Dorotean

"Man ska bli så jävla kåt så att man vill gråta. Det ska bränna bakom ögonen men samtidigt kan man inte sluta le. Man blir kär och man vill slå ihjäl någon. Man vill vara med. Man tror att man är värd något. Man ska tro att allt är möjligt nu. ALLT ÄR MÖJLIGT NU!"

Texten ovan är en del av beskrivningen av ÖFA-kollektivets nya show "I ass jazz". Jag slår vad om att den kommer vara lika briljant som allt annat brudarna i kollektivet satt tänderna i, men det var inte därför jag skriver om det. Först trodde jag nämligen att det var en beskrivning av våren. Och vårkär som jag är kunde jag inte motstå frestelsen att sprida orden vidare. Nu ska jag sy vidare på min mormors fasters gamla klänning. Det ska bli en vårklänning är det tänkt :) Puss & hej!

Det växer scilla,
lysande blå
utanför ditt fönster

De lätta gardinerna
fladdrar vilsna
i vinden

Jag ville ringa
på din dörr

Men du finns inte
längre.

 

Fin liten vårdikt, om du frågar mig. Skriven av Brita av Geijerstam
Enligt andra kanske det bara är poetiskt dravel av Skitsamma Vem, men då kan andra ta och leva sina liv någon annanstans än här :)

Det gick nog lite för bra i mitt liv,
jag har nämligen straffats med en död dator.
Liten bloggtystnad är att vänta.
Puss!

Idag har jag vårshoppat så det stod härliga till. Jag har dessutom gjort slut med fröken Makroekonomi (tjoho!!!), sökt en del sommarjobb och nästan skickat in ansökan på studera.nu. Behöver nog till kvällen på mig att bearbeta det innan jag skickar in den dock. Härnäst väntar ett pass Afropower dans och ikväll ska jag försöka mig på att laga fisk i ugn. Oh what a spännande life jag lever!

Äsch-nej, det där med identitets-kris är nog ingenting för mig. Det känns som att jag är klar med det för det här i livet. Jag har snarare stärkt min identitet den här veckan, eller åtminstone stärkt känslan för hur jag vill att min identitet ska se ut. Eh, ja det lät ju flummigt värre - men sånt är livet!

I morgon öppnar portarna till studera.se och därmed är ansökningarna till höstens universitets- och högskoleutbildningarna redo att skickas in. Jag ser riktigt fram emot att få klicka iväg min, även fast jag inte riktigt är helt på det klara med riktigt hur den ska se ut än. Men troligtvis blir jag ändå skånebo till hösten, och förhoppningsvis blir jag sexolog någon gång i framtiden - så ser i alla fall drömmen ut just nu. Det kittlar lite i magen när jag tänker på det till och med :)

I måndags tittade jag på det kungliga bröllopet från 1976,

Nyss hemkommen från Vaginamonologerna (framställda på engelska den här gången). Och fyfan vad bra de var! Jag var lite orolig att jag skulle bli besviken, eftersom jag inte kunde låta bli att hypa det med tanke på hur bra det var när jag såg det i Borlänge med Gudrun S och compani. Men jag hade inte behövt oroa mig för de typ 10 brudarna som ställde upp och... monologiserade regerade verkligen på scen. Ena stunden log man igenkännande med hela ansiktet, nästa sekund satt man gripen av allvaret för att i tredje sekund sitta dubbelvikt av skratt. Härligt härligt!

Igår bakade jag och min vän hallongrottor, i fina former som vaginor. Även fast de flöt ut från de fina modellerade varianterna vi gjorde av degen blev de riktigt fina även som kakor. Och goda!!! Men min bakabstinens blev inte riktigt stillad, så det blir nog havreflarn till helgen. Jag borde ju inte äta, men bjuda kan jag ju göra. Och ta en smakbit eller två kanske...

Tanken på att byta riktning i livet (eller snarare att återgå till en riktning jag tidigare följt?) har planterats och så sakteliga börjat gro och slå rot i mig. Det börjar kännas helt okej att lämna det här för något annat och vissa stunder känner jag till och med för att spola fram tiden. Och det är skönt, att känna att det kommer bli bra även ännu längre söderut och att jag nog kommer trivas ännu bättre där. Men samtidigt gnager det lite i mig. Är den här känslan inte lite för bekant nu? Känslan som visar sig som en längtan till något annat, hoppet om att  sen och någon annanstans kommer allt bli mycket bättre och för att inte tala om övertygelsen om att jag inte passar in. På högstadiet var det av ren överlevnadsinstinkt, men nu då? Borde jag inte kunna börja nöja mig snart? Komma till ro och bara trivas här och nu? Detta kringflackande och ständiga tanke på något annat börjar tära. När ska själen min få ro?

Jag har firat mitt (och alla andras) kvinnoskap hela dagen, och jag tänker nog fortsätta hela året :)

Citat från en av programledarna i Morgonpasset Helg som precis beskrev när, hur och varför hen blev feminist. Tyckte det var så fint så jag skyndade att skriva ner, och ser nu till att dela med mig av det också. Är jag inte en fin människa, så säg? Själv blev jag feminist tack vare och med hjälp av självaste Linda Skugge. Numera kallar Linda sig inte längre feminist, vilket jag skrivit en historisk rapport om, medan jag nog gör det ännu mer. Eller åtminstone på ett annat sätt än jag gjorde som 14-åring. Mitt inne i den ljuva puberteten var det ju så mycket annat som skulle fokuseras på, det var första fyllan som skulle klaras av, en sexualitet som skulle utforskas (ännu mer) och en ny kropp att lära sig att föra. Så även om jag kunde bli arg över hur saker och ting såg ut, tog det inte upp hela mig.

Nu kan man äntligen "become a fan of" Mobbing på facebook. Som jag har väntat!

Jaja, jag hade en plan att publicera en bra låttext var dag fram till 8e mars, internationella kvinnodagen, men det gick ju inte sådär jättebra så jag struntar nog i det. Kanske hinner med någon mer fram till dagen D, och jag utlovar även en ytterst bra dikt skriven av självaste Miss Universum a.k.a Catti Brandelius. Den kommer dock publiceras på vaginans dag, den 10e mars. Då jag även kommer baka hallongrottor så det står härliga till :D

Har ni läst sexualbrottsutredningen
om inte ska ni veta att enligt den
är alla kvinnor små våp som inte vet
ett enda dugg om sin sexualitet.

Ty en kvinna är så attraktiv och utstuderad
att en stackars man kan bli vådligt frustrerad
då ska väl kvinnorna ta konsekvensen
om inte männen kan se gränsen.

Och alla måste inse att sexualitet
alltid hänger samman med aggressivitet
och det kan inte vara brottsligt att ta för sig
när nån så skamlöst bjuder ut sig.

Dessutom vet ju inte kvinnorna vad dom vill
har hon sagt ja till en sak vill hon lite till
för ett nej från en kvinna är aldrig riktigt nej
det vet väl varje karl och låter inte lura sig.

Så tjejer om ni blir utsatta för våldtäkt
efter att bara ha pratat med en kille
så är det för att ni så våldsamma känslor väckt
eller för att ni egentligen ville.

Vilken bild som utredarna vill ge oss
att män har lustar som dom inte kan betvinga
om det är så får vi börja springa
eller också får vi lära oss att slåss.