Dorotean

Ikväll är jag hatad av alla och jag hatar tillbaka,
men mest hatar jag nog att jag ska vara så hatisk. Jämt.
Förrutom det är det relativt överjobbigt (så sjukt synd om mig, jag vet) att ha en massa behov,
men inte veta av vad.
Innan i Onsdags, när jag satt på förträff på psykologmottagningen var jag helt övertygad om att självförtroende var det enda jag behövde för att må bra igen.
Nu har jag tänkt ytterligare för mycket och kommit fram till att det kanske inte alls är så,
tänk om jag är lika less när jag behandlats till ett självförtroende. VadFanGörJagDå?
Då kommer jag liksom ge upp mer än jag redan givit upp och då.. finns det fan inte mycket hopp kvar inte.
Och om det blir som för min Vän som ifrågasätts om hon verkligen vill bli bättre kommer det verkligen gå åt den värsta pipsvängen man kan tänka sig.