I väntan

"I S:t Petersburg hölls en högtidlig begravning i dag för kejsarinnan Dagmar.
Inför ögonen på en rad kungligheter ramlade plötsligt en man ner i hennes grav."
Alltså, ursäkta ursäkta ursäkta men.. jag tycker det är sanslöst roligt ;P
eller okej.. sanslöst roligt var att ta i, och det ganska mycket.. Men jag kan inte låta bli att fnissa till lite så fort jag tänker på det. Känner mig hur okänsligt som helst, men ändock fortsätter jag att fnissa..
Rebecka har frågat mig två gånger nu om varför jag fnissat.. Hon sitter liksom och gör psykologin (och tror lite grann att jag också gör det.).. och då passar liksom inte fniss in i bilden ;P

Sitter som sagt och gör intepsykologiläxan och väntar på att poetryslamet börjar.. det börjar om baaaaara två timmar. Men får man se en eller annan snygging (no names) eller höra två eller tjugo bra dikter är det ju helt klart värt det... Dessutom har jag en del skolarbete att ta igen ;P

För itnressanter har jag fått en tid hos Per nu, ska dit i morgon 8.20. Får se vad jag säger, och vad han säger.

Banksy <3

Dagens bild(er) får bli dessa, från Banksy's kupp mot Paris Hilton.
Jag älskar verkligen Banksy!!!!!!


112743-8112743-11112743-5112743-9112743-6112743-10112743-7112743-12


Hjärtkrossande tågresa

Det är ju helt jävla fuckin' unbelievible (ursäkta svordomarna, men jag är arg) att man ska behöva bli en sån argbigga av att montera upp en hylla. Det borde verkligen inte vara så men.. well. Så är det.. Jag var alldeles ursinnig för alldeles en liten stund sen. Och minförsvarsmekanism var en salig blandning av självbestraffning och förskjutning. Var extremt påfrestande. Och har jag otur har jag gjort Hobbe rädd för mig igen. Stackars lilla älsklipälsk Hobbe gull. Jag tänkte mig inte för, man kan ju inte ägna hela dagarna att tänka på att Hundar inte ska förstå sig på känsloutbrott. Förlåt för att jag morrade så gräsligt mot dig, var inte rädd. I'm not gonna hurt you. Får hoppas att det inte är så allvarligt... Jag var inga sekunder ifrån att.. göra något dumt mot honom iallafall. Som jag varit förrut. Fy vad jag skämdes.. Nu har jag bara ont i halsen på grund ut av mitt morr eller vad man ska kalla det..
Nåja.. Får väl be om Far mins jävla hjälp då. Jag som ville att vi Kvinns skulle klara det på egen hand. Men tyvärr gjorde vi det inte.. Eller vi skulle antagligen det om vi gav oss fan. Men vill jag utsätta mina never för det? ICKE!

Har inte hunnit med så överdrivet mycket idag.. plugga plugg och stressa tåg. Sen fick jag hoppa över min prommis hem eftersom jag mådda så fruktansvärt illa. Var en nanosekund från att kasta upp på tåget.. kallsvettades och grejer också. Var inte ett dugg behagligt. En annan sak som inte heller var särkilgt behagligt var de där tonårsföräldrarna (?) som satt någon bit ifrån mig på tåget. Dom är nog en av de topp tio kassaste föräldrarna jag sett. Och jag hatar dom för att de ger mig fördomar om att ungdomar är dåliga föräldrar :( Men jag riktigt led där jag stod, hade lust att säga till modern "men FRAM MED TUTTEN DÅ, MÄRKER DU INTE ATT HAN ÄR HUNGRIG!?!?!?!". Liksom.. Ens lilla bebbes nöd ska inte ha någon lag, och skäms man för att visa brösten på allmän plats ska man låta bli att skaffa bebbe. Eller stanna hemma med den tills man kan ha barnmat med sig. Usch. Det var seriöst helt hjärkrossande att se hur de försökte ge ungen Vatten som substitut till härlig mammamjölk.. Liksom, det vet man ju själv hur kul det känns att dricka vatten när man är hungrig.. Nej Fyfan. Nu tänker jag vara emot tonårsföräldrar ett tag.
nog om det.
efter hemkomst har det mest bara varit that 70's och plugg. Är nådigt stolt över mig själv so lyckades bemästra läxan som först kändes helt omöjlig, men nu har jag gjort allt utom ett ;D Får göra det... efter det här :D

Sådär... Vad jag vet var det ingenting mer jag hade att ta upp nu. Tjipp och Hej!

Sunny day

Jee, det var faktiskt relativt trevligt i stan :) När vi kom in, vid kanske 1 nåtsånt var ingen av de affärer Mor min skulle på öppna på Söndagar. Men vi styrde våra steg mot nyöppnade Designtorget istället och underhöll oss där. Sen skulle vi på lätta på behoven men då var det en jävla surkärring som tänkte stänga igen toalettdörren mitt i ansiktet på mig. och då Precis innan hade jag lagt i en femma i båset bredvid, men dörren gick ändå inte att öppna. Då blev jag lite upprörd men lugnade mig snart.. Fixade ju med låset efteråt som vanligt, så det spriiiiiiids. För vem vill lägga fem spänn på kiss? Iiiinte jag iallafall!
Seeen bar det iväg till Ikea där det strosades runt en hel del, och hittades en del och köptes ännu en del. Så nu har jag en "expedit" att montera upp, och mitt rum att få ordning på förståss :P På vägen hem diskuterade Mor min huruvida det finns några möjligheter för mig att flytta till elevhemsboende i Uppsala, så nu är det väl upp till mig att kolla upp och visa mig intresserad så kanske det går igenom ;D

Här nedan är en lite lustig bild (om ni frågar mig iallafall) från Johan, Kajsa, Frida & Victor's resedagbok :)

112743-2


Städardag (bland annat..)

Idag är det Söndag på riktigt. Och jag vaknade med en brinnande energi (om man kan säga att en energi brinner?) klockan nio när min kusin VRÅLADE: "Vakna nu Sara, annars kommer jag och kittlar dig!!!!!" genom min mobils väckarklocksfunktion.. Eller okej, ska jag vara ärlig kom jag inte upp förrän tjugo över, men Hur många kommer upp Direkt när väckarklockan ringer? Och under helgen dessutom? Inte jag i alla fall! Och skulle det nu finnas någon som gör det skulle det väl vara ännu en av alla människor jag inte förstår mig på :)
Nåja.. Åt frukost och annat sådan morgon-göra och sen gjorde jag något jag inte gjort ordentligt på kanske ett halvår. Jag städade!! Det kändes nästan som ett under hade skett när jag kom ner på mitt rum och började plocka och dona, utan att ge upp/göra annat inom en halvtimme. I och för sig ska man inte ropa Hej innan man kommit över ån, jag är låååångt ifrån färdig med städandet. Men det känns ändå riktigt bra och riktigt riktigt duktigt. Ett litet hopp om en Sara (Dorotea) som inte stökar ner till tusen så fort jag kommer någonstans tändes också :)
Men tjaa.. Vi får väl se vart dagen leder :)

                               Städardag (bland annat..)


Fortfarande Slörndag

Efter en stunds tänkande (femton-tjugo nånting) bestämde jag mig iallafall för att åka hem, orkade inte lagat mat själv, orkade inte träffa mormor och morfar i morgon, orkade inte bara sitta i lägenheten hela dagen. Så jag tog 17.20 tåget hem. No kändisar på.
Däremot en kvinna som ätit alldeles för många mazariner och tagit allt för få jogginturer i elljusspåret, det var nästan i klass med Amerika-kvinnorna. Egentligen är det ju sjukt fel av mig och sitta här och kritisera henne. Dels är jag själv inte jordens pinnsmalaste, dels vet jag inte vad hon kan ha för problem som gör att hon ser ut som hon gör.. Men ändå.. Hon fick inte ens plats på tågsätet.. Ett av hennes lår var som båda mina, eller iallafall ett och ett halvt. Brrh, det äcklade mig.
Var rejält skönt att få komma hem, bli hälsad på av hobbe, slippa äta middag ensam.. Mmh, grillat. Sjukt gott kött var det.. och sjukt god sås ;)
Har även bestämt hur det blir i morgon, att vi åker runt tolv snåret till stan.. Ska bli skönt att äntligen få ordning på rummet :) Jag riktigt längtar tills jag får rulla ut den orientaliska mattan och så vidare.. Mjau! :)

Det är dessuom bevisat:
Jag är jordens mesta fegis. Har ju haft en viss MSN-adress sen i Måndags (eller när det nu var) men jag har inte vågat lägga till denna, varit orolig för vad jag ska säga, vad innehavaren till denna vissa MSN-adressen skulle tycka och så vidare.. Men så idag fick jag mig till det iallafall :)
Men.. det är inte slut där :P
Så fort jag lagt till den vissa MSN-adressen loggar jag ur, för jag vågar inte riktigt se om innehavaren är online.. Så loggar jag in med statusen "offline" och checkar.. När jag ser att han inte är det byter jag status... Hahaha.. Bävar liiiiiite inför när Han är inne första gånge.. Men det ska nog gå bra :)


Slörndag

Det är sjukt så mycket den här Lördagen känns som en Söndag,
jag antar att en av anledningarna är att det här "egentligen" är min Söndag,
eftersom jag var helt ledig igår.
En annan av anledningarna är antagligen att jag är ensam i en fyra,
with nothing but a computer.
Eller där ljög jag.. Jag har egentligen något mer än det,
jag har fem kilo mjöl som vill bli bakad,
en tre-fyra läxor som Ska bli gjorda. Men vem vill ägna lördagen åt läxor?
Sen har jag också de tre böcker jag lånade igår : Watership down, Green Grass Grace & A Little Stranger,
och åtminstone en av dem Måste bli läst. Helst fler eftersom jag vill ha tillbaks min bokmal-sida.
Besides allt detta, står jag lite i valet och kvalet om jag ska åka hem idag eller ej,
jag har (av någon outgrundlig anledning) något konstigt städbehov idag, så jag vill bara åka hem och städa, men det innebär en massa kraftansträngningar (duscha, packa, gå till bussen, möta folk!) som just nu inte går att bestämma om jag kan genomlida, eller icke.
Så jag funderar helt enkelt ett tag till :)
Kanske man skulle göra en sån +/- lista.. Fast det känns lite väl satsigt, och dessutom har jag ju funderat ut plusen och minusen (eller hur nu pluralformen av minus ser ut) i huvudet så det känns lite ovärt..
Den som lever får se, helt enkelt :)

Just nu är jag nog en av dem som får utstå de mest ovärda i-landsproblemen.. Har en massa materiella skit-ting som jag egentligen absolut inte behöver men vill ha.. Och såklart har jag inte råd med dem, till exempel puckotröjan från Arla - där finns inga 125 t-shirtkronor i min plånbok.. Lika så Bang, No money for varken prenumeration eller tröja..  
Fattiga Fattiga Dorotea (måste vänja mig vid det namnet nu, jag har bestämt mig) som det är så synd, så jättejätteJÄTTE synd om. NEJ NU FÅR JAG FAKTISKT SKÄRPA MIG, DET ÄR INTE ETT DUGG SYND OM MIG JAG HAR DET 1.000.000 GÅNGER BÄTTRE ÄN ANDRA.. SLUTA KLAGA NU!!!!!!!!!!!!!!



De tre bockarna Bruse

Jag hittade den här gamla klassikern i ett dokument i morfars dator,
bara måste ju publicera den då :)

De tre bockarna Bruse.Tre bockar skulle gå upp till fäboden för att äta sig feta.  För att komma dit måste de gå på en bro över en å. Där bodde ett farligt troll, som kunde ta och äta upp dem. Men bockarna gav sig iväg. På bron gick den minsta lilla bocken Bruse över först.  Tripptripp, tripptrapp, trippetitrapp, lät det.  Då hördes ett rysligt vrål under bron. Vem är det som trippar på min bro? Vrålade trollet. Det är bara den minsta bocken Bruse, svarade bocken. Hans röst var så fin och tunn. Då kommer jag och tar dig och äter upp dig, skrek trollet. ”Nej, o, gör inte det! Vänta till höst, då är jag mycket fetare än jag! ” Så fick han gå. Den andra bocken kom gående. Tramp, tramp, trampelitramp, lät det. Trollet vrålade igen, ännu värre:

vem är det som trampar på min bro ?

”Det är bara jag, den mellersta bocken Bruse” jag ska ta dig och äta upp dig, morrade trollet.

”Då tycker jag att du är dum. I höst är jag fetare. Min storebror kommer snart och han är större än jag!” 

Trollet knotade och knorrade men lät bocken gå. Plösligt skakade bron av tunga steg: Klamp, klamp, klampetiklamp. Trollet tog i så mycket han kunde och vrålskrek: Vem är det som klampar på min bro, skrek han. ”Det är jag , den stora bocken Bruse” Jag kommer och tar dig, tjöt trollet. ”ja, gör det du. Du ska nog bli mätt.” Trollet rusade fram ur sitt gömställe och upp på bron. Men där stod bocken med huvudet nerböjt och när trollet kom, stångade han till trollet så det flög högt upp luften och sedan pladask ner i den forsande ån! Där tog vattnet hand om trollet och skjutsade ut honom långt ut i havet. Där sitter nu trollet på en liten ö och tuggar tång!

Saknad

Ja Vad ska jag säga om det här egentligen?
Min kära bror åkte i Tisdags till Peking, han ska vara borta 8 månader.. och jag saknar honom redan!
Blir proppfull av..sentimentalitet när jag är inne på
www.resedagboken.se (challeb om någon är intresserad) och läser om vad de gjort hittils..
Vet inte vad det är.. jagmenar, de senaste 7 åren har han inte bott hemma och de senaste 4 åren har han inte ens kommit hem på helgerna.. Senaste året har jag kanske träffat honom 2 gånger eller liknande.
Men NU när han är på andra sidan jordklotet saknar jag jäveln som fan..
MenMen.. Det går väl över.

"Jag blöder ångest ur min mun"

Jag som hade lovat mig själv att allt var bra nu, jag hade intalat mig själv att jag hade det så bra;
Jag hade nästan gjort mig själv positiv, eller i alla fall positivt inställd. Jag lärde mig till och med att säga "Du är bra och fin och värdefull och är en underpar person" och så vidare och så vidare. Utan att känna att jag ljög för mig själv. Men hur länge höll det?
Jag har nu gått 4 veckor (tror jag) i skolan och mår ungefär lika bra som ett pappersark som hamnat i vattnet. (inte ett dugg bra med andra ord). Igår på psykologin till exempel satt jag och jämförde mig med de "symtom" som psykologiläraren Ulla Albért (observera: det är ingen fransk accent utan ett svenskt betoningstecken det där, vilket Ulla för övrigt påpekat för oss ett X antal gånger så jag har bildat en teori om att hon blivit mobbad för det) kopplade till Depression. Och jag lyckades självklart matcha in nästan vartenda ett på stackars Jag..
OCH: Som om inte det vore nog fick jag ju en smärre brakedown (Jag bröt ihop, min engelska är inte tillräcklig för att veta om brakedown är rätt eller fel. Men alla svenskor förstår väl svengelska?) i skolan..
Såhärvardet.
Vi hade någon slags temadag (eller värdedag som jag lyckades säga;P) om gruppdynamik och dylikt. I slutet av dagen skulle vi ha en liten utvärdering/sammanfattning om det hela och vi skulle diskutera två och två (man fick vara en också).. Och eftersom jag inte blev "naturligt" indelad med någon att diskutera med satt jag bara där helt ensam, och relativt omotiverad.. Hanna frågade om jag ville vara med där men jag var för icke-motiverad och orkade inte göra mig själv till något annat. Så där satt jag.
tittade lärar-Helena lite frågande/oroat på mig men jag gjorde mitt bästa för att undvika henne blick. Är det något jag har extremt svårt för är det folk som tycker synd om mig. Men HurSom så frågade hon hur det var. Eftersom jag visste att hon redan sett det så nickade/skakade jag på huvudet (vet inte vad, no memory) samtidigt som jag var i fullfärd med att hålla tårarna i styr.. Så frågade Helena om vi skulle gå ut och prata lite. Jag orkade inte sånt så skakade på huvudet.. Nu var tårarna kritiskt nära.  Så jag rusade iväg därifrån och gick genom torget, med tårarna rinnandes längs kinderna, och stängde in mig på toaletten och lät mig rinna ur mig.. Och det var inte det lättaste. Har något i mig som gör att jag så fort ser mitt gråtansikte i förslagsvis en spegel, börjar jag gråta igen.. Men till slut lugnade jag ner mig, och tvättade av mig sminket.. Där ute väntade Helena förståss.
Hon bad om ursäkt för att hon förföljde mig och sen sa hon att jag tydligen sett nere ut ett tag. (Fan, Fan, Fan; sånt ska inte synnas. orka dela med sig av sina bekymmer?) Och att hon då blev orolig..
Blah, Blah, Blah.. Sen slutade det iallafall med att vi stod i konstskoleköket och bestämde att Helena skulle kontakta Kurator-Pär medan jag störtgråtande försökte hålla igen..
Så fick jag än en gång lugna ner mig,
och gå rödgråten från skolan för att åka hem...

Men: nog om det.



Var faktiskt inte bara negativt som hände mig just den dagen, eller just igår.
Fick ett mail också, som gjorde mig.. konstigt glad :) Måste få ett ordentligt tillfälle att tacka för det. Utan att börja gråta.
Klistrar in det här:
Hej Sara jag skriver för det är mkt lättare än att prata.. jag vill inte vara nån jävla morsa eller så men jag märker att du inte
mår speciellt bra, ja det gör väl inte jag heller men det känns som du är väldigt nere... Jag är bara orolig.. hehe ja jag är
faktiskt det!  Jag bryr mig faktiskt! Bara så du vet så "finns jag här för dig" eller vad man ska säga, ja men nu lät det
väldigt sentimentalt..hehe Jag hoppas du mår bättre snart.. Tusen kramar HANNA  (du kan faktiskt prata med mig..)
 
Om du skulle må bättre blir jag såhär:
 
Om du fortsätter att vara nere blir jag såhär:
 
(ps. det är kul att leka med smileys...)

Det var väl ungefär det finaste/bästa någon gjort för mig, någonsin.
Så jag låter mig själv avsluta med det :)