Ångestattackerad
Och vad är anledningen då? Jo. jag tyckte att jag fick en sån smart idé för att göra mitt hektiska skol-liv lite mer hanterbart och skriva ner allt jag har att göra, för att sedan dra ett fett streck över det när jag var klart - lite lagom symboliskt sådär. Men någonstans på vägen gick det uppenbarligen fel för, nu har jag alla uppgifter uppskrivna på rad i min almanacka (samma uppgifter som jag bloggade om igår...) och känner jag mig trygg? övertygad om att jag kommer klara det? lättad över att det inte var så mycket som jag trott? Hahaha! Jag känner väl i princip allt annat än det. Jag har redan planerat hur jag kommer få ställa in ALLA fritidsaktiviteter (spinning <3, möten, umgänge) de två veckorna fram till resan och att jag nästa helg (som är långhelg. hela 4 dagar) kommer få stänga in mig själv totalt i allt vat pluggande heter för att inte IG:na ska ramla ner i postlådan i början av sommarlovet. Det är ju helt barrockt, men vadfan ska man göra då? Känns ju inte direkt som en smart idé att börja gå och gnälla hos lärarna, eller så, nu om hur synd det är om mig som är stressad som en åsna för "Du har ju faktiskt haft den här uppgiften i flera veckor.. blablabla.. läsa på påsklovet.. blablabla skylldigsjälvdittjävlaoffer". Nej, det är helt enkelt inte ett alternativ. Så alternativet är väl helt enkelt att bita ihop så kinderna blir till köttfärs och tungan sprutar blod (bokstavligt talar gör den väl det snart) och försöka ta mig igenom det här utan att förstöra allt. För går mina profetior i sann (eeeh, jag vet inte vad det heter) kommer jag vara sjukt grinig, gnällig, elak, osocial, deppig under och efter den här perioden. Woho!
Sagan om hur en 2 timmarsresa förvandlas till en 4 timmars
Resan började i Stockholm där det var tänkt att jag skulle ta 22:20 pendeln för att hinna med 22:49 Upptåget för att kunna ta en buss ända hem. Men, eftersom tunnelbanan krånglade och den pendeln som alltid är typ 4-5 minuter för senad kom i tid (antar jag) missade jag 22:20 pendeln med bara någon minut. Okej, vad gör man nu? Utan busstidtabell, stöttande sällskap eller hopp om att jag nu ska kunna ta mig hem på ett vettigt sätt ringer man såklart till Mor som får försöka krångla ihop en hemresa. Det gick ju... "bra" kan man säga. Resultatet blev att jag först fick vänta 30 minuter på Centralen i Stockholm, för att ta 22:50 pendeln och sedan Upptåget. Sedan väntade en 30 minuters väntperiod i Uppsala för att till sist kunna ta sista Upptåget till Örbyhus för att bli hämtad där av mor. Det var ju iofs en helt okej lösning med tanke på situationen. Och jag har ju numera en portabel musikspelare (eller MP3-spelare som man säger om man vill vara tuff) så de där 30 minutrarna skulle ju gå som en dans tänkte jag, och var glad att jag slapp stanna på centralen hela natten. Nu såhär efteråt kan jag ju säga att resan inte gick som en dans alls. Eller i så fall som en dans med någon utan taktkänsla. Själva väntperioderna var det inte alls något fel på iofs. I stockholm roade jag mig med att skicka gnäll-sms och vanliga sms till folk som antagligen var helt ointresserade om min klantarslighet. Och så POFF var 30 minuter borta. Då kom de första komplikationerna.
På resan till Stockholm hade jag inte stött på några skillnader från tidigare över huvud taget. Jag hade fått en biljett stämplad och fått häftet tillbaka med en sur min, som det sig bör med de som jobbar i T-banan. Men nu så helt plötsligt frågade den lilla mannen (ja, han såg liten ut. Egentligen har jag ju ingen aning eftersom han satt ner. Men skit samma) var jag skulle åka. Eftersom jag hade musik i örat och blev allmänt chockad över att en sån (och då menar jag inte kille. jag menar t-banearbetaren) pratade med mig blev det helt knasigt så mitt svar blev ett snabbt uppkastat "Märsta". Vet egentligen inte var jag fick det ifrån, eftersom jag skulle till Upplands Väsby. Men jag har vaga aningar om att det handlar om att jag skulle mot Märsta. I alla fall, eftersom jag då bara hade en stämplad biljett från Mariatorget (där de minsann inte frågade varfan jag skulle) började han bläddra i mitt block för att stämpla fler. Så började han snacka något om att jag behövde tre stämplar till Märsta, och jag hade bara två kvar i blocket och jag hängde som sagt inte med och sa väl "Va?" eller nåt annat smart och då började han dilla om att DeminsannbyttsystemdenförstaAprilochdåbehövdemanenstämpelförenzon,tvåstämplarförtvåzonerochtiostämplarförtiozoner.
Jag kände mig inte alls dumförklarad, nejdånejdå. Det är lugnt jävlagubbjävel. I alla fall så tyckte han att jag skulle punga ut med 12 spänn, eftersom jag inte hade tillräckligt med pengar. Öppnar plånboken som jag fortfarande bara har euro sen Paris i, vettefan varför egentligen. Jag var fullständigt medveten om hur läget va. I alla fall fick jag säga att jag inte hade några pengar. Då började tanken bakom mig ta fran plånkan (haha) och sa "men vänta så..." och typ samtidigt kom jag väl på att jag skulle till väsby och frågade om det räckte med två stämplar dit, och ja då gjorde det förståss det så jag kunde glatt gå vidare genom spärren. Så kom tåget (I tid. igen!!) och förrutom någon läskig gubbe som skrek om hur dåligt han mådde gick det rätt smärtfritt. Likaså vänteperioden i Uppsala. Då var jag mest bara extremt trött och satt och halvsov/fastnade med blicken på nåt gäng som trodde jag var en glotant. Sen kom Upptåget, en sådär 6-7 minuter för sent. Inget konstigt med det, men resten av resan blev desto konstigare.. Var väl ingen märkbar skillnad förrän när vi kom en bit efter Skyttorp då tåget helt plötsligt stannade.. "Okej" tänkte jag och trodde i min dumdristighet att vi väl snart var framme där jag skulle gå av, och gick bakåt mot ugången. Men Tji fick jag. Vi stod där på stället ett tag så efter en stund gick högtalarna igång och man berättade att det var signalfel och att vi nu var 25 minuter försenade och skulle få stå c:a 5 minuter till. Okej. Det gick 5 minuter, och högtalarna gick igång igen. Då skulle vi få stå 5 minuter till. Det gick 5 minuter, 6 minuter och det gick till och med 12, minuter. Sen gled tåget fram i en fasligt seg fart. Den här sega farten berodde tydligen på signalfelet, vilket bidrog till att tåget var tvungen att stanna vid varje signal (vilket var en hel del) och vänta på signal. Summa sumarum (eeeh ja, eller nåt) kom jag nästan precis en timme senare än jag och mor min bestämt att jag skulle komma, och då det inte finns Någon som helst mobiltäckning mitt ute i skogen kunde jag inte nå henne.
Och det var sagan om hur en 2 timmars resa blev till en 4 timmars.
Denna dag är blott en dag uppbygd av minuter precis som du och jag blott är uppbygda av atomer
efter tips från en vän. Och trots att jag missade första kvarten var
det minsann magstarkt nog.. Och där använde jag nog inte alls ordet
magstarkt i rätt bemärkelse, men jag fick ont i magen och ganska starka
känslor så, jag använder det ändå.
Det handlade i alla fall om
"Fallet Elin", som jag tror det kallades. Det var en tjej i Vetlanda
(tror jag.. Gosh vad dåligt minne man kan ha. Det var neråt Gbg's
trakten av dialekten att döma i alla fall) som hade levt under de
alldra hemskaste förhållanden. Lite kort berättat bodde hon ensam med
sin pappa, en pappa som var drog- och alkoholmissbrukare och ganska
våldsam. Den här pappan fick hon dels hjälpa ta droger, hon värmde hans
amfetamin osv, men han behandlade henne hemskt på andra sätt också. Han
förbjöd henne att lämna lägenheten, under lång tid gick hon aldrig ens
till skolan, han fick henne att sova under en presenning i 15
minusgrader under två veckor. + en massa annat. På detta utnyttjade han
även henne sexuellt under 5 år. Och trots en hel del tydliga tecken på
att något var fel, och ett X antal anmälningar från folk i omgivningen
(grannar och skolpersonal) gjorde socialen INGENTING. Sen när
intervjuaren (som det verkligen inte heter, men min vokabulär är för
smal för att hitta ett bättre ord) satt och pumpade dem på frågor satt
de helt oberörda (jag snackar stonefaces till 100000% + noll sympati)
och pratade om att den informationen de hade då minsann BLABLABLA, men
nu EFTERÅT så BlahaBlaha.
GAAAAAAAH, då fick jag allvarliga
vridningar i magen och visste inte var jag skulle ta vägen. Det finns
för fan inget jävla efteråt när det gäller sånthär! Flickan är förstörd
för livet (tänk Freud). Och så kom de med undanflykter som att de var
rädda för karln. Men BYT JOBB DÅ. Tänker inte folk efter ett dugg när
de väljer yrke? Är det bara jag som tänker göra pedagogiska plus och
minus listor för att inte förvirra mig? Gud alltså.
Snabbt
ämnesbyte för att inte slå sönder tangentbordet av upprördhet. Som det
inte heller heter men, skit samma. Det här är en blogg och här är ju
ungdomar så fett bra på att förstöra det svenska språket så jag kan väl
lika gärna spä på. Och ja "fett" var ett jäkligt avsiktligt ordval, och inget jag brukar använda mig av annars :]
I
övrigt så har denna dag denna Tisdag inte alls gått som jag hade
planerat. I min fantiserade, eller nåt, almanacka stod det PLUGGA med
stora feta röda, nej lila, bokstäver och det var tänkt att jag skulle
kunna göra en stor bock efteråt, som ett tecken på att jag var klar med
det.. Nå, kan jag det? Skulle inte tro det :]
Av de 100% som den här
dagen består av har jag pluggat exakt 0,00%. Fantastiskt va? Och
undanflykter jag använder mig av är typ: Det är ju egentligen inte sånt
jag måste Måste göra.. jag ska ju lämna in det.. Snart..
Men saken
är ju den att det skulle vara så sjukt mycket enklare om jag gjorde
klart åtminstone en sak (typ historian) under lovet. Så kan jag ägna
mig åt allt annat skit, som jag är benägen att kalla pluggandet för
just i denna stund.
Såå, vad har jag gjort istället då? Tjaa. städat lite på datorrummet, och det behövdes verkligen och
jag kände mig otroligt duktig och söt. Sen har jag brytt mig lite om
yster som blivit huk. Och jaa... den har jag typ inte gjort något..
Laddat hem en massa olaglig musik som är laglig, och lyssnat mig igenom
den lite. Och sist men inte minst har jag dammsugit mitt lilla rum.
Mitt lilla rum på 24 kvadrat <3
Allt för mig.
VÄRME alles.
Barnprogram <3
Kollar just nu på "Tummens mamma slutar röka" och det är helt <3
Konstigt att folk börjar/fortsätter röka efter en sån film.. Funderar på att länka dit på skolans FC också :P
För dem som är intresserade: http://www.youtube.com/watch?v=5coC8QSJuaQ
Sen har jag tittat på en massa IKA i rutan, pingu och sist men inte minst Joelbitar <3.
IIH, vad mys <3
Tisdag..eller?
och jag ska göra allt i min värld för att försöka inte gnälla (hahah, lycka till. Det kommer inte ta några minuter innan jag gnäller över t.ex skolan eller någon som sagt något idiotiskt...)
Jag kan ju börjar med att redogöra för vilken äkta virrpanna jag är.
Mötte en vän när jag klev av tåget idag och gick tillsammans med henne mot bussen, mitt på vägen ligger det en barncykel och min vän uttrycker "men.. ligger den fortfarande där?! den har ju legat där jättelänge!!" mitt svar blir, något förvånat då jag aldrig sett den förrut, "jaha... har den?" min vän säger att den har legat där i alla fall sen i Tisdags.. Då blir jag först jävligt förvånad och orolig eftersom jag är helt säker på att jag Aldrig sett den cykeln, och i alla fall inte på den gångvägen. Så börjar jag gå bakåt i tiden med mina tankar och kommer efter en stund på att jag ju igår åkte buss hela vägen, och därför inte såg den igår.. Sen kläckte jag den smarta kommentaren "Men vadfan jag gjorde i Tisdags.. det har jag ingen blekaste aning om" och blev något generad och skrattretad när min vän förklarade för mig att igår faktiskt var just Tisdag.. men man kan ju inte hänga med i varje sväng (eller dagsbyte..)
Och igår fick jag (köpte jag) så äntligen en ny mobil, med en 2-tangent som fungerar.. Det är helt otroligt!! Funderar på att bara skicka sms där det står typ "Aaaaaa" ett tag framöver - för att kompensera de a:n jag och mina smsmottagare gått förlorat. Men jag vet inte om det skulle vara så populärt eller förståeligt -så jag gör nog bäst i att skippa det i alla fall... Färgen går ju att diskutera i om jag verkligen ärsådär jätteförtjust i men när det blev som det blev (den färgen jag vill ha finns tydligen inte i Sverige) så fick jag ta den färg som är minst mig av Alla (och min kompis fick rätt på första när hon skulle gissa). And the colour iiiiiis: PINK.
Hah, den bryter verkligen av från allt annat jag äger, och har en massa blinkande specialfunktioner som jag mest säger "Va?" när jag upptäcker den.. Men den är fin ändå. Funderar på att döpa den till Baby... eller inte :)
För övrigt kan jag ju säga att det inte verkar så mysigt att operera bort livmoder och äggstockar, utan att få hormontillförsel efteråt - som man inte får om det handlar om cancer. Har precis pratat lite med mamma och hon har tydligen enna riktiga känslostormar. Bara idag har hon, vad jag vet, gråtit två gånger över sånt som hon i "vanliga fall" inte alls skulle fälla några tårar av. Det första handlade om att tåget var inställt i förmiddags då hon skulle åka in till Uppsala och röntgas (o kära gode Någon, gör så att hon inte har cancer där också). På grund av det blev hon så upprörd så hon var tvungen att stanna bilen i tio minuter för att hon skulle kunna köra hem. I och för sig hade hon varit extremt stressad innan, men det gör det väl inte direkt normalt... Den andra gången hade hon tydligen tänkt ungefär "det var då självafan att jag jämt ska behöva stå här och laga mat, alldeles ensam" och börjar gråta sig svart runt ögonen på grund av det. Tydligen brukar hon tänka det rätt ofta, utan att gråta (och ja, jag fick jäkligt dålig samvete av det hon sa)
Så.. nu får det vara nog. Ska checka om någon av bananbloggarna blivit uppdaterade.. See y
Lägesrapport.
en blogg som jag för övrigt läser varje dag =)
Är: Förvirrad och Stressad
Ger intryck av att vara: bitter och sur
Mår: "Okej"
Ska: göra det mesta sen.
Har: gått 3 kilometer hem.
Bör: plugga, plugga & plugga.
Kan: flumma till det ordentligt
Blir glad av: Barnfilosofi
Vill ha: sommarjobb (-->pengar)
Skulle vilja: rädda världen från all fattigdom och annat jävulskap
Tycker om att: inreda mitt rum och köpa en massa onödiga (men snygga) prylar till det.
Drömmer om: att kunna gäspa med näsan
Längtar till: New York-resan med klassen-6
Fasar inför: Muntliga delen av det Nationella provet i Svenska
Har ett brinnande intresse för: femism
Bryr mig om: vad andra tycker om mig, tyvärr.
Trivs med: bloggskriveriet.
Känner obehag inför: grodinvasionen som nalkas
Planerar att: Bli själsligt frisk.
Bor i: Skogen
Skulle vilja bo i: kollektiv
Klär mig gärna i: Stora byxor och rött.
Äter gärna: enshiladas (som jag inte kan stava till)
Dricker gärna: mineralvatten
Tränar: spinning 2 ggr i veckan. Snart mer inför kebnekaise
Tittar ofta på: Folk och inredningsprogram på TV
Lyssnar ofta på: skåningar
Läser: Allt av Johanna Nilsson
Prenumererar på: rien
Idag: pluggeliplugg
Imorgon: GU-påskkärring med Rebecka alternativt spinning
Igår: Mobilköp och KRG-möte i Rackarberget
Nu: Middag
Vill se: världen
Vill göra: lära mig laga mat.
Glad över: Våren
Arg på: killen som inte orkar vara feminist.
Stolt över: Lillasyster
Rädd för: Mörker.
Nyfiken på: killen på bussen
Lycka: att känna sig uppskattad
Sorg: har jag varit i en gång
Älskar: någon jag inte borde (+ familj, släkt, vänner)
Hatar: alldeles för tydligt
Äter: För mycket
Sover: djupt och gärna till filmer.
Dansar: helst i baktakt.
Lever: utan framtidstro
Gammalt blogg.
iiiiiiiiiisss kaaaaaaaaallt!!!!! Mån 10 jun 2002 22:56 Övrigt, 5 läsare totalt | |
|
Tis 18 mar 2003 21:36 Övrigt, 4 läsare totalt | |
|
|
bla bla bla Sön 28 sep 2003 21:17 Övrigt, 0 läsare totalt | |
|
|
hej Fre 28 nov 2003 23:33 Övrigt, 0 läsare totalt | |
|
gott nytt år? Ons 31 dec 2003 22:36 Övrigt, 5 läsare totalt | |
|
prov skola Tis 16 mar 2004 22:20 Övrigt, 2 läsare totalt | |
|
TJOHO Sön 2 maj 2004 22:31 Övrigt, 2 läsare totalt | |
|
Fyrisfestivalen igår då ;) Sön 22 aug 2004 16:43 Övrigt, 5 läsare totalt | |
|
Lalala Tis 23 nov 2004 22:14 Övrigt, 6 läsare totalt | |
|
Lör 5 feb 2005 23:17 Övrigt, 15 läsare totalt | |
|
L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L)(L) Sön 13 mar 2005 20:41 Övrigt, 10 läsare totalt | |
|
J?ai été à stockholm et mangé dans un crêpperi. Tors 2 jun 2005 22:33 Övrigt, 16 läsare totalt | |
|
|
t | |
|
hyponervokustiskadiafragmakontravibrationer Ons 9 nov 2005 22:07 Övrigt, 6 läsare totalt | |
|
Glad. Tors 12 jan 2006 21:59 Övrigt, 9 läsare totalt | |
|
Ett års dagen Ons 22 feb 2006 18:40 Övrigt, 7 läsare totalt | |
|
|
Absototalutely Tis 9 maj 2006 18:57 (Uppdaterad Tis 9 maj 2006 22:41) Övrigt, 5 läsare totalt | |
|
Yeah, that's it..
Intressant utveckling om man säger så :]
Enkla saker att göra för att göra lite nytta,
http://www.xn--stafettmotvldtkt-8nbo.nu/show.php?id=1027819
Krav om att stänga Guantánamo Bay:
http://www2.amnesty.se/wot.nsf/vykort?OpenForm
Amnesty vädjandebrev:
http://www2.amnesty.se/agera.nsf/veckansvadjande
Livet som ett skådespel
Hahaha, visst är det hemskt? Där står jag och är mer självmordsbenägen än jag brukar vara, och hon säger att hon ser på mig att jag mår bra (alternativt bättre, eftersom hon vet att jag mådde mer än kasst i min högstadieskola).
Där ser man hur bra man är på att skådespela.
ÖFA
Här är ÖFA-kollektivets bild, tydligen.
Det var de som gjorde teatern igår, eller collageföreställningen som är ett rättare ord.
Är ju en rätt talande bild.
Vilket känslomonster!
i och med att jag knappt kännt några starka känslor alls på.. deprimerande länge.
Men jag hade uppenbarligen fel med tanke på att jag sitter här som värsta känslomonstret.
I och för sig kanske inte upprörd är rätt ord, upprörd handlar väl mer om att vara väldigt arg?
Man blir till exempel upprörd om man hör om orättvisorna i världen, men jag är inte arg
jag mest bara känner en massa.
Dessutom är jag jävligt förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till,
ska nog sluta blanda in människor i mitt liv.
Nu ska jag gå och vara aktiv på den Internationella kvinnodagen,
med massor med ångest i magen.
The day is over.
skulle vara teatern då. Tycker av någon anledning att det är jobbigt när folk ska ta livet av sig,
är deprimerade eller har annat som jag tycker att jag kan identifiera mig.
Så kan jag bara se pjäsen/läsa boken ur det perspektivet sen.
Lite synd men, det gick ganska bra idag ändå.
Sen hade vi möte om New York. Vad jag längtar!!!!
eller okej, det gör jag kanske inte alls det, inte med fyra utropstecken efteråt,
men eftersom alla andra gör det, gör jag också det. För att göra det enkelt för mig.
Men det blir nog bra, och jag ska gå på MOMA, oavsett om mina lärare säger
att det är dyrt med 16 dollar inträde. Låt mig få investera själv, tack!
Och sen direkt när vi kommer hem från New York (12:10 lokal tid) är det supa som gäller..
haha, eller inte. Men ut i alla fall. Man har ju bara sin första barrunda en gång i sitt liv, så det lär firas ordentligt!!
Hoppas att någon vill fira mig, i alla fall pyttelite, i NYC också.
hahahahaha, säkert. Folk kommer glömma bort det.
Får rikta in mig på att få fira ensam.
Nu ska här pluggas.
Värme!
ps. tror Dorotean.blogg.se har fått en stalker. 34 visningar av 3 unika IP-nummer bara idag.
lite läskigt är det.
Ny vecko afton.
Eeh, okej. Min beslutsångest har verkligen blivit extrem nu. Jag satt på bussen och fick nästan, med betoning på nästan, andningssvårigheter för att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle sitta kvar på bussen, eller byta till tåg. Visst är det patetiskt? :]
Jag kom till skolan i alla fall, och jag har nog aldrig längtat så mycket till, eller njutit så mycket av, att snyta mig som jag gjorde idag. Som det klantarsel jag är glömde jag givetvis att packa ner någon slags näsduk i väskan i morse, och jag blev snytsugen redan i bilen till bussen. En timme senare kom jag med panikartade steg in på toaletten i skolan. Det var ganska nice.
Får väl se hur dagen går.. Den börjar ju med att jag sitter och skriver det här istället för all massa pluggande jag hade planerat + att jag fick lite dåligt samvete när min lärare frågade om jag varit sjuk i Fredags och jag nickade.. Hade varit betydligt mer sanningsenligt om jag sagt typ "Ja, i huvudet" alternativt "Nej, jag ville bara dö".
Men ja. Får väl rapportera ikväll..
Och förresten.. vem är du Andreas som börjat kommentera min blogg så fint?
Dorotean
Det här är lite kul, faktiskt. Fick reda på idag (på konstiga vägar, får skämmas om jag drar dem) att det finns en blomma som heter Dorotea.. Och såhär ser den ut om man ska tro Lailas Trädgårdar .
Den var ju inte allt för ful i allafall, och Dorotea är ju ett roligare namn än typ Ros(a).. I alla fall om man frågar mig :)
Men varför skulle man göra det, i och för sig? Mina åsikter är ju totalt värdelösa och går utmärkt att trycka ner.. Känns ibland som om det står [varsågod att stampa] någonstans på mig, eller på det jag säger. Eller så är jag bara naiv :]
Måndag i morrn igen.. lättaste skoldagen iofs, men det är fortfarande Måndag. Måndagar ska man bara inte tycka om, därför gör jag inte det heller.. Slipper "psykologen" i och för sig, det ska bli sjukt skönt i allafall.. Men jag vågar inte säga att vi har sovmorgon (ifall mor och far skulle börja undra) så jag åker nog in till skolan till 08:30 ändå... kanske i allafall. Har ju en del att göra, eller jag har Massor att göra. Men inget blir gjort.
Vi får väl se vad som händer...
Back in the blogg
Har ju föresten bestämt mig för att försöka göra det här till en blogg utan gnäll, och då handlar det om gnäll om min psykiska hälsa (som jag vill diagnostisera som depression men inte min psykolog), och inte om hur tungt det är i skolan, hur dumma vissa människor, hur dåligt väder det är och andra i-landpsorblematiskt gnäll. Det tänker jag fortsätta med.. Men så fort jag hittar på ett finurligt namn tänker jag starta en terapi-blogg, där jag skriver av mig allt psykgnäll.. Där tänker jag iofs vara anonym och försöka marknadsföra så att people läser den (och nej, jag tror inte att det är folk som läser den här.. är ju alldeles tomt på kommentarer osv...).
Har föresten varit ett jävla tjat om bloggar i skolan senaste dagarna. Det började väl egentligen om när vi pratade om bloggskrivning på svenskan i Onsdags och lärarinnan sa att "Jag vet att vissa elever i klassen har blogg, och ni får gärna säga vilka ni är" och så var det tydligen någon som avslöjade sin (inte jag, trots att hon visste om att jag har) och så blev det hetaste samtalsämnet helt plötsligt hur många lärare det var som läst den osv. Rätt ointressant om ni frågar mig, men man bedömmer ju olika.. Sen fick vi läsa upp våra blogginlägg på lektionen i Fredags, och jag tog ett som jag skrivit här för rätt länge sen. Kände mig aspiss och naken och trots att jag faktiskt fick credit för det (det var kul, underhållande, blablabla) kunde jag inte ta åt mig det.. Jag bara skakade av mig det som om jag var en hund som just badat, och tänkte tankar som "vilka lögnare de är.. jag duger ju inte alls" och annat äckligt. Så typiskt mig. Jag måste få bättre självförtroende, på något jävla vänster borde det ju gå. Och det var ju faktiskt vad doktorn sa att jag skulle få ut av min terapi. Självförtroende och kunnskapen om hur man hanterar känslor. Men vad fick jag? En sjuksköterksa som pratar om sig själv alternativt mitt sexliv, och påstår att jag inte är ett akutfall trots att jag sekunderna innan sagt att jag vill plåga mig till döds.. Visst är det lite komiskt?
Men äh, Lördagskvällar är inte till för att gnälla på. Tack för mig.
Värme!
Testing!
så jag testar lite..
Bambi på is.
Fast, det som kännts sämst iom det här har nog iofs varit att alla bara brydde sig om hur han mådde, och jag bara brydde mig om hur ingen brydde sig om mig (fastän jag aldrig berättat att jag mår dåligt).. Och sen kände jag mig sämst för att jag över huvudtaget tänkt något liknande... Det är inte lätt måste jag säga.
Föresten kan jag härmed utnämna mig till Brisbarn. Jag fick ju på något vänster reda på att de hade startat en mer effektiv sida på internet, dit man numera kunde vända sig om man ville ha hjälp. Nyfiken som man är var man ju tvungen att kolla upp det, och där fanns någon slags mailtjänst där man garanterades svar inom en vecka.. Jotjena tänkte jag liksom, det kan väl aldrig funka med alla skära-sig-i-armen kids osv som finns. Så jag författade mig ett brev om min situation och slängde iväg det. Så idag kom jag på att jag nog borde ha fått svar på det idag och, kors i taket, det hade jag (och de körde inte ens med "Det löser sig" stylen som tydligen Linda Skugge kör till sina mailande pubbeungar.. jag måste maila och tipsa henne om det!)
Läs och njut:
Svar från BRIS | |
2007-02-28 11:09:46 | |
Hej, Det bästa är att försöka få kontakt med doktorn som du pratade först med. Förklara situationen och be att få komma till en psykolog. Det är inte ovanligt att man måste byta samtalsperson om det inte fungerar. Det är slöseri med tiden att gå på en behandlig som man känner inte fungerar. Hoppas att du får kontakt med en psykolog snarast. Lycka till! Du är värd att må bra. Med vänliga tankar från BRIS |
nu får det vara sluttestat för min del,
får se vad jag tycker om det här inlägget imorrn.
NAtt
Fortfarande hjärndöd
Är lite mer död än innan...
Hjärndöd.
NÄPP,
INGET BLOGGINLÄGG IDAG HELLER.
snart slut.
Det är så moget, jag har inga krafter kvar.
inte ens till att skriva något vettigt.
Tycker ingenting längre :) Vill bara...
Igår bröt jag nästan ihop när min Vän verkligen ville komma när jag frågade henne
jag hade typ tänkt.. göra saker som inte gick att göra med henne.
Men det blev väl fint. Tittade på saker
och blev full på 3 glas skumpa (och två liter Vichy Nouveau).
Jag är så mogen.