Dorotean

Hjääääääälp. Jag är fullkomligt skräckslagen, jag pallar nog inte mer snart. Mitt hjärta bultar hårt och jag kan inte låta bli att tänka på det som skrämmer mig. Vad kan det vara för skräckinjagande och hemskt då? Jo, det är inte bättre än att det är studenten. Allvarligt. Jagvet att det för tillfället är det enda folk pratar om, i alla fall de som själva ska ta studenten, och det är säkert rätt uttråkande. Men allvarligt, igen, det är helt sjukt. För tillfället ser jag i och för sig det hela som om jag ska gå och dö på torsdag, och inte springa ut i vuxenlivet. I morse gick jag upp tidigt (nåja, 10:30 iaf) med anledningen att jag inte kan sova bort min sista helg. Dessutom skyr jag inga medel för att göra den här helgen så lång som möjligt, jag riktigt bävar inför måndagen - eftersom den inleder studentveckan. Igår till exempel, åkte jag till skolan för att tiden skulle gå lite långsammare. Går man bara hemma, som jag gjort resten av veckan p.g.a "förkylningen", försvinner nämligen timmarna illa kvickt. Man märker knappt av att dagarna går, och så är det helt plötsligt fredag. Och inte vilken fredag som helst, utan den sista fredagen. Kan ni tänka er? Usch, jag är som sagt skräckslagen. Det jobbigaste är nästan att jag inte ens vet riktigt vad jag är så rädd för. Jag är liksom bara rädd, jag till och med sitter här och skakar när jag tänker på det. Och vad är det som är så farligt, egentligen? 100 000-tals människor har tagit studenten innan mig, och dom flesta är ju helt normala idag. De dog inte, och har kanske till och med en fin familj och riklig lön sådär en 10-15 år efteråt. Herre gud människa, skärp till mig nu. Såhär kan man ju inte hålla på. Jag ska kunna springa ut från gustavianum, inte bli utrullad på bår, dränkt av tårar. Cool down, cool down *upprepar mantra*. Nä. Det här funkar ju inte alls. Jag går och målar naglarna istället - eller fyller mina sista timmar med annat vettigt. Tjing!

Ps. Det är nu 3 dagar kvar till studentskivan. Den första och sista festen med klassen. Undrar hur många gråtpauser jag kommer ta tills dess. Ds.

P.Ps. Eftersom klass-flaket har fuckat upp sig, och det för närvarande inte verkar bli något har jag börjat kirra raggarbil istället. Fan vad najs och inleda sin vuxna tid, skrålandes VI HAR TAGIT STUDENTEN med ett par av de finaste flickorna i världen. Nu tar jag gråtpaus. D.ds