inte alls om hur hög sanningshalten är i det, men med allt vad vi är programerade till låter ju inte det helt orimligt. Något som däremot låter helt orimligt för mig är att man redan som 4-åring ska få folk att tänka på hennes andra glänsande läppar. Hur glänsande är de läpparna över huvud taget?! Herre gud. Skärpning samhället, skärpning!

Angående Kallebollens kommentar:
"Sexiga underkläder, varför inte? Jag menar det finns säkert en massa människor som behöver hetta upp sitt sexliv, och varför inte på julen?" som kom som svar på mitt inlägg "Sexiga julunderkläder. Varför?!" kan jag väl bara säga att jag mycket väl kan tänka mig att det finns många många i vår värld som skulle behöva bättra på sitt sexliv. Men jag tror inte att bästa sättet att göra det på är att proppa på tjejer ännu mer propaganda om att man ska vara snygg och sexig. Tvärtom tror jag att de här skönhetsidealen hindrar mer än uppmuntrar och triggar upp. Bland annat är jag nästan säker på att det finns många tjejer som har svårt att ta för sig i sängen, vågar inte visa/säga vad de vill ha och inte heller säga nej till något de inte vill göra. Och det kan väl ingen säga emot att det borde komma som en följd av den kvinnosyn som finns i samhället. Det känns som att det faktum att också tjejer har lustar och behov inte är något som riktigt accepterats.

Ja. Det blev ett lätt vilset inlägg och höll väl sig kanske inte till ämnet, men jag hoppas att jag i alla fall fick fram något med lite vett i.
Märk väl att jag fortfarande är i lära-upp-sig stadiet och med tiden säkert blir bättre.

Jaja, det har varit ett väldigt tjatande om julen de senaste dagarna - men det är liksom lite svårt att undvika det. Och jag vill nog inte undvika det heller. Men i alla fall. Det här inlägget tänkte jag ägna åt de som måste pinsa sig igenom hela julen av olika andledningar. Då menar jag inte tonåriga upprorsmakare som tycker gamla moster Katrin är pest och tycker att de får alldeles för få julklappar. Nej. Såna pinor tycker jag bara är så petitesser och minst sagt ett så kallat i-landsproblem.

Istället handlar det om alla ensama människor. De som verkligen inte har någon att te sig till eller känna på gemenskapen med. I stället för att finnas någon stans där man trivs och där glädjen finns blir de ensama hemma och får se på när alla andra firar jul som man "ska".

Sen finns det de som inte har ekonomin att fira julen som man "ska" heller. Kanske att det gått så långt att man  bor på gatan året om, men det finns också de som har råd med ett boende och mat, men inget mer. Inget extraordinärt julbord med hur många rätter som helst, och inte heller några julklappar till barnen.

För de båda grupperna måste julen verkligen vara en pina. Å den enas sida kanske mer för det materiella. Julen har blivit en högtid för extrem konsumtion. Det ska handlas och handlas och sen handlas ännu mer. Kosta vad det kosta vill men bra måste det kännas. Å den andres sida är det just gemenskapen som är det hårda. Även fast julen utvecklats som jag skrev här ovan finns det fortfarande annat som julen innebär. Man träffar vänner, släktingar och sådana man bryr sig om och visar att man gör det (om än på ett materiellt plan, och tyvärr bara en gång om året). Förstå då att vara utan allt detta.

Jag kan mycket väl tänka mig att julen känns jobbig för andra, av helt andra anledningar. Någon anhörig som finns kvar efter de som försvann i Tsunamin till exempel. Oavsett vilken anledning det är tycker jag att de är värda en tanke eller två under den stundande julhelgen.

God Jul!

Jag var ute i julstressen i Tisdags. Det var självklart mycket folk ute på stan (även fast det säkert är än mer idag) och man kunde inte alltid gå precis var man ville. Men det irriterade mig faktiskt inte så särskilt. Det som däremot irriterade mig, eller gjorde mig arg och ledsen eller något i den stilen, var underklädesavdelningarna. Jag hade nämligen anledning att besöka ett par sådana. Bland annat var jag ute efter ett nattlinne och de finns ju oftast på underklädesavdelningarna. Förrutom nattlinnen finns det också rad efter rad med BH'ar, och det är väl egentligen inget konstigt med det. Många skulle få ont i ryggen om inte BH'n fanns och så vidare. Men något som jag upplevde som konstigt (och det som gjorde mig arg och ledsen osv.) var att man nu till jul passat på att göra dem lite extra porriga. Andelen röda underkläder hade ökat nämnvärt, och det är väl inte så jättekonstigt med tanke på att det är julfärgen. Men förrutom att färga dem röda har de också fått spets, girlanger. Jag såg till och med nån BH som var utsmyckad med små vita kulor, som toffsen på tomtens luva ungefär. Att det var sexigheten man ville komma åt var inte svårt att lista ut. Det är det jag tycker är så hemskt. Vad är grejen med att göra julen till en sexighetshögtid? Räcker det inte med att resten av året ska ägnas till sånt? Kan inte julen få fortsätta vara en umgänges- och trevnads- tradition? Inte nog med att "frun i huset" ska tillaga ett julbord med X antal rätter där alla ska få de de vill ha. Nu ska hon vara sexig också. Hur i helvete ska hon orka med? Nä. Bort för sexiga julunderkläder säger jag. Och fram med mysiga julpyjamaser som man kan gå klädd i hela juldagen istället :)

Det har länge pågått en debatt, eller i allafall ett eller flera samtal, om dagens skönhetsideal. De allra flesta (hoppas jag) tycker det är helt sjukt att hela tiden få budskap om att man inte duger så länge man inte har armar och ben som stickor samtidigt som man ska ha gigantiska bröst osv. osv. osv. Ni vet alla hur snacket har gott. Det har också varit en del av vad feministrörelsen har fokuserat på, då dessa skönhetsideal sätter otrolig press på unga flickor (som om det inte vore nog med att man ska vara bäst i skolan också). Och ja, det finns en press på killar också, de ska vara macho och muskliga ungefär, men det är inte alls i samma utsträckning som för tjejer. Säger man. Och jag är inte den som säger emot, jag har svalt hela allt med hull och hår och har gått omkring med de här åsikterna ett längre tag. Men det var inte förrän för ett par veckor sedan som jag fick upp ögonen, på riktigt.
                     Jag kan nästan jämföra mig med sådana som säger att man inte kan förstå hur det är förrän man själv får cancer/får ett barn med cp/har en pappa som går och dör. För den där pressen har som inte funnits hos mig, på riktigt. Visst har jag mina komplex och det är sällan jag tänker på mig själv som smal och vacker, men det har ändå inte kännts som om jag upplevt det. Men det fick jag göra då, för två veckor sedan.
                      Egentligen drabbade det inte mig personligen, men det var ändå så att det fick mig att tänka efter och så vidare. Det var nämligen så att min lillasyster hade en av sina vänner hemma här en dag och inte vet jag vad de gjorde, men de verkade skratta och ha roligt sådär som man brukar göra med sina vänner. Än så länge inget konstigt. Jag antar att de pratade en del allvar, sådär som man brukar göra med sina vänner, också. Och det är ju heller inget uppseendeväckande och som får mig att reagera. Men så vad var det då? Jo. Efter att systerns vän åkt hem satte vi oss och pratade lite. Ja, vi gör så ibland. Det handlade om det mesta, antar jag. Så efter ett tag kommer vi in på vad hon och vännen hade sysslat med under dagen, och som jag sa hade de väl mest gjort sådant som man brukar göra med sina vänner. Förrutom en grej. Eller, jag vet ju inte hur det är med er, men jag vet i alla fall att jag blev riktigt förvånad när jag fick veta vad de gjort. Jo, då hade de två, båda flickor i 15-års åldern, ställt sig framför syrrans gigantiska spegel och... tittat på varandra. Nu skulle det kunna låta jättesnuskigt, men så var inte fallet den här gången. Nej, de hade tittat på varandra och avgjort vad som var bra och dåligt hos de båda. Och då var det inte "Jag är duktig på ..... , men skulle vilja arbeta på...." eller "Du som är så...." onej, det handlade inte om personlighetssidor utan det var rätt och slätt utseendet. De var båda missnöjda med sina feta låt (eeh, var då?) men kunde enas om att den enes tänder var riktigt bra (förrutom att de var lite gula) medan den andra hade fina ögon. Eller något sådant.
                         När jag fick höra det blev jag helt... ledsen. Det känns verkligen hur fel som helst att man ska behöva bry sig om sådana saker. I och för sig behöver man väl inte det, men det är det där med tryck från samhället osv. osv. osv. igen. Det är liksom rätt mycket som är fel när det är så. Okej att det kan tillhöra människans natur att vilja göra sig snygg för att få tillhöra en grupp eller för att få en partner att avla av sig med, vad vet jag - jag är ingen biolog. Men när det börjar ta sådana extrema former tycker jag verkligen att det har gått för långt. På något vis känns det ändå inte som om det här med pressande skönhetsideal borde vara något som fyller våran vardag, eller? Nej. Det borde göras något mot skönhetsidealen, och det borde göras nu!

Tack för mig,
Värme!
                           

Justja, sen finns det dem som säger "Mjaa men alltså.. jag har ju växt upp med rätt mycket jämställdhet för min mamma tjänar mer än min pappa". Men dom vet man oftast redan sen innan att de är idioter och kan förhoppningsvis skratta åt det.

En gång träffade jag på, eller träffade på och träffade på - jag träffade på honom så mycket man kan träffa på någon på nätet (ja jag hatar hur jag bildar krångliga meningar men det är liksom jag. har jag tur är det en stil jag kan få en till en bok om nån alternativ vegankille som gillar kräm och spelar nyckelharpa). I alla fall! En gång träffade jag på en kille som jag började prata med lite, och när de första kallfrågorna var avklarade och samtalet precis höll på att dö ut passade jag på att fråga honom om han är feminist. Det är en alltid lika intressant fråga (sorgligt men sant) att ställa. Den väcker liksom så mycket. Antingen är det rader fyllda av redogörelser för hur vi måste ta bort samhällets patriarkara slipning på glasögonen och det genom att dela på föräldraledigheten och ta bort dumma borgarpåhitt som avdragsgill hemhjälp (eller vad för vackert det nu heter). Till exempel. Som de flesta, med något sånär vettigt innehåll bakom pannbenen vet, är det en hel massa som måste omstruktureras, och det gäller världen över. Sen finns det dem som besvarar frågan med "öööh, kyss mig i arslet. tror du jag bryr mig eller?" och såna orkar man inte ens diskutera emot. Rent statistiskt sett är största av delen sånadär med tröjor som är prydda av svenska flaggan och kallar sig typ Meduza_lover och har ACAB (all cops are bastards) skrivet någonstans i någon presentation om sig själva. Och jag vet att det är såna vilsna själar som man borde krama om med sin feministbarm hårt trycka emot dem och bara mala på en massa vettvettvett, men jag orkar bara inte. Dessutom får jag ibland en omåttligt dålig diksussionsförmåga och blir arg och ger upp precis innan jag tänkt börja med personliga påhopp. Så de små liven lämnar jag åt någon annan. Sen finns det de där mellantingen. Ett sånt mellanting var precis vad han jag skrrev om i början var (jättebra att jag har en sån tydlig röd tråd i mina texter....). Det är såna som: Joovisst är jag feminist men... det är inte direkt så att jag slutar raka mig för det - och jag är absolut ingen manshatare! eller: Jag är för jämställdhet, men jag gillar inte feminism.Och det var väl ungefär så den killen sa, fast han mer uttryckte sitt ogillande mot ordet feminism för det var mansdiskriminerande och så vidare. Och det där gjorde mig så arg. Okej, nej jag blev inte arg utav den enda kommentaren men det var bara det att jag försökta vinna över honom på rätt sida med mina strålande argument men han gav sig inte. Trotts att jag hade rätt. Jag kommer inte ordagrant ihåg vad vi sa men jag vet att jag försökte få honom att förstå att han var Helt Fel ute när han lade ner energi på att bry sig om ordet när det är själva...grejen som är väsentlig. Jagmenar, det finns ju hur mycket som helst i området att kämpa för men grabben väljer att lägga energin på själva ordet. Synd. Okej att ordet feminism har en liten koppling till ordet feminin som betyder kvinnlig men enligt mig är det fortfarande inte det som är grejen. Det är liksom ett begrepp som myntades för hurlängesensomhelst och det känns som att det är lite sent att ändra på nu. Dessutom kändes han väldigt mycket som en kille-som-kallar-sig-feminist-för-att-få-nuppa i och med det där "jag är feminist meeeeeeeen" och att han inte yttrade något i stil med att det är sjukt att kvinna objektifierats eller knappt har någon könsidentitet. Nåja. Nu får det vara slutgnällt för i natt.
Värme!


Jag tycker

• Att det är sorgligt att man ska tycka att det är bra gjort, duktigt eller till och med sexigt med killar som går ut med sina barn i barnvagn, eller till lekplatsen. Sånt borde vara självklart.