Dorotean

Jävlar vad jag borde gå och lägga mig nu, men istället sitter jag här och lyssnar på ny Svenska Akademien skiva (ja, det är mina älsklingar och kommer alltid vara det) och känner efter. Nog för att känslolivet är rätt avdankat efter all stress (som jag f.o.m nu kommer sluta tjata om), men känna kan jag uppenbarligen ändå.
Det är inget som direkt går att sätta ord på, och det finns inget som helst intresse för mig att försöka och för eventuella läsare finns nog inte intresset av att läsa heller så. Och ungefär nu insåg jag att min språkliga förmåga fortfarande är stendöd (var är poeten i mig) så jag går och lägger mig för att vakna upp till en sex- och samlevnadsdag i skolan istället. I like.