Dorotean

Okej, min dator dog precis. Eller hängde sig eller vad man ska säga. Musiken hackades sönder, och den blue screenade. Fick ett meddelande som löd:
 "Hardware malfunktion
NMI: parity check/memory parity error
Call hardware vendor for support
The system has halted"
Det känns som att nåt inte riktigt stämmer med min dator, och jag är lite orolig nu när jag sitter vid den. Är den döende? Kommer jag förlora all data? Sprängs hela Grynet (ja, den heter så) i bitar i natt? Och den viktigaste frågan: Varför har jag ingen pojkvän/brorsa/kunnig tjej i närheten när sånthär händer? Just nu söker jag desperat hjälp via IRC. Det går inte så bra. Datornördarna (hur många procent?) verkar sova. Jäääla skit asså.

Min hud är tillbaka!!! Tack goda kropp, att du har såna fina funktioner. Jag har varit helt orolig hela veckan. Nu ska jag aldrig mer sminka mig. Typ. Det är verkligen inte värt det. Min fina hy ska bevaras!

Och bara för att det är så härligt med en "oblyg blogg om SEX" där den kvinnliga bloggaren "pratar öppet om det mest naturliga i världen" måste jag ju visa min uppskattning (??) genom att vara med och tävla. Tyvärr handlar det bara om ett intimhygien-kit just den här tävlingen, men det är bättre än ingenting. Och en ren mutta är ju en glad mutta. Eller nåt.

Var med och tävla du med! Gå in på: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.4654815

Jag lyssnar och tänker tillbaka. Så mycket som stämmer in, jäkligt hemskt ändå. Längtar tills jag kan skratta mig till sömns.
Här kommer texten till Säkert!s Och jag grät mig till sömns efter alla dar. Läs och begrunda.

Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövdes aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nå't
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått

Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som haft en god relation till mor och far
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r

De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vadå, från förpliktelser, tjenare
Man skulle va' horan, madonnan
Smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil 
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var

Så jag grät mig till sömns efter alla da'r
Så jag grät mig till sömns efter alla da'r

Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns

Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid

Jag vaknade av att jag grät någon gång i natt. Det är alltid lika otrevligt. Speciellt eftersom man ofta är kvar i drömmen, där gråtet började, och inte är vaken nog att inse att det inte är så hemskt alls. Istället flöder tårarna på. Då är det skönt att man delar säng med någon som i precis rätt stund kramar om en lite hårdare. Ska satsa på att ha det nästa gång jag gråtdrömmer också.

Jag har haft en sån trevlig helg! Jag har trivts med mig själv och min omgivning precis hela helgen igenom, och det är inget jag är direkt bortskämd med. Så just nu känns det riktigt bra, skulle nästan kunna kalla mig glad - men det vågar jag inte riktigt.

Fredagen började skönt med min 8000-stegs promenad (som jag gör i princip dagligen nu för tiden) i solsken. Med de senaste veckornas väder i facit var det inte direkt något jag räknat med, så det var skönt. Sen dusch och fixeri och så bussen in till stan för att träffa vännerna. Tyvärr var inte pressbyrån på pressbyrån längre när jag väl kom in, så något besök dit (med tillhörande hjärtklappning och tunghäfta - rena fjortisfasonerna jag vet!) blev det inte. Däremot en sväng till ett nytt sushiställe där jag, av lukten, blev övertygad om att i alla fall ta en liten med mig hem. Sagt och gjort, hem till K och äta sushi för att sedan övergå till ölande. Mycket nice!

Efter ett par parti kortspel bar det iväg in till stan för att möta upp Ålänningarna och fortsätta drickandet på en av stadens krogar. Därifrån gick vi sen till stans dräggställe (där det är billigt, vi är inga drägg) för att höja alkoholhalten ytterligare. När vi dräggat klart skulle vi testa nya stället i stan, vid namn Blue Moon Bar (som vi döpt om till Ensam Mamma Söker efter följande historia). Trodde vi i alla fall. Men när vi kom dit och frågade vakten om det var inträde (vem betalar 100 spänn för en timme under tak för att supa? :O) sa han "Ja, det är hundra kronor inträde... Och 25-års gräns". När jag svarade att det var hundralappen som var största problemet garvade han bara. Hehehe. Så, efter extremakut kisspaus på Max, gav vi oss av till ett tredje alkoholintags-ställe och sen tillbaka till dräggstället.

Hela kvällen/natten (som var mycket trevlig med många trevliga återseenden och möten med nya folk trots att det i dethär inlägget bara verkade handla om alkoholintag) avslutades med en promenad från city till Årsta. På något sätt lyckades vi få den att ta 90 minuter istället för vanliga 40. Kan tänka mig att det hade något med promillehalten, och något med våran vilda feministdiskussion, att göra. Jag somnade runt 04 i samma säng som min goda vän och kvällens huvudroll (hon är nybliven 18-åring).

Lördagen vaknade jag runt 11. Sov apdåligt men låg och drog mig tills vännen vaknade vid 12. Sen ägnades dagen åt att titta på säsong 4 av Vänner. Härlig tradition att få en ny säsong varje födelsedag. Kanske skulle föreslå ett sånt införande även i min familj, till min födelsedag. Såg även en dokumentär om översmarta barn. Gosh. Den var sorglig på något sätt. Stackarna (!) var födda med ett IQ på 170, något de får offra ett socialt liv för. De kan liksom inte umgås med riktiga barn, typ. Hemskt. Iofs hemskt dåligt förklarat också, men skitsamma. Sen promenerade vi och lallade med lite annat tills mamma + faster med man kom och hämtade mig vid 19-tiden. Då bar det iväg till hågaby för att äta mat och konsert med folkmusikgruppen (eller nåt sånt) Frifot. Det är ju inte direkt min tekopp, sån musik, men jag kunde ändå bli imponerad över hur skickliga musiker/sångare dom var. En snubbe spelade två munspel, och mandola, samtidigt. Skillat! Hela kalaset var slut vid 23-tiden och då for vi hem.

Och ja. nu får fan det här kalaset också vara slut, orkar inte skriva mer. Men helgen var fin i alla fall. Var tänkt att jag skulle avsluta den med lite sängsalsa, men jag får inleda nästa vecka med det istället. Trevligt värre.

Ps. Sushipojken är ett annat fint exempel. Ett exempel som sedan utvecklades till sushi som sen utvecklades till fisken och så vidare och så vidare. Fint va ordet! DS.

Det är när man får sms som "Pressbyrån är på pressbyrån!" som man inser hur kul en del kodspråk måste verka utifrån ibland. Iofs var ju inte det där smset ämmat för någon mer än mig, men ändå. Tänker jag tillbaka på vilka smeknamn diverse killar, eller för den delen tjejer, har fått av mig och mina vänner genom åren blir jag nästan imponerad över uppfinningsrikedomen. Eller vad sägs om Pilsnern, Hammardammspojken, Pressbyrån eller för den delen "Vad ska du göra på Onsdag?"? Härlig blandning, inte sant? Och fler lär det väl bli. Jagmenar, tillfällena där man måste använda sig av kodord lär ju inte försvinna med åren? De har ju inte gjort det hittills..

Det är nåt visst med att råka höra sin pappa säga att han inte har någon livslust kvar, till någon han pratar i telefon med. Speciellt om man samtidigt kan misstänka att syrrans stängda rumsdörr innebär ännu fler ilande röda bevis för hennes psykiska ohälsa, och måste oroa sig för hur länge modern i huset orkar bära hela lasset kallat Familjen. Vi får väl se.

Igår tog jag en gråtdusch, det var väldigt skönt och nog ungefär lika behövligt. Min familj håller på att trasa sönder och ibland orkar man bara inte med det. Speciellt inte när det pågår i år efter år. Då är gråtduschen jättebra att ta till. Det hörs inte om man hulkar, och eventuella röda ögon kan skyllas på schampo i ögonen. Perfekt i en visaingakänslor-familj som min alltså. Dock är en effekt att man blir helt slut av det (speciellt om man kört stenhård spinning en timme före). Den varma miljön och det totala uttömmandet för stundens känslor tar helt enkelt på krafterna. Alltså är det att rekomendera att krypa in i morgonrocken och låta håret torka framför någon intet-sägande film. Det är i princip vad man orkar.

Nu har en gubbe med berså (iaf några delar) i sin ägo precis avlidit. Hoppas hans anhöriga har så mycket vett att de lämnar de till den lokala auktionen, och att det just den auktionen bara är jag som kan min Lindberg. Eller ja. För att inte låta sååå sjuk kanske jag ska säga att jag hoppas att de inte slänger den.

Min Stig Lindberg-besatthet har gått liiiiiiiite över styr nu. I veckan fick jag syn på att en gubbe på jobbet hade en kopp av märket (eller vad man nu säger. designen?) prunus som tandborstmugg, och mitt hjärta gick i kras. Det var över mitt förstånd att man kan syssla med sån hädelse, utan att skämmas.

Stig Lindberg-koppar ska vårdas ömt och mest stå och se fina ut. Kanske drickas kaffe i när man har extra gott sällskap - men låta den stå och samla tandborstrester i botten är alldeles för mycket. När jag såg detta brott började jag genast planera hur jag skulle gå till väga för att kunna byta ut denna skönhet till en lite mindre värdefull mugg. Detta helst utan att övrig personal fick nys om det eftersom jag tvivlar på att det finns fler design-nördar ibland oss.

Sen insåg jag hur jävla spooky det skulle vara så jag lade ner planerna. Jag får helt enkelt leva med att en liten del av mig dör så fort jag går in på denne gubbes toalett. Hoppas att gubbfan har vett nog att njuta av den i alla fall.