Tjat å gnat
Jaja, det var ett jävla tjat på gumman idag. Det formligen sprutar inlägg ur mig. Kan hända för att jag egentligen borde plugga och alla sjutusen saker till. Då slår det liksom över åt andra hållet och jag gör ingenting istället, mycket produktivt. Har dock lyckats packa lite, och pluggat ännu lite till så jag får vara nöjd. Verkar dessutom som om min teori om att det räcker att läsa powerpointpresentationerna i den här kursen för att lära sig den. I alla fall om man läser förra terminens frågor. Mycket uppskattat då The globalization of world politics inte är någon höjdarbok i min mening. En annan sak som kom väldigt uppskattat idag var le mens. Haha, jag vet egentligen inte varför det är så svårt att säga mens utan att skoja eller diffusa till det på nåt vis. What's the deal liksom? Är det någon kvarleva från någon (säkert religiös) idé om att mens är smutsigt eller syndig eller nåt annat hittepå? Eller är vi människor bara lite sjuka i huvudet ibland? Nåja, det var sjukt uppskattat att den kom just nu i alla fall. För första gången i min snart 10 åriga menshistoria kom den precis i rättan tid. Nu hinner den nämligen ta slut lagom till luffen börjar och sen borde jag inte behöva bekymra mig på hela resan. I alla fall inte för den utrinnande biten av menscykeln... Haha, nä nu spårar det. Ska ta min mens och gå och lägga mig istället. Puss!
Tant Sara
För någon vecka köpte jag en klänning som jag tyckte var otroligt fin, men ändå kände någonstans i lilltån att den kanske var lite för tantig. Efter att ha våndats i provhytten köpte jag den trotts tvivlet. För någon minut sen hittade jag en likadan klänning sittandes på en 50+are. Tjoho, jag hade rätt! Och min klasskamrat som häromveckan kallade mig "gulligt tantig" hade uppenbarligen också rätt. Till mitt försvar kan jag säga att jag efter noga övervägande klippte av klänningen en decimeter och follade upp den. Med den nya längden ser den inte alls lika tantig ut. Inbillar jag mig... Puss!
National Anthem
Idag är det väl nästan lite skamligt att erkänna något sånthär, men jag kan inte låta bli att tycka att den här versionen av Sveriges nationalsång är så otroligt vacker. Jag vet att det inte är helt oproblematiskt att visa gillande mot denna sång, men jag väljer att göra det ändå. "Att tycka om Sveriges nationalsång är inte rasistiskt" hävdar många idag, och det är förvisso en sanning. Kruxet ligger i att de som hävdar detta ofta har rasistiska tankar och detta uttalande har, som jag har upplevt det, blivit att likställa med rasism. När jag då, som identifierar mig med allt annat än främlingsfientliga tankar, visar mitt gillande - blir jag automatiskt rasist i andras ögon? Det kanske är lite väl problematiserande och analyserande, men det är ändå viktigt att tänka på betydelsen av att spela, eller inte spela, denna sketna nationalsång. Nu får ni njuta av melodin istället!
Puss
Laleh - Bostadsansökan
En bra låt i dessa bostadssökar- och jamen-få-det-där-miljonsummebröllopet-jag-betalar-för-överstökat-nångång-tider. Och i alla andra tider också i och för sig. Men lite extra bra nu :)
Kära Drottning och vår Kung Kom hit och representera För här i kylan på vårt torg står ungdomar med flera Vi har ingenstans att bo Säg, finns det plats på slottet? För ett rum kan vi tänkas representera folket Kan polarn Jonny följa med han kunde ej betala hyran För här i stan kanske ni vet är hyrorna så dyra Ja, han sitter på torget Ja, var är er häst och vagn Ja, kan ni komma och ta han? Det vore finemang Jag gör en bostadsansökan gör en bostadsansökan Kära Drottning och vår Kung det här är kärlek inget hat Det är bara det att jag är jävligt desperat efter bostad Kära Drottning och vår Kung säg har ni plats på slottet Barnen dom vill leka där leka fångarna på fortet Barnens gårdar här i stan dom är proppade med bilar Kan dom komma och leka där? Bjud på mat och hyra "Det finns ingen dagis plats" ja det svarar personalen Kanske kunde Konungen tänka sig och vakta barnen? Jag gör en bostadsansökan gör en bostadsansökan Kära Drottning och vår Kung det här är kärlek inget hat Det är bara det att jag är, jag är så jävla desperat efter bostad På hemmet där fru Tilda bor är personalen få Säg, har ni plats på slottet som fru Tilda kan få Kära era fögligheter, ja kanske det kan gå ni har ju massvis personal på ert slott ändå Kära Drottning och vår Kung kom nu hit och inspektera erat fylle fulla trogna folk som ni representerar Jag gör en bostadsansökan gör en bostadsansökan Kära Drottning och vår Kung det här är kärlek inget hat Det är bara det att jag är jävligt desperat efter bostad Kära Drottning och vår Kung det här är kärlek inget hat Det är bara det att jag är väldigt desperat efter bostad
<3
Jag firar lugnaste helgen på länge. Eller ja, lugn och lugn jag springer hit och dit med tvätt och saker som ska packas och kartonger som är packade och saker som ska packas ur igen och så vidare och så vidare, men lugn i den mån att det inte är något festande, inget krökande tills minnet viker av och det dåliga omdömet tar vid, inget vrålande till väl vald dålig favoritsång eller raggtaktiksnack på toaletten. Det kan tänkas vara tråkigt (varför då? undrar jag iofs när man uttrycker det såhär, men vi skyller på vinklad journalistik) men är faktiskt rätt skönt. Jag behöver tid att plugga framför allt, men också tid att fundera över mig själv.
Vad vill jag egentligen, och hur ska min vilja gå igenom? I och med min om-nollning i höst har jag ju alla möjligheter som finns att styra baletten kallad Mitt Liv dit jag vill. Jag behöver inte ens börja om på ruta ett, det vill säga ett ställe jag redan varit på, utan förutsättningarna är, i princip, helt nya. Spännande och så otroligt jävla jätteläskigt. Såhär i studententider passar det ju utmärkt att jag känner mig precis som perioden innan min student för två (åh herre gud) år sedan: Pirr i magen över den rätt ovissa och läskiga framtid som väntar, vemod över allt man med det nya lämnar bakom sig och så en helt enorm jävla förväntan på det hela.
Jaja, nog om det. Nu ska jag tagga inför att få se Helena Bergström snorgrina och visa tuttarna i TV om ett par timmar. Tror jag gör det bäst genom en flyttlåda till. Puss på er!!
Vad vill jag egentligen, och hur ska min vilja gå igenom? I och med min om-nollning i höst har jag ju alla möjligheter som finns att styra baletten kallad Mitt Liv dit jag vill. Jag behöver inte ens börja om på ruta ett, det vill säga ett ställe jag redan varit på, utan förutsättningarna är, i princip, helt nya. Spännande och så otroligt jävla jätteläskigt. Såhär i studententider passar det ju utmärkt att jag känner mig precis som perioden innan min student för två (åh herre gud) år sedan: Pirr i magen över den rätt ovissa och läskiga framtid som väntar, vemod över allt man med det nya lämnar bakom sig och så en helt enorm jävla förväntan på det hela.
Jaja, nog om det. Nu ska jag tagga inför att få se Helena Bergström snorgrina och visa tuttarna i TV om ett par timmar. Tror jag gör det bäst genom en flyttlåda till. Puss på er!!
Hujedamig
Jag älskar när man ska hinna plugga (och helst lära sig det man pluggar på), handla flyttlådor, packa flyttlådor, packa hemväska, packa luffväska, planera luffresa, löneförhandla, sälja kapitalförsäkringar, leta bostad, få studievägledning, tvätta, äta frukost och bajsa. Allt detta på dygnets alldeles för få timmar på den alldeles för korta vecka+ jag har kvar till sommarlovet. Hujedamig!
Tur då att man har en syster som älskar att ha en syster som älskar Zelda, som hon också älskar.
Och en Hanna-panna som jag längtar efter att få krama igen i Juli :)
Puss!