Dorotean

Justja! Glömde ju säga det. Den så kallade "förkylningen" var ingen förkylning, det var en gammal hederlig hösnuva. Eller pollenallergi om man hellre vill det. Kul va? Jag dementerade rätt länge att det var det, trots lärares och erfarna (läs pollenallergiska) vänners tjat, för jag har aaaaaaldrig varit allergisk förr. Jag hade nog bara råkat ut för den välkända vårförkylningen (eeh.. vilken förkylning är det? fint påhitt där). Men sen kom jag mig i alla fall för att testa den där pollenallergimedicinen - och vips var ögonkli, rinnande från både näsa och ögon, huvudvärk, trötthet, nästäppa osv. osv. osv. som bortblåsta! Tjoho! Och det kan väl knappast vara en sån slumpen att en förkylning börjar avta samma sekund som jag tar medicinen? Det tror inte jag i alla fall, och titlerar mig därför som pollenallergiker. Kul. När jag sa att jag hoppades på att det skulle gå över till nästa sommar tittade mamma rätt skeptiskt på mig, så det lär ju inte heller hända. Fuck! är väl bara att hoppas på att jag är typ bara mot något som blommar en kort kort tid. Typ två veckor i maj. Det kan jag stå ut med. Inte som en av lärarna som har snuva från mars till augusti. usch.

Visste ni föresten att allergi handlar om ett fucked upp immunförsvar? Det liksom försvarar kroppen mot onödiga saker, som pälsdjur eller gräs. Som att kroppen tror att lite björkblom är värsta megasåret på armen. Så kommer väl någon såndär immunmolekyl (jag har hängt med på Nk. B lektonerna. oja!) och vill äta upp björkblommen. Eller nåt. Vilket osmart fenomen egentligen. Undrar om det räknas som handikapp ;D

Hjääääääälp. Jag är fullkomligt skräckslagen, jag pallar nog inte mer snart. Mitt hjärta bultar hårt och jag kan inte låta bli att tänka på det som skrämmer mig. Vad kan det vara för skräckinjagande och hemskt då? Jo, det är inte bättre än att det är studenten. Allvarligt. Jagvet att det för tillfället är det enda folk pratar om, i alla fall de som själva ska ta studenten, och det är säkert rätt uttråkande. Men allvarligt, igen, det är helt sjukt. För tillfället ser jag i och för sig det hela som om jag ska gå och dö på torsdag, och inte springa ut i vuxenlivet. I morse gick jag upp tidigt (nåja, 10:30 iaf) med anledningen att jag inte kan sova bort min sista helg. Dessutom skyr jag inga medel för att göra den här helgen så lång som möjligt, jag riktigt bävar inför måndagen - eftersom den inleder studentveckan. Igår till exempel, åkte jag till skolan för att tiden skulle gå lite långsammare. Går man bara hemma, som jag gjort resten av veckan p.g.a "förkylningen", försvinner nämligen timmarna illa kvickt. Man märker knappt av att dagarna går, och så är det helt plötsligt fredag. Och inte vilken fredag som helst, utan den sista fredagen. Kan ni tänka er? Usch, jag är som sagt skräckslagen. Det jobbigaste är nästan att jag inte ens vet riktigt vad jag är så rädd för. Jag är liksom bara rädd, jag till och med sitter här och skakar när jag tänker på det. Och vad är det som är så farligt, egentligen? 100 000-tals människor har tagit studenten innan mig, och dom flesta är ju helt normala idag. De dog inte, och har kanske till och med en fin familj och riklig lön sådär en 10-15 år efteråt. Herre gud människa, skärp till mig nu. Såhär kan man ju inte hålla på. Jag ska kunna springa ut från gustavianum, inte bli utrullad på bår, dränkt av tårar. Cool down, cool down *upprepar mantra*. Nä. Det här funkar ju inte alls. Jag går och målar naglarna istället - eller fyller mina sista timmar med annat vettigt. Tjing!

Ps. Det är nu 3 dagar kvar till studentskivan. Den första och sista festen med klassen. Undrar hur många gråtpauser jag kommer ta tills dess. Ds.

P.Ps. Eftersom klass-flaket har fuckat upp sig, och det för närvarande inte verkar bli något har jag börjat kirra raggarbil istället. Fan vad najs och inleda sin vuxna tid, skrålandes VI HAR TAGIT STUDENTEN med ett par av de finaste flickorna i världen. Nu tar jag gråtpaus. D.ds

Med en hjärna (och näsa) helt full av snor, rinnande ögon och en hals som svider så där mysigt när man exempel dricker djuice, eller äter något olenare än banan (dvs. allt) kunde jag för tillfället må rätt mycket bättre. Fastän jag precis vaknat frrån tre timmars tupplur på soffan, väl inlindad i en yllefilt och med fårskinnstofflor på, vill jag inget hellre än att krypa ner i min säng. Och nu började det tjuta i öronen också. Vilken dag! Ska be mamma kika lite i halsen på mig iaf, för att stoppa misstankarna om halsfluss. Det hade jag när jag slutade nian, och vill inte ha det när jag tar studenten. Käre gode högre makt, om det finns någon sån, lura ur all infektion och virus ur min kropp. Jag gillar inte att ha dom som gäster, och vill ha bort dom så fort som möjligt.

Tack på förhand,
Sara

ps. ursäkta allt gnäll. hoppas du inte ångrar att du läste ända hit. ds.

Jag har varit på pridefestivalen. Så himla nice! Först två intressanta och tankeväckande föreläsningar på dagen, en med Tina Rosenberg och en med Andy Cany. Mycket imponerande. Senare på kvällen pridefest på V-dala nation där det var bra musik, mycket folk och rätt billig alkohol. Och folk raggade helt ogenerat. Så himla fint. Kunde dock återigen konstatera att den svettlukt som tagit över cigarettlukten på uteställen i Sverige inte är direkt angenäm. Men ändå. Jag hade en otroligt bra kväll, och det märks att jag inte dansat på länge. Dels för att det var en sån himla energikick, man kunde liksom inte sluta le eller bara vara galen, men också för att benen idag är lite smått möra. Men det var det värt. De som stannade hemma och tittade på ESC, eller något annat för den delen, borde verkligen ångra sig. Råkade ju även hamna som pridefestivaldeltagare i lokaltidningen. Med värsta feta porträttet, och viss förvridning av vad jag sa. Så nu är jag väl dum lesbian med hela uppsalas befolkning. Härligt!

Måste föresten fira av kvällen med en liten, gammal, lista.
Det var ju så länge sen.

1. Hur mår du idag?
Visby Allmäna sången - Andetag

2. Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Någon galen kyckling - Psykopat

3. Hur ser dina vänner dig?
Rymdimperiet - Afrika

4. Vad är ditt livs themesong?
Scissor Sisters - Everybody Want The Same Thing

5. Hur är/var skolan för dig?
Miss Universum - B I G

6. Hur kan du komma framåt i livet?
Promoe - Freedom Writers

7. Hur kommer imorgon vara?
Governos Andy - Bulleribock

8. Vad är det bästa med dina vänner?
Friends in need - Alla vi

9. Vad finns i lager för nästa vecka?
Alpha Blondy - Masada

10. Vad skulle du hetat om du var född i framtiden?
Miss Li - Autumn Cold

11. Vilken sång beskriver dig bäst?
Nick Cave & the bad seeds - Where the wild roses grow

12. Vilken låt ska spelas på din begravning?
Lily Allen - Everythin's just wonderful

13. Hur ser världen på dig?
Kent - Kärlekens tunga

14. Vilken är din oturs-låt?
Bröder Glöder - BG grus

15. Vilken är din tur-låt?
Laleh - Prinsessor

16. Har du en djup och mörk hemlighet?
Marit Bergman - It would have been good

17. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Naki vs. Brunner - Somewhere over the rainbow

18. Kommer du nånsin ha barn?
The Kinks - Days

19. Vad ska ditt första barn heta?
Jocke Boberg - Alexander Kyckling

20. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
Scissor sisters - Hair baby

21. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Rootvälta - Unity

22. Vad är några tips till mig?
Karsh Kale - One step Beyond

23. Hur kommer du att bli igenkänd?
Lasse Fabel - Samma bransch

24. Vad är din danssång?
The Congos - Natty dread rise again

25. Hur kommer sommaren bli?
Hurricane Lights - For Fuck's Sake

26. Vad är det sista du kommer tänka innan du somnar idag?
Navid Modiri & gudarna - Om jag ska dö

Alla borde läsa http://sakerunderhuden.blogspot.com/. Hon är så fin och smart och bra så man blir helt.. överväldigad. Dessutom är hon en såndär het genusvetarbrud som man bara kan bli galen i. Som henne ska jag bli en dag.

Idag är jag dock mest galen i boken jag fick på posten. Den är så otroligt fin, lite sådär så man dör när man ser den. Och man kan inte låta bli att titta på den! Jag har suttit hela kvällen och kikat på den i smyg, litesådär som man gjorde på lågstadiekärleken ni vet - och med ungefär samma känslosvall inanför bröstet. Det är mysigt. Dock är jag lite smårädd för att börja läsa den - ifall min beundran skulle slockna. Så just nu tittar jag bara.

Har skrivit ett tal ikväll också. Med läskigt mycket hjälp från mamma känns det som, men skitsamma. Det är riktat till ett lesbiskt par som har gift sig. Så himla fint. Jag är så himla finurlig ibland. Så i morrn ska jag kicka min heteronormativa skola i asset lite har jag tänkt. Blir ett fint avsked.

God Natt!

Det är sjukt vad påverkad man blir av att loosa en halvlitet blod :O Jag var och gav blod idag nämligen. När resten av familjen var på sjukhuset hängde jag på och gjorde min plikt som frisk medborgare. Först blev jag bemött av världens segaste fulkärring som jag mycket väl hade kunnat bli sur på om jag inte just då varit i mitt apatiska tillstånd (har två humörstillstångd för tillfället; jättearg eller apatisk). Hon mumlade lite och var allmänt obra, men jag fyllde i alla fall den obligatoriska talongen (nej, jag har inte tatuerat mig, varit i malariadrabbatområde eller sprutat in anabola steroider de senaste sex månaderna) och sen var det dags. Det spändes band runt min arm, letades efter artärer, tvättades med sprit och sattes en nål i min arm. I vanliga fall skulle det här ha kommit blod också. Det gjorde det inte. Så då fick sköterskorna gräva runt lite i min arm, spänna bandet lite mer och försöka fösa blodet genom artären. Det gick inte. Det gjorde apont. Så de fick avbryta och det gjorde fortfarande apont i armen. Trots det bestämde jag att vi skulle testa andra armen också. Jagmenar när dom bett alla blodgivare att ge blod innan sommaren lär man ju göra det, och jag hade inge planer att ta mig till sjukhuset något mer - så blod skulle de ha. Så det spändes det band runt min arm, letades efter artärer, tvättades med sprit och sattes en nål i min arm igen. Och den här gången kom det blod! Tjoho! Det bara sprutade ur min arm. Så efter en kvart var jag väl kvar, men fortfarande skakis. Vet inte vad det är, men min kropp har alltid visat tydliga nervöstecken när jag givit blod - trots att jag inte tänkt några nervöstankar. Vad är grejen med det liksom? I alla fall satt jag kvar i de bekväma stolarna ett tag, men sänkte rätt snabbt ner mig och tog lite fika. Här hade dom vegetariananpassat till och med. Det var annat än på blodbussen, där kunde man välja mellan macka med renkött eller skinka på. Bra jobbat liksom!

Men i alla fall, efter det här överlånga utlägget om hur det gick till när jag gav blod tänkte jag nu komma in på ämnet jag nämnde i början: att man blir så påverkad av det. Inte nog med att jag idag fick gå är ifrån med ett par armar som gjorde ont så fort man böjde på dem, och dessutom var helt överösta med bandage. Jag blev dessutom asandfådd. Ni vet trappan på Gina Tricot vid St: Per? Efter att jag tagit mig upp för den vad jag helt slut. Jag flåsade som rena St: Bernadshunden. Första reaktionen var: Det var då helvete vad otränad jag blivit. Såhär jobbigt var det inte sist jag gick här (för typ en vecka sen). När jag sen fick värsta svimkänslan och värdlen började snurra kom jag på: Aha! Jag har ju förlorat massa blod - och blod är ju delaktig i syretillförseln. Andfåddheten var alltså inte ett resultat av min EXTREMT dåliga kondition. Puh. Då kan jag låta bli att träna ett tag till :P

Nu har nog andfåddheten lagt sig i alla fall, och enda spåret efter blodgivningen är två rödsvarta prickar och ett blåmärke.

Sådär. Nu har jag i alla fall lyckas komma på vad för slags tal jag ska hålla, och även satt upp lite stolpar. Blir att jobba ordentligt med det i morgon och på torsdag. Jag kommer ta hela klassen med storm! ...eller inte.
Under stolpandet kom jag också på att jag själv vill gifta mig i eiffeltornet. Gärna med lite nyckelharpsmusik i bakgrunden. Vettefan hur jag ska få ihop den kombinationen riktigt men, är det så illa får jag väl gnida lite själv. Jag kan ju faktiskt kärleksvalsen.

Puss!

Det verkar inte bättre än att jag på Torsdag kommer få hålla ett tal som jag skrivit och, förhoppningsvis, övat in på onsdag. Jag är nämligen allt annat än motiverad till att författa känsloladdade och medryckande tal, så det får vänta. Läser på lite inför psykologin i morgon istället (precis i rättan tid, tycker ni inte?!). Idag har jag i alla fall avslutat två kurser, Ma C och Litterär Gestaltning. Så underbart jäkla skönt så det finns knappt.

Här får ni ett smakprov från sistnämnda kurs. Jag skrattar varje gång jag läser den, och inte är det av stolthet...

Flickor, nu lockar ni håret
Flickor, nu sminkar ni er
Flickor, nu bantar ni låren
Flickor, nu dricker ni inte mer!
Flickor, ni tar väl inte för er?
Flickor, det får ni inget för.
Flickor, lev efter idealet där mannen är norm.

Och vi tar ingen skit
och vi lever vårt liv
och att flickor är sämre, det skiter vi i
och vi super oss fulla,
tar för oss och knullar
att flickor är sämre, skiter vi i
och vi dissar idealet
och vill slippa patriarkatet
att vi skulle va bittra, det skiter vi i
nu släpper vi loss

Läste föresten ett jätte intressant artikel, med igenkänningsgrad hög, i studenttidningen Ergo. Den handlade om att man efter tentor, eller uppsatser eller annat energikrävande, hamnade i ett läge där man glor. Man kan sitta i timmar och bara glo, utan att det gör något - det är en fullgod sysselsättning. Precis som att baka, en promenad eller fest är i vanliga fall. Någon mer som känner igen sig?

Till skillnad från er andra som antagligen ser denna lördag som en solig dag, eller kanske somrig eller härlig dag ser jag denna lördag som en blödig dag. Inte sådär blödig som i känsligt blödig, när man gråter och allt och blir massa sentimental. Nej, blödig som i att blöda. För det är typ vad jag ägnat den här dagen åt. Nu låter ju det jävligt dramatiskt, vilket det också var - men bara i ungefär 10 minuter. Sen gick det över. Och nu skulle jag kunna göra den här historian hur rolig som helst genom att nämna varenda detajl, nivet sådär som jag alltid gör när jag ska berätta om saker jag varit med om. Men jag kom precis på att jag inte orkar det, så ni får nöja er med någon mening bara. I alla fall, för att göra den korta historian ännu kortare, började jag den här lördagen med att tajma att få mens och börja blöda näsblod i princip samma sekund. Det var lika mysigt som det låter.

Sådär. Nu har jag skickat in mitt senaste helvete (aka. skolarbete), bara ett litet dygn försent.
Tycker ändå att det är rätt duktigt gjort med tanke på att jag för 36 timmar sen inte skrivit något på det,
och fick värsta ångestanfallet p.g.a det i fredags.
Mitt hjärta hoppade till av glädje när jag mailade läraren.
Hoppas hon inte hänger mig nu,
har ingen direkt koll på hur hon reagerar på försent inlämnade grejer.
Men är hon som typ 80% av lärarna på skolan skulle hon inte bry sig
om jag så mailade in det om ett halvår.
Hon skulle skänka mig ett MVG ändå.
Det är så fint med lärare
som först skiter i om man lämnar in lite små försent (läs flera veckor försent)
och sen skiter i att lämna tillbaks det rättat också.
Och nu har jag bara 20 dagar kvar tillsammans med dem.
Kan inte säga att jag är överdrivet ledsen.

Jag kunde knappt sova i natt. Jag låg och vred och vände mig i en evighet. Planerade min framtid och kom på en massa lösningar på mitt stressproblem. Tyvärr har jag glömt dem nu, men ändå. Jag var alltså astrött men kunde för allt i världen inte somna. Det var jäkligt irriterande. Att jag ändå sov kan man se mina otroligt konstiga drömmar som ett tecken på. Herre gud. Bland annat drömde jag om mitt sommarjobb, som jag av någon anledning kom en timme sent till första dagen. Det var ju något pinsamt förstås. Väl där var det massa krångel med påklädningen, att jag gick till fel avdeling osv. Men mest konstigt var nog mamman som kom in på avdelningen (det handlar alltså om ett ålderdomshem). Hon hade sin lilla dotter med sig, och skulle väl hälsa på sin mamma eller så. Det är väl inte speciellt konstigt, men konstigare var hennes klänning. Den var nämligen alldeles för kort. Den slutade någonstans på magen. Och hon hade inte leggins på sig. Nej, hon hade inte ens trosor på sig. Det kommer alltså in en morsa som visar vaginan under mina första minuter på sommarjobbet. Och det tar inte slut där. Den här kvinnan har nämligen jättemycket könshår. Så mycket att det lägger sig som ett täcke i den kundvagn hon drar framför sig. Tänk er en hel kundvagn full med könshår liksom. Trevlig dröm va?! Och i det här lilla.. boet, eller vad man ska kalla det, ligger det massor med påskägg. Hahah, vad kan den här drömmen betyda egentligen!? Jag vet faktiskt inte om jag vill ta reda på det. Det verkar lite för skumt.

Nåja, någon som vet vad som är flest av "flera hundra" eller "hundratals"? Det var en fråga jag försökte svara på i natt när jag inte kunde sova. Som ni förhoppningsvis förstår hade jag lega och ålat mig ett tag då...

Jag gick nog på världens skummaste promenaden idag. Sjävla promenerandet var väl inte så märkvärdigt, det var helt vanliga steg med helt vanliga joggingskor. Promenadvägen var inte heller något särskilt. Det var ju precis samma promenadväg som jag alltid går, och där var inga nyheter. Det var bara hela... helheten.

Jag gick mest för att bli av med ångesten, som vid det laget blivit mig övermäktig - och för mig brukar en promenad få de allra starkaste känslorna att svalna. Efter skavsårsplåster-påsättning och mjukisbyxepåklädning gav jag mig således iväg. Till en början kändes det väl rätt bra, lite lagom lugnande sådär. Efter kanske 500 meter ringde det och jag blev nästan glad ett tag. Tror det påverkade mycket att ångesten gick över, för det gjorde den faktiskt ett tag. Vi pratades väl 20 minuter eller så, och sen smsade jag lite "Jag dör nog nu" sms och jag var nästan på topp. Helt på topp är man ju aldrig efter en ångestattack, men ni fattar vad jag menar. Så helt plötsligt kommer jag fram till en fårhage.

Fårhagar i sig brukar ju vara rätt harmlösa, oavsett hur många får där är, men idag var det något särskilt. Det här var nämligen någon slags galna får, som så fort de såg mig började bräka. Det började med att en började bräka, sen en till och sen en till osv. osv. Helt plötsligt är hela hagen en bräk-kör. Det låter förjävligt, nästan skräckingivande. Så börjar de springa. De springer åt mitt håll, och när det i samband med att jag går blir ett annat håll vänder de igen. Jag har alltså en rusande bräk-kör på bara ett par meters avstånd och jag kan helt plötsligt inte låta bli att skratta. Jag verkligen asgarvar, och stirrar ut de stackars fårena. Spelade till och med in ljudet på mobilen, det var nämligen helt barrockt.

Med hopp om att den här promenaden helt och fullt kryerat mig nu fortsätter jag alltså efter fåranfallet, och har nu inte särskilt långt kvar. Ju närmare jag kommer hem började jag dock må mer och mer dåligt igen. Den där konstiga lyckan höll förvisso i sig i någon kilometer, men sen märkte jag att tankarna började komma tillbaka. Jag försökte planera hur jag skulle lägga upp lärarsamtal (utan att börja gråta), och lite hur de uppgifter jag måste göra skulle se ut - och då var jag i princip tillbaka i diket igen. Så lagom till att jag satte foten på gårdsplanen grät jag igen.

Fick samla mig för att hämta nyckeln på gömstället, och lyckas låsa upp med syskon + flickvän flåsandes i nacken. Sen rusade jag ner och slängde mig på sängen. Precis som vilken pubbeunge som helst. Kändes mycket konstruktivt. Fort som fan bestämde jag mig för att jag minsann inte skulle gråta. Så jag tog något andetag, torkade bort tårarna och sen tog jag mig upp i huset igen. Då ringde det igen, och jag blev hög istället. Haha. Jag var fullständigt sprallig och pratade i 120. Jag som i vanliga fall brukar vara den som lyssnar. När jag tänker efter, kommer jag inte ihåg om vad - men pratade gjorde jag i alla fall. Vi lade på och jag blev låg istället.

Så inom loppet av cirka en timme hann jag ha fetingångest, post ångest-tillstånd, konstigt skrattanfall, ångest återfall, hetsgråt, eurofori och deppighet. Tja. Jag verkar ju inte ha så långt till mina känslor i alla fall.

för första gången på rätt länge har jag åter igen brytit ihop. jag sitter här och hyperventilerar, nästangråter och ber folk att döda mig på diverse internetforum. mycket konstruktivt. att över huvud taget skriva det här inlägget är i princip omöjligt. jag skakar som en gris.
det som dödat mig den här gången är
Historia B
Psykologi x2
Naturkunskap
Svenska
Litterär Gestaltning
och fucking jävla Matematik C
eller i andra ordalag; Internationella Gymnasiet.
undrar om det är för sent att hoppa av med en månad kvar,
ingen på internetforumen verkar nappa på att döda mig i alla fall.
Jävla Pissråtta

Som det sig kanske bör, i alla fall som uppsalabo, sitter jag med bakfyllehuvudvärk dagen till ära. Jag skyller inte på någon annan än mig själv, och kan helt klart säga att det var värt det. Vilken härligt galen dag det blev =)
Den fylldes bland annat med picnic-häng i stadsparken, gott och lättdrucket vin, busk-kissningar, däckningar, spyor, internationalen, pannkakor, fyllebeteende, diskussioner med livets ordare och mycket annat. Det var trevligt, helt enkelt. Nu ska jag nog äta chips och kolla på Jonas Gardell. Jag ser det lite som min demonstration för arbetarrörelsen :)