Dorotean

Fick nys om sångaren Loke Nyberg precis, och vilket nys sen! Kolla på sångtexten här nere. Är det genialt eller genialt? Jag gissar på genialt! Och nästa Lördag spelar han i Uppsala. Gå ni som kan! Själv jobbar jag mellan 06:45 och 21:00 så jag får torka gummrumpor istället. Men det är inte fy skam det heller.

Loke Nyberg - Schyssta killens sång

Ja, jag är den schyssta killen. Ett av få manliga snillen

som förstått att det finns orättvisor mellan våra kön

och att jag själv i mångt och mycket har en del i könsförtrycket.

Att vi män så gott som jämt har högre lön

och rätt att tränga oss i kön.

Om jag är feminist? Jag ber! Numer är jag nog mer av queer.

Jag är så pk man kan bli. Härskarteknik och fördomsfri.

Och uppå internationella kvinnodan

då demonstrerar vi ihop och läser Edith Södergran.

 

Ja, i ett sjukt patriarkat är jag din manlige kamrat

som gör sitt allra bästa för att vara genusobjektiv.

Och jag är inte den som klagar över stängda tjejmiddagar

och jag ställer inte till nåt himla liv

när du tafsar på pin kiv.

Jag håller både mask och trut när vi om torsdan rumlar ut

och du blir aspackad och plump och raggar småpojkar på Gump.

Och ifall ingen låter charma sig omkull

ställer jag upp på lite oskyldigt och kravlöst kompisknull.

 

Jo, för jag är den schyssta killen. Biten utav tjejbacillen.

Det är helt okej med skämt som rör min kropp eller potens.

Och det är klart att jag försvarar dig mot andra onda karlar

ber om ursäkt för vår usla existens.

Jag riktigt lider med din mens.

Ser inget kön bara person. Jag finner ingen attraktion

i den nervösa energin hos en kåt och glad blondin.

Nej, om en kvinna nånsin skulle få mig kär.

Ska hon va vildvuxen och lesbian och SCUM-reaktionär.

 

Sådan är din schyssta kille för det var väl så du ville

att jag skulle vara för att kunna godkännas som vän.

Att jag är blek och mjuk i hyn, bisexuell och androgyn

en form av acceptabelt undantag bland män

som insett sanningen

Min manlighet är blott ett skal. Jag vill bli genusneutral.

göra bot och bättring och radera operera och kastrera

varje del av mig som upplevs maskulin.

Sen kan vi tjura med varann och sjunga

alla män är, alla män är, alla män är svin.

 

Jag drömmer mycket om min högstadietid nu för tiden, och det gör så ont. Förvisso har jag ältat hela perioden färdigt, eftersom jag inte längre gör det, men jag blir fortfarande ledsen av det. Sen är ju känslor ofta väldigt framträdande i drömmar - sådär så att man har kvar dem när man vaknar, och är det någon känsla jag inte vill ha tillbaka är det högstaideångesten. För att inte tala om hela högstadiesituationen, den var allt annat än njutningsbar - och som det är nu är jag tillbaka där nästan varje natt.

Jag undrar lite varför också, eftersom jag som sagt redan ältat det hela färdigt, och med andra ord kommit över det. Det är bara när jag ser eller hör en viss person som jag fortfarande ångest, men just det känns inte så konstigt. Han gav mig ångest i stort sett var dag i två år, såatte. Men i alla fall, jag Borde inte drömma om det här. Det är ju inte direkt aktuellt. Jag hoppas dom försvinner snart, drömmarna.

Jag firar ängsliga timmen at the moment. Den är ungefär lika kul att fira som det låter, men den verkar svår att hindra. Jag trodde att jag skulle få slippa den idag, eftersom den vanligitvis brukar komma vid 22-tiden. Men tydligen inte. Den var väl bara lite försenad som det verkar. Drygt, men det går över. Och oavsett så har jag mått betydligt sämre i mina dar, och det finns ungdomar i huset som mår betydligt sämre än mig. Så jag borde egentligen bara skratta och vara glad. Menmen.

Har i dagarna skickat ett brev till en gammal lärare. Eller ja, gammal och gammal, men två-månader-ago lärare i alla fall. Undrar om hon blir rädd, jag blev nämligen aningens aningens blödig och romantiserande och jag vet inte om jag lyckades balanserade det så det blev acceptabelt. Men jag hoppas det frambringar något bra med. Om inte annat får hon tillbaka något jag lånat och glömt bort. Det borde anlända hos denne lärare i morgon ungefär. Undrar om jag kommer vara nervös. Skulle vara typiskt mig :)

För att ta upp ännu ett ämne i mitt 2495893e multi subject-inlägg ska jag ut på lite äventyr i Gävle på Onsdag. Då hoppas jag att jag kommer vara lite nervös, annars blir jag orolig att hela grejen failar. Och det får det inte! Det är liksom ett lite viktigt äventyr jag ska på, och jag pallar inte att inte fixa det på första försöket. Spännande hur jag ska fördriva 2 timmar innan själva äventyret i en stad jag inte känner också. Ser fram emot det!

Så. Nu har jag skrivit bort lite ängslig timme, så den nog bara blev en kvart ungefär. Perfekt! Nu tar jag nog natt.

Tack jävla Hanna Fridén för att jag gjorde det här Höstdepressions-testet som gav ett ohyggligt resultat. Gör det du också, och se om också du är drabbad - redan i augusti.

[] Du har hela högar med saker du måste göra, men av någon konstig anledning så stirrar du bara in i en vägg, fastnar i en gammal Kalle Anka eller ser på TV. Om du får något gjort så är det för att det måste göras och det är sista minuten. I övrigt är du rutinlös.

[] Du gråter framför Bollibompa och orden "varför, varför, varför?" singlar i ditt huvud. Bollibompa kan även bytas ut mot OS eller typ, ja, en dålig amerikansk komedi.

[] Din mage svullnar upp regelbundet och byts möjligtvis ut mot rapar eller sura uppstötningar.

[] Du anser inte att du räcker till. Vaddu än gör så blir du inte lycklig. Du känner att du presterar, ger och ger men ändå är du bara inte tillräklig.

[] Du känner dig ful och oattraktiv.

[] Du är i ett förhållande, bra eller dåligt, men någonstans så känner du att du måste ut. Något du inte kan sätta fingret på känns knas eller omöjligt. Eller så är du singel, men du jagar febrilt efter kärleken och undrar "När hittar jag? När duger jag till? När blir JAG kär?"

Kryssar man i fyra eller fler är man höstdeprimerad. Grattis mina vänner!


ps. Har blivit laktosintollerant på äldre dar och tanken har slagit mig - vadfan kan man äta om man är laktosintollerant (+vegetarian?). Det lär blir ganska torrt på smörgåsen i framtiden :/

Värme

Är det dags att börja oroa sig när det är svårt att skilja på sin grannes röst och sin mages mullrande?

En tant på jobbet har "funnit" en av gubbarna på jobbet och ligger och längtar hela kvällarna, och frågar vad gubben gör just nu. "Han är så rar" säger hon och berättar att de suttit och hållit varandra i händerna tidigare under dagen. Hon är bara sååå kär. Visst ler jag och tycker det är lika sött som resten av personalen, gläds för att både tanten och gubben blivit piggare sen känslorna börjat sprudla. Samtidigt grämer jag mig för att det där verkar slutat hända mig. Where have all the feelings gone?