Dorotean

Ja. Gårdagen var ju utöver det vanliga. Eller i alla fall vissa händelser under gårdagen. Mannen på tåget (som jag inte kommer ihåg namnet på) förtjänar fan ett blogginlägg för sig :P Det är alltid trevligt med överaskningar. Och att en 40-årig man med en öl i ena handen och lite fyllestora pupiler kan vara givande att prata med kom för mig som en enorm överaskning..
Det började med att jag plankade mig från Uppsala till Upplandsväsby, och sedan skulle jag planka mig vidare för att ta mig till Sthlmcentral (och annat mys). Jag satte mig på ett av de (groteskt fula) gröna sätena på pendeltåget. Först kom det en dam/kvinna/what ever och satte sig bredvid mig. Sedan kom det ett gäng vuxna (vilket senare visade sig vara Mannen på tåget, i framtiden MPT, hans ex fru och hans ex fru's föräldrar) och satte sig bredvid. MPT satte sig mittemot mig och hälsade vänligt "Hejsan flickor". Jag och Damen/kvinnan/what ever hälsade tillbaka. Sedan fick han syn på minn väska och de märken jag hade på väskan och frågade mig "Gillar du Bob Marley?". Självklart svarade jag Ja, jag hade liksom han på ett märke på min väska :P Och så var samtalet igång. Först pratades det en stund om mina märken, och vi kom båda fram till att jag var ganska dålig på att visa att jag har åsikter och att jag i princip riskerade att bli nedslagen på stan utan att kunna försvara mig ordentligt (Och egentligen kunde jag vara en högervriden rysk kommunist som mest av allt ville slå ner ett nazzisvin - som MPT uttryckte sig). När det samtalet var slut pratades det om lite annat. Vad jag skulle göra i Sthlm t.ex. Han blev ganska orolig när en 17 årig tjej är på väg till sthlm och inte vet vad hon ska göra (det gjorde jag ju iofs. men "jag vet inte" är lite av ett favoritsvart hos mig så..). Mer vi diskuterade var: Hur man kan flytta från Sthlm till Örbyhus (som han gjort), Vilket problem det är med klamydia hos ungdomar (jag fick t.om en kondom av honom - fastän jag sa att jag inte tänkt ha sex med någon), Vad damen/kvinnan/what ever skulle göra i sthlm och vad hon gjort innan, vad MPT skulle göra i Sthlm, vad som är bra och dålig musik, huruvida en stolt AIK:are är bättre än en ickestolt Hammarbyare (trots att AIK är ett skitlag), Hur mycket man kan lära känna någon genom att prata i 40 minuter och säkert mycket mer. Roande var det i alla fall. Skrattar varje gång jag ser på den där jävla kondomen liksom.. What!? Vad GÖR han!? Han plockar ut en jävla kondom ur sin plånbok och ger den till mig!? Vad gör jag!? *fnissar lite generat*

Nåja.. Om det var kul ska vi inte tala om hur roligt det blev senare,
men det får jag förhoppningsvis uppleva igen så det behöver jag
inte skriva om för att komma ihåg.

Värme!

Dein Christus ein Jude
Dein Auto ein Japaner
Dein Pixxa italienisch
Dein Demokratie greichisch
Dein Kaffe brasilianisch
Dein Urlaub türkisch
Deine ahlen arabisch
Deine Schrift lateinisch
Und dein Nochbar nu ein Ausländer?

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv

gjorde något test. fibblade bort länken men kan fixa fram den sen :)
dessutom skrev jag tidigare idag ett halvt litterärt verk till blogginlägg, så försvann det :(
Får skriva om det i morgon! ciao!

Well. Jag har ganska jättemycket att skriva av mig om. Men eftersom jag börjar mitt inlägg med well kan jag ju gissa att det kommer bli ganska mycket prat om ganska mycket ingenting. Det skulle vara typiskt mig. Andra saker som är typiskt mig är mina tankar som jämt lyckas linda in mig i en falsk sanning om att allt är så dåligt som möjligt. Typ; Det är bara på lådsas, Det går inte att lita på honom/henne, Jag har bara lurat mig själv, Jag blir bara lurad, Det kommer gå åt helvete. Och det är väl ungefär så bajsigt som det kan bli att man ska hålla på att tänka så.. men. MEN. Tänk om det verkligen verkligen Verkligen är så som jag liksom.. oroar mig för? Då är det ju någonstans värt det.. Men ja. Det är ändå bajs och jag lär förlora jävligt mycket på det. Kan jag ändra på det? Får se.

Jag har i alla fall en dikt att skriva. Som är lite verklighetsbaserad eftersom jag kom på titeln (ev. någon rad i den) i verkligheten so to say. Men än kommer nog inte själva dikten ha så mycket med det att göra. Det var bara lite lagom skönt att känna hur benen knappt bar och hur man inte kunde andas och allt jag ville göra var att.. Göra något drastiskt. Sen tänker jag inte fundra sådär överdrivet mycket på hur mycket av det som är sant såhär några kvällar senare. Det kommer bli fint, och en dag ska du få läsa den :)

30/10 04.15 knackar mamma på dörren till mitt och Ebbas ”rum” för att hon tycker att vi ska vakna. Det tycker väl egentligen inte vi (titta på tiden!!) men vi drar oss ändå upp och jag blir den enda som äter ordentlig frukost. De andra mumlar något om att det är tidigt på morgonen. Efter att vi klätt på oss och gjort annat morgongöra skjutsar gullmorfar oss till Arlanda c: a 05.30. När vi var incheckade och klara (passkontroll och dylikt, Vi kan ju vara terrorister!) fick vi sitta och väntsova vid gaten tills vi fick gå ombord på planet och trots krångel (dubbelbokning eller vad det var) startade planet i tid typ 07.10. Bra jobbat Sas! Det blev en något udda flygresa med mor och syster som blev bjudna på frukost eftersom det de ville ha var slut. Dessutom har ju jag börjat med någon slags halv-sannings drömmar och blev irriterad eftersom jag hörde det var tjugo minuter kvar av resan och därför var tvungen att vakna. Men när jag slog upp ögonen och frågade mamma om de också hört att de var tjugo minuter kvar. Men det hade de inte. Så jag hade tydligen drömt det.. Lagom kul eftersom jag inte kunde somna om och därför fick sitta vaken resterande 80 minuterna som var kvar. Klockan 09:50 när vi landade på Charles de Gaulle började äventyret. Först gällde det att ta sig in till själva stan på ett bra sätt. Mamma hade fått tipset om att ta tåget, för det skulle bara ta en halvtimme eller något. Men eftersom vi tog fel på direkttåget och något annat tåg som stannade på varenda station mellan flygplatsen och centrum tog det oss cirka två timmar att ta oss till Avenue du suffrin (där vi bodde). Nu var lunchandet ett måste (jag blir inget trevlig hungrig) så vi letade reda på första bästa matställe och där skedde vårt första möte med den franska matkulturen. Mamma och Ebba fick in nästan halvmeter långa baguetter med skinka och ost, och efter den måltiden var det tänkt att man skulle orka med dessert extra large. Besöket på den restaurangen kan sammanfattas med att vi gick därifrån med mätta magar. Efter linsisättning osv. var det dags för nästa överväldigande erfarenhet. Det var dags att äntra Eiffeltornet!!! Det är numera konstaterat att det finns inget häftigare än le Tour Eiffel! Jag kunde inte titta mig mätt på det. Så sjukt.. vackert helt enkelt! Och såklart skulle familjen Häll upp i det! Vi ställde oss i den hundra meter långa kön och blev glatt överraskade över att den inte tog sådär överdrivet lång tid som vi trott att den skulle. Sen bar det iväg upp för trapporna. Andfådda och något påverkade av höjden (vissa av oss) kom vi upp på tornets första etage på 57 meters höjd. Och det visade sig genast att allt arbete lönade sig. Med råge. Vilken utsikt! Jag tog i min iver sammanlagt typ 80 bilder på tornet och dess utsikt. Lite överdrivet kan tyckas, men minnet i digitalkameran är ju till för att utnyttjas J Det kändes lite i magen av att titta ner i mitten av tornet, men man vande sig. Efter ett varv runt på våningen fortsatte ”promenaden” uppåt och på 115 m höjd, andra etagen, möttes vi av samma utsikt (surprise surprise!) men om möjligt ännu mer fantastisk! Efter ett tag där upp, med inköp av eiffeltorn-nyckelring som tidsfördriv var det bara till att promenera ner de 719 trappstegen ner igen. Välbehållna nere på marken igen styrde vi oss mot trocadero (en park, ingen läsk) för att titta på själva tornet. Efter att ha varit amazed ett tag inköptes frukost till morgondagen innan middag åts typ klockan 19, vilket var tidigt för fransmännen. Då fick vi även njuta av det blinkande Eiffeltornet vi blivit tipsade om. (Från klockan 19.00 blinkar Eiffeltornet i tio minuter varje heltimme.). 20.30 är alla jättetrötta och stupar snart i säng för att kunna ta sig an Paris i morgon igen.

 

31/10 Tisdagen inleddes av att mamma väckte oss med orden ”nu finns det nybakat bröd, tjejer!”. Därefter kunde konstateras att les parisienes är minst lika bra bagare som de på Österby Hembageri. Dessutom var det skönt att vi igår gick och lade oss så tidigt, eftersom det gjorde att vi kom iväg tidigt idag. C: a halv tio bar det iväg till stadsdelen Montmartre där t.ex. Sacre Coeur ligger. Först strosades det på turistgator liknande Västerlånggatan i Stockholm och där hittade jag det första (oh enda?) miniatyr eiffeltorn som det INTE stod Paris eller le Tour Eiffel på. Det inköptes för 2.50 euro. Sedan tog vi oss an resans andra trappor, som tur var var de inte lika mycket trappsteg som i Eiffeltornet, men välfyllt av posande japaner och påträngande försäljare. Själva kyrkan var väl ganska fin, men då jag är måttligt intresserad av sånt avnjöt jag hellre utsikten J Därpå letade vi reda på Dalí museet som låg väl undangömt i någon liten gränd i närheten av Sacre Coeur. Men eftersom det bara var jag som var intresserad beslutade jag att vi skulle skippa det. Istället gick vi till Dalí shoppen bredvid och jag införskaffade en almanacka och en bild, så jag gick nöjd därifrån trots uteblivet muséebesök. Det andra ”måstet” i Montmartre är ju Moulin rouge, eller röda kvar som översättningen blir, och efter besöket i Dalí-gränden begav vi oss dit. Promenaden dit blev en upplevelse utöver det vanliga då vi fick gå igenom Paris ”sexcentrum”. Där var allt ifrån lap-dance ställen till mer eller mindre kinky sexshoppar. Och mitt i denna blandning hade någon passat på att inrätta ett erotikmuseum som i skyltfönstret visade en stol med en ”tungpropell” som snurrade i stolsitsen. Det såg ju.. normalt ut. När vi pinats genom denna gata och bevittnat X-antal nöjda män kom vi till sist fram till kvarnen. Det var väl egentligen inget särskilt, men väl värt att se ändå. Efter lunchintag och sjal- och vykortsinköp (skrivning) bestämde vi oss för att vara nöjda med Montmartre och begav oss mot défense och la Grande arche. Och det var coolt måste jag säga! Från att gå omkring i det gamla Montmartre, sedan ta metron och hamna i ett toppmodernt, nästan futuristiskt, område med la Grande Arche som mittpunkt. Där kan man snacka kontraster! En annan kontrast var att stå i archen och titta norrut (eller vad det nu blir) och närmast se höga flervåningshus i glas, och i bakgrunden skymta triumfbågen. La défense var absolut dagens höjdpunkt! Det kan inte riktigt mätas med Eiffeltornet, men nästan J Nu var det dags för resans första riktiga shoppingstund då vi tog oss in på gallerian som låg precis vid archen. Eftersom jag själv var rejält trött nu var jag måttligt intresserad av de klädesaffärer syrran skulle in i, så jag stod mestadels utanför och väntade. Då kom en ung fransk kille fram och började prata med mig, och det enda jag lyckades uppfatta var ”belle” så jag klämde fram ”je ne parle pas Français” och han försvann illa kvickt. Resten av tiden höll jag mig nära ebba och mor. En rolig affär i gallerian var däremot maison du monde där man redan börjat sälja julsaker. Där fanns allt från indiska elefanter till plastiga teveapparater till sprattelgubbsrenar. Att hänga i julgranen! Det var en underhållande affär J När vi shoppat oss klart styrde vi oss till nästa arc. Arc du triomphe. Den var för mig inte lika uppseendeväckande som Grande arche var, men ändock häftig. Vi posade och fotade som de renaste turister vi ju är och promenerade sedan nöjda Champs Elysée ner. Därifrån promenerades det hemåt mot Eiffeltornet eftersom det inte längre gick att få tag på metrobiljetter (18:30). Men då fick vi bevittna det blinkande tornet på nära håll och ta kort på det också givetvis. Så det gjorde inte så mycket J

När vi kom hem med trötta fötter och diverse skavsår intogs en middag bestående av pizza och tittades på en franskdubbad Pimp My Ride på MTV och ramlar i säng typ 21:30.

 

1/11 Sista hela dagen i Paris, och den togs till vara på ett väldigt kulturellt vis J efter en nybakat-bröd-frukost och annat kom vi lite senare än igår ut i denna underbara stad. Första stoppet var îl de la cité där den berömde Notre Damme finns. Och eftersom det var syrrans önskan att gå in i den gjorde vi det. Tyvärr kunde jag inte riktigt njuta av kyrkans inrede då jag mest irriterade mig på alla respektlösa som knäppte kort på allt och alla. Vissa till och med filmade gudstjänsten som var i gång just då. Att det ska vara så svårt att visa respekt!? Men ja, den var väl fin var min kommentar angående kyrkan. Ifrån Notre Damme tog vi en promenad till Le Louvre, trots diverse skavsår och benverk. Då fick man se en hel del av staden eftersom den lilla biten på kartan visade sig vara längre än vi trott. Men det gick ganska bra ändå J inne på le Louvre känns det nu efteråt som om jag mest var trött, sur och hade en förfärlig huvudverk under de totalt 4 timmar vi var där. Men det var nog inte så farligt. Jag fick ju både se Mona Lisa och Venus från Milo (eller vad den nu heter på svenska?). och det gjorde hela besöket värt. Jag fick lite panik i början när jag kom ner i entréhallen under glaspyramiden eftersom det var tjockt med folk där. Men eftersom museet är så ofantligt stort fanns där gott om plats för alla, och jag slapp någon slags attack. Efter 4 timmarsbesöket på Louvren var det dags för vårat andra muséebesök. Nämligen moderna museet i centre Pompidou. Där ”drabbades” vi av samma sak som vi drabbades av på Tate modern i London, nämligen att de höll på och hänga om tavlor så den ordinarie och bestående utställningen var ersatt av en annan. I det här fallet handlade det om bilder och dess rörlighet, eller något liknande. Så det blev mycket tittande på filmer utan direkt någon handling. På moderna museet var också en annan tillfällig utställning med Robert Rauschenberg. Och den ville jag definitivt se, trots syrrans misstycke. Bland geten i däcket, eller monogram som är konstnärens egna namn på verket, fanns ett flertal mer eller mindre intressanta konstellationer. Dessutom var där skrivet på väggen en massa bra saker Robert själv sagt. Tyvärr kommer jag inte ihåg det i nuläget, men det kanske går att googla fram J När jag inte hade hjärta nog att hålla kvar syrran mycket längre till på muséet, eftersom hons såg lessnare och lessnare ut, gav vi upp och begav oss för att äta middag istället. En billig och god 3 rätters middag intog på en liten restaurang lite i skymundan med en sjungande servitris och en förförande god chokladefterrätt. Även idag somnar vi ganska fort för att tyvärr behöva vakna upp på hemresedagen.

2/11 Den avslutande dagen är äntligen här. Det känns väldigt fel att säga äntligen, eftersom jag mest av allt velat stanna i Paris <3 Mycket längre. Men i det här sällskapet hade det aldrig gått. Att umgås med mor och syster 24 timmar om dygnet tär på en, och det märks idag på den fjärde dagen. Det märks mest på syrran men grinighet smittas ju, så det skulle nog inte ta många timmar tills även jag blivit grinig och dann. Så trots att det tar emot måste jag säga att det blir skön att åka hem idag. Tyvärr inleddes den sista dagen på värsta möjliga sätt då jag under natten haft så otroligt on i magen och vaknat X antal gånger på grund av det. Därför blev min sömn ganska rejält störd och jag var tröttare än vanligt när det var dags att gå upp. Som tur var var våran lägenhet utrustad med en härlig dusch med diverse massageverktyg så efter att jag fått mig själv att förstå mig på den vaknade jag ganska bra ändå. Sen var jag, kanske inte så överdrivet överraskande, sist med att vara färdigpackad och –städad. Eftersom lägenheten skulle vara tömd på oss och våra ägodelar klockan 11:00 fick vi ta med oss allt pick och pack ut på stan. Så vi blev väl inte direkt de mest diskreta i tunnelbanan/i les Halles med våra väskor på hjul som ljöd vacker mot vägplattorna. Det kändes ganska mycket som om tiden idag mest var utfyllnads till att vi skulle bege oss till Charles de golle flygplatsen vid 15:30-tiden. Men det gjorde det inte mindre trevligt J vi besökte ett niovåningsvaruhus kallat printemps med allt från julgranskulor till lakanset till köksmaskiner. På vissa våningar kände vi oss inte riktigt hemma, t.ex. lyxvåningen, som den kallades, som var indelad i märken som Dolce & Gabanna och Dior. Men på andra våningar passade utbudet bättre till både oss och våra plånböcker. Så äntligen fick syrran tag på en top att ha på sig under Star 2006 finalen på Lördag. Tyvärr var inredningsdelen av varuhuset avstängt eftersom de höll på och arrangera om alla trevligheter som fanns där. Jag var rätt nöjd när vi gick därifrån efter att ha tittat på en vuxe panoramique över Paris för sådär femte gången den här veckan. Och för sista gången på ett tag. Från le printemps gick vi till ett crêperie i närheten för att äta de fyllda pannkakor jag tjatat om så länge. Och jag kan härmed konstatera att goda crêpes kräver sin fransman. För de svenska bleka försök till crêpes jag smakat, på hemkunskapen till exempel, är hästlängder ifrån den äkta varan. Men den lunchen satt fint J därefter strosades det runt i kvarteren runt i kring (les Halles) och jag införskaffade mig en väska på affären Hippie Style för 15 euro. Jag är mycket nöjd! Så var det dags för oss att bege oss till flygplatsen. Och den här gången lyckades vi med att ta direkttåget, eftersom vi frågade en amerikanska hur det gick till. Efter en hel del om och men (vilket tåg tar man? Var finns restaurangerna? Finns här ingen tax free?) satt vi till slut på flygplanet, och där kan man väl säga att resan tog sitt slut.

  

I Fredags gav jag mig själv ännu ett tillfälle att få dansa mig svettig till den härliga reggaemusiken. Uppsala Reggaefestival hade fixat så att gruppen The Congos kom till Uppsala och spelade på Ungdomens hus. Snacka överlycklig jag blev när jag fick höra om det.. Bara att tänka på hur Härligt det var på URF fick det att gå rysningar genom min kropp. Och då var det rysningar av behag :)
Det blev ju inte alls samma sak i Fredags, förståss. På URF var vi flera tusen framför en bamsescen i Augustis varmaste sommarnatt, i Fredags var vi något hundratal inträngda i en liten lokal med en scen som var kanske 70 centimeter över golvytan. Man kunde bokstavligt ta på artisterna. Men jag kan lova att det var minst lika härligt. Stå och gunga i baktakt i två timmar till låtar som Teachers teach and Children learn var den mest perfekta start på 2006 års höstlov :D Och det övervägde absolut besvikelsen över att itne ha kommit in på Nina Rochelle på Café 44 i Sthlm dagen innan. Nu kan jag bara hoppas på att lovet fortsätter på samma nivå. Paris here I come!!!

Ruggig rubrik - jag vet! Men det är faktiskt inte så ruggigt som det ser ut. Och ska jag vara riktigt riktigt ärlig är det inte det minsta ruggigt. Det är en ruggighet som är ungefär lika full av tomma ord som det här: "                                                                                  ". Extremt full med andra ord. Och ska ärligheten fram ännu mer och vara ännu lite sannare har det ingen som helst koppling till varken mig eller någon av mina dagar i mitt liv. Eller okej, den sanningen var kanske inte så jävla sann, mennifattarvadjagmenar. Saken är den att just de där tomma orden dök upp i min skalle efter att jag just böjt, just det, 11 spikar. Om jag en dag har tid och lust och inspiration och anledning ska jag en dag eller tre skriva en text med den rubriken. I och för sig är väl det vad jag just nu är i färd med att göra menliksom.. En annan text. En dikt eller en novell eller något annat som man kan njuta av att läsa. Eller ja.. man skulle kulla njuta iallafall.
Sen kan man ju fundera varför och hur just de här orden dök upp innanför mitt pannben just idag.. Men det är en annan historia..

Jag känner mig otroligt.. Bortskämd den här veckan. Jag har haft helg ända sen i Fredags skulle man rent praktiskt kunna säga. Jag orkade med en lektion i Måndags sen åkte jag hem och var förkyld. Igår var jag hemma och var lite mindre förkyld, men fortfarande förkyld och Idag var jag hemma och orkade inte gå på 90 minuters matte som var dagens enda lektion.. VILKEN JÄVLA LYX. Jag älskar verkligen långhelger, sådär en 3-4 dagars helg sitter nästan Aldrig fel. Och som ett extra plus blir det genast närmare till Nästa helg nu. Tyvärr råkar det vara så att ett prov infaller på en av mina två arbetsdagar den här veckan, men vafan - jag är förberedd och har sovit massa timmar hela veckan. Sluta klaga nu! Ett till tyvärr är att jag kommer vara helt skakis och stamma och helst vilja åka hem och vara förkyld igen när jag måste se Phillipe i ögonen i morgon och säga -Je n'ai pas faire mes devoirs parce que j'ai été malade. Det kommer kissa ner mitt betyg som fan, och jag kommer gråta inombords hela dagen.. Men äh, det gör som sagt inget :) Dessutom får vi ju reda på våra engelskagrupper i morgon, det blir nog bra.. hoppashoppashoppas att jag får vara med i lågtempo-gruppen. Jag vill bli bra  på engelska.!
Nu är det medeltidpluggningsdax.

Värme!

What's sound? - Sound is music
what's music? - Music is life
What's life? - Life is death
What's death? - Death is silence
What's silence? - silence is sound
Idag är en förkyld dag. Har gått omkring hela dagen och skrattsjungit åt min hesa röst, och resten av tiden har jag rusat till närmaste pappersrulle för att snyta näsan av mig. Man känner sig inte direkt charmig rödnäst och målbrotsshes röst.. Men jag har väl så smått insett att uppgiften i mitt liv Inte är att charma, så det gör ju inte sådär överdrivet mycket. Kanske finns det någon där ute som gillar sånt som inte är charmigt... Kanske?
I övrigt idag har jag intepluggat rättså mycket och skirivt på en text ganska lite.. och tittade ganska övermycket på oprah winfrey avsnitt och annat Amerikanskt. Tjoho!
Sen ringde ju psykologen också, och hade en femtonminutersintervju.. Fick svåra frågor som "Men har du livslut då?". Jagmenar vadfansvararmanpåsånt?
Känner mig lite löjlig, för jag blir så paranoidig och bara tänker att de (psykologerna) bara tänker att jag slösar på deras resurser eftersom det egentligen inte är något synd om mig, och jag mår ju egentligen dåligt för allt är egentligen bra. jag hatar sånt :(
Känner på mig att det kommer vara det enda jag kommer kunna tänka på när jag sitter där på stolen eller hur jag nu kommer befinna mig.. och så kommer det bara bli kattskit av det eftersom jag inte kommer kunna säga något som de tycker är värt att höra eftersom jag fokuserar så mkt på att säga något det tycker är värt..Punkt.

Idag har dock inte bara bjudit på saker så leder till att jag förakta mig själv å det grövsta. Nejdå, Sara Dorotea har nämligen lagat mat. och utan att det blev misslyckat dessutom! Gjorde en nästan god rätt med squash, kantareller, lök och krossade tomater.  Jag är så fin <3
DESSUTOM, lyckades jag ju med det jag, och säkert många med mig, aldrig trott att jag skulle lyckas. Och det var att hälsa på självaste Mister Mister. Det var trevligt som få och jag blev nästan inspirerad till att gå med i syndikalistiska ungdomsförbundet. Vi får se var det leder ;)

Enoug for to day,

Värme!

"I S:t Petersburg hölls en högtidlig begravning i dag för kejsarinnan Dagmar.
Inför ögonen på en rad kungligheter ramlade plötsligt en man ner i hennes grav."
Alltså, ursäkta ursäkta ursäkta men.. jag tycker det är sanslöst roligt ;P
eller okej.. sanslöst roligt var att ta i, och det ganska mycket.. Men jag kan inte låta bli att fnissa till lite så fort jag tänker på det. Känner mig hur okänsligt som helst, men ändock fortsätter jag att fnissa..
Rebecka har frågat mig två gånger nu om varför jag fnissat.. Hon sitter liksom och gör psykologin (och tror lite grann att jag också gör det.).. och då passar liksom inte fniss in i bilden ;P

Sitter som sagt och gör intepsykologiläxan och väntar på att poetryslamet börjar.. det börjar om baaaaara två timmar. Men får man se en eller annan snygging (no names) eller höra två eller tjugo bra dikter är det ju helt klart värt det... Dessutom har jag en del skolarbete att ta igen ;P

För itnressanter har jag fått en tid hos Per nu, ska dit i morgon 8.20. Får se vad jag säger, och vad han säger.

Det är ju helt jävla fuckin' unbelievible (ursäkta svordomarna, men jag är arg) att man ska behöva bli en sån argbigga av att montera upp en hylla. Det borde verkligen inte vara så men.. well. Så är det.. Jag var alldeles ursinnig för alldeles en liten stund sen. Och minförsvarsmekanism var en salig blandning av självbestraffning och förskjutning. Var extremt påfrestande. Och har jag otur har jag gjort Hobbe rädd för mig igen. Stackars lilla älsklipälsk Hobbe gull. Jag tänkte mig inte för, man kan ju inte ägna hela dagarna att tänka på att Hundar inte ska förstå sig på känsloutbrott. Förlåt för att jag morrade så gräsligt mot dig, var inte rädd. I'm not gonna hurt you. Får hoppas att det inte är så allvarligt... Jag var inga sekunder ifrån att.. göra något dumt mot honom iallafall. Som jag varit förrut. Fy vad jag skämdes.. Nu har jag bara ont i halsen på grund ut av mitt morr eller vad man ska kalla det..
Nåja.. Får väl be om Far mins jävla hjälp då. Jag som ville att vi Kvinns skulle klara det på egen hand. Men tyvärr gjorde vi det inte.. Eller vi skulle antagligen det om vi gav oss fan. Men vill jag utsätta mina never för det? ICKE!

Har inte hunnit med så överdrivet mycket idag.. plugga plugg och stressa tåg. Sen fick jag hoppa över min prommis hem eftersom jag mådda så fruktansvärt illa. Var en nanosekund från att kasta upp på tåget.. kallsvettades och grejer också. Var inte ett dugg behagligt. En annan sak som inte heller var särkilgt behagligt var de där tonårsföräldrarna (?) som satt någon bit ifrån mig på tåget. Dom är nog en av de topp tio kassaste föräldrarna jag sett. Och jag hatar dom för att de ger mig fördomar om att ungdomar är dåliga föräldrar :( Men jag riktigt led där jag stod, hade lust att säga till modern "men FRAM MED TUTTEN DÅ, MÄRKER DU INTE ATT HAN ÄR HUNGRIG!?!?!?!". Liksom.. Ens lilla bebbes nöd ska inte ha någon lag, och skäms man för att visa brösten på allmän plats ska man låta bli att skaffa bebbe. Eller stanna hemma med den tills man kan ha barnmat med sig. Usch. Det var seriöst helt hjärkrossande att se hur de försökte ge ungen Vatten som substitut till härlig mammamjölk.. Liksom, det vet man ju själv hur kul det känns att dricka vatten när man är hungrig.. Nej Fyfan. Nu tänker jag vara emot tonårsföräldrar ett tag.
nog om det.
efter hemkomst har det mest bara varit that 70's och plugg. Är nådigt stolt över mig själv so lyckades bemästra läxan som först kändes helt omöjlig, men nu har jag gjort allt utom ett ;D Får göra det... efter det här :D

Sådär... Vad jag vet var det ingenting mer jag hade att ta upp nu. Tjipp och Hej!

Jee, det var faktiskt relativt trevligt i stan :) När vi kom in, vid kanske 1 nåtsånt var ingen av de affärer Mor min skulle på öppna på Söndagar. Men vi styrde våra steg mot nyöppnade Designtorget istället och underhöll oss där. Sen skulle vi på lätta på behoven men då var det en jävla surkärring som tänkte stänga igen toalettdörren mitt i ansiktet på mig. och då Precis innan hade jag lagt i en femma i båset bredvid, men dörren gick ändå inte att öppna. Då blev jag lite upprörd men lugnade mig snart.. Fixade ju med låset efteråt som vanligt, så det spriiiiiiids. För vem vill lägga fem spänn på kiss? Iiiinte jag iallafall!
Seeen bar det iväg till Ikea där det strosades runt en hel del, och hittades en del och köptes ännu en del. Så nu har jag en "expedit" att montera upp, och mitt rum att få ordning på förståss :P På vägen hem diskuterade Mor min huruvida det finns några möjligheter för mig att flytta till elevhemsboende i Uppsala, så nu är det väl upp till mig att kolla upp och visa mig intresserad så kanske det går igenom ;D

Här nedan är en lite lustig bild (om ni frågar mig iallafall) från Johan, Kajsa, Frida & Victor's resedagbok :)

Idag är det Söndag på riktigt. Och jag vaknade med en brinnande energi (om man kan säga att en energi brinner?) klockan nio när min kusin VRÅLADE: "Vakna nu Sara, annars kommer jag och kittlar dig!!!!!" genom min mobils väckarklocksfunktion.. Eller okej, ska jag vara ärlig kom jag inte upp förrän tjugo över, men Hur många kommer upp Direkt när väckarklockan ringer? Och under helgen dessutom? Inte jag i alla fall! Och skulle det nu finnas någon som gör det skulle det väl vara ännu en av alla människor jag inte förstår mig på :)
Nåja.. Åt frukost och annat sådan morgon-göra och sen gjorde jag något jag inte gjort ordentligt på kanske ett halvår. Jag städade!! Det kändes nästan som ett under hade skett när jag kom ner på mitt rum och började plocka och dona, utan att ge upp/göra annat inom en halvtimme. I och för sig ska man inte ropa Hej innan man kommit över ån, jag är låååångt ifrån färdig med städandet. Men det känns ändå riktigt bra och riktigt riktigt duktigt. Ett litet hopp om en Sara (Dorotea) som inte stökar ner till tusen så fort jag kommer någonstans tändes också :)
Men tjaa.. Vi får väl se vart dagen leder :)