Dorotean

Flyttnerverna har börjat hopa sig. Jag är lite rädd att jag kommer sakna mamma alldeles för mycket. Och syrran. De är ju hela 5 mil ifrån det kommande boendet. Och med tanke på hur jag betedde mig när de var i fjällen kanske det är befogat att oroa sig. Men skit samma. Det kommer bli bra! Jag ska inreda och fiffa och piffa och sniffa  (eeh?) så det står härliga till och jag nästan glömmer bort att jag har en mamma. Okej kanske inte, men typ. Sen kan jag förhoppningsvis börja jobba på min hjärtinfarkt-innan-40 genom att helt enkelt jobba som ett as. Torka pung efter pung efter pung, det ska bli min melodi! Det gäller ju att få in sås, som brorsan brukar säga. Och med tillräckligt mycket i plånboken känner man sig aldrig ensam! Eller hur var det nu...? Nämen ah.. Det kommer bli bra som sagt. Och nej, det är inget jag försöker intala mig själv - även fast det kanske verkar så. Jag är högst övertygad om det. Nästan i alla fall ;P

Nu: Sängläge