Om att skriva II
Det där med skrivandet går... framåt. Jag krisade totalt igår och insåg att jag var tvungen att byta ämne. Att byta från ett obefintligt ämne till ett annat ännu mer obefintligt ämne är ungefär lika lätt som det låter. Så jag kukade ur lite lätt, kan man säga. Med andra ord satt jag framför datorn och hulkade som ett litet barn och ringde mamma. Det är bra att ha en mamma som man kan prata med hur grötig röst man än har, utan att vara rädd att hon ska döma en. Så hon fick hjälpa mig. "Gör något annat!" löd hjälpen och så fick det bli. Så istället för att gräva ner mig i problemformuleringen jag inte hade, och teorin jag ännu mindre hade ringde jag och tramsade med min "partner". Det var fint. Han är fin. Jag försöker vara fin.
Sen kom dödsstöten. Eller dödsnatten. Efter alla jobbiga nätter jag haft har jag varit lika tacksam över att inte ha några större sömnproblem. Så även efter denna. Själva insomnandet gick väl fint, men när jag vaknade 03:05 klarvaken med ett illamående som inte var av denna värld var det inte lika kul. Och hur många gånger jag än sa till mig själv "Tänk inte på det där nu, uppsatsämne får du hitta i morgon!" så lyssnade jag inte. Så efter en dryg timme när jag väl hittat mitt jävla uppsatsämne kunde jag somna igen. Och då sov jag ända till 05:30. Hurra! Finns det något värre än att vakna en timme innan väckarklockan ska ringa? Antagligen, men speciellt trevligt är det inte! Så jag fick ligga och gosa lite med ångestmagen lite till innan jag gick upp. Hurra igen!
Sen cyklade jag för att möta min psykologstudent som ska göra ett personlighetstest på mig. Första av fyra träffar. Det är med spänd förväntan jag ser på resultatet.
Nu: Åter till problemformuleringen!
Kommentarer
Trackback