Dorotean

På senare tid har jag börjat imponeras och inspireras av ordkonstnärer. Det är tyvärr inget som märks här i de pyttetexter jag lyckas knåpa ihop, men det är ändå trevligt! Och med ordkonstnärer menar jag allt från bloggande gamla gymnasieklasskompisar till gamla avtankade proggpoeter och nyetablerade författare. Bland författarna har nog Alakoski blivit en ny favorit, framför allt efter den häftiga ordleken hen körde i boken "Håpas du trifs bra i fengelset". Jag tycker även att Brunners sätt att göra en smutsig avugning till musik också är rätt fascinerande:

"Numera återstod bara en av hennes strålande akter. Hon fnaskade med ståltungan, sög jamande i pittspringan som om hon ville dra livets sista halv- och kvartstoner ur ett stumt stycke Hohnerfilet. Hon gick ner på ett knä, stampade fram en tolvtaktare med foten, drog åt sig sstaken och så sög hon sig framåt i harmonischemat, första takten, andra takten och så tredje, hårt och obarmhärtigt. Det gick rätt snabbt när Hammer sög och det var själva oängen för då fick hon äcklas som mest under en kort blueschorus men kunde oftast spotta rent redan efter en sänkt ters och en septima"