Höst-Vinter-Våren, eller sagan om hösten som aldrig tar slut.

Jag antar att jag inte är den enda som har ägnat både en och två tankar på den - vintern som aldrig kommer. Antingen är man en såndär slalomåkare/snowboardåkare/allmän vintermänniska som bara längtar och suktar efter den där snön. Snön som verkar vänta in i det längsta på att komma, eller ve och fasta - låta bli att komma över huvud taget. För andra är det dock det bästa scenario man kan tänka sig. Vad skönt att slippa frysa arslet, eller annan kroppsdel man gillar, av sig så fort man går ut genom dörren. Och de där fetaste vinterjackorna som får vilken anorektiker som helst att se ut som en michelingubbe - de kan tryggt hänga kvar i garderoben. Jag är någonslags mitt emellan (så klart, jag är ju svenne!). Samtidigt som jag är trött på den här lerpölen min gård blir när vädret beter sig såhär, för att itne tala om den gråthet som lägger sig över precis allt, är det faktiskt skönt att slippa pulsa sig fram genom staden vart än man ska ta sig. Dessutom funkar tågen precis som de ska och man slipper stå i några helveteslånga halvtimmar och vänta på det på grund av förseningar. Jag antar att det lär visa sig huruvida vi får någon snö i år eller inte, men förra året kom den tydligen först 25:e januari, så än behöver vi inte ge upp hoppet (eller hoppa av glädje för de som är lagda åt det hållet).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback