Vi får väl se
Det är nåt visst med att råka höra sin pappa säga att han inte har någon livslust kvar, till någon han pratar i telefon med. Speciellt om man samtidigt kan misstänka att syrrans stängda rumsdörr innebär ännu fler ilande röda bevis för hennes psykiska ohälsa, och måste oroa sig för hur länge modern i huset orkar bära hela lasset kallat Familjen. Vi får väl se.
Kommentarer
Trackback