Hösttrams
Jag hatar, hatar, hatar, HATAR verkligen att jag inte har disciplin nog att skriva dagboksanteckningar / blogginlägg. Jag kom på idag att jag vill inget annat än att om 30 år kunna läsa någonstans om hur jag tänkte och var nu, för det kommer jag aldrig komma ihåg utan att skriva ner det. Samtidigt är det kanske något jag kommer bäva för, att ta mig tillbaka - om jag nu kommer härifrån. Men ändå. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt med att skriva olika sorters dagböcker. Det har aldrig lyckats mer än i några veckor. Jag vet inte vad jag gör för fel. Kanske har jag för innehållslöst liv eller så lägger jag ner för mycket energi på att få det rätt och riktigt. Dessutom har jag mer fokuserat på händelser istället för tankar. Fastän det är tankarna jag kom på idag att jag är intresserad av. Jag kommer liksom inte vara samma Sara om 10 år. Inte om 5 år heller och kanske inte ens om 1 år. Hur ska jag då kunna minnas/veta vem jag var? Jag kommer kanske inte komma ihåg att jag spottade på svenskheten när jag såg en stackars uteliggare (eller något som såg ut som en sån i mina ögon) på marken vid stationen i Uppsala och INGEN gick hjälpte honom. Alla såg, alla visste att han behövde all hjälp i världen. Och alla gick förbi. Jag också, och jag får så ont i hjärtat. Jag ville egentligen inget annat än stanna och hjälpa upp honom på fötter åtminstone, eller iaf så att han såg något ut för världen. Men det var som om jag sveptes med av, jag vet inte vad, och så var jag förbi. Kommer jag komma ihåg det om 5 år när jag sitter med 70.000 ord att läsa i någon tråkig kurslitteratur? Eller när jag har fetaste tentan att skriva. Eller roligaste jobbet att gå till? Kommer jag över huvud taget bry mig? Jag vet inte. Men just nu idag känner jag i alla fall att jag önskar att jag på något sätt skulle kunna dokumentera mig själv. Mina tankar och känslor över stort och smått. Som idag när jag blev alldeles uppfylld av hur vackert det var, och jag nästan körde i diket för att jag inte kunde sluta titta i backspegeln på höstskönheten. Jag är alldeles för bra för att vara bortglömd om 10 år.
Kommentarer
Trackback