Paris, Here I come!!
Det blev ju inte alls samma sak i Fredags, förståss. På URF var vi flera tusen framför en bamsescen i Augustis varmaste sommarnatt, i Fredags var vi något hundratal inträngda i en liten lokal med en scen som var kanske 70 centimeter över golvytan. Man kunde bokstavligt ta på artisterna. Men jag kan lova att det var minst lika härligt. Stå och gunga i baktakt i två timmar till låtar som Teachers teach and Children learn var den mest perfekta start på 2006 års höstlov :D Och det övervägde absolut besvikelsen över att itne ha kommit in på Nina Rochelle på Café 44 i Sthlm dagen innan. Nu kan jag bara hoppas på att lovet fortsätter på samma nivå. Paris here I come!!!
Bloggdag
Egentligen skulle jag väl bara vilja ta en strap on liknande den som används i filmen seven (eller vad det nu är för äckligt jävla verktyg) och samtidigt som jag ger mig själv en smärtsam död genom att stöta den hårt i mig tills jag förblöder ge folk ett bildigt bevis på hur köttigt och sårigt jag har inuti.
Men det är ju sånt man måste hålla Jävligt tyst om, för jag fick ju bevis på att folk verkligen höra "Jo,tack" när folk frågar hur det är. Säger man "jag hade hellre legat på bårhus än sitta på den här bänken/stå i den här kön/och så vidare" blir man genast till någon man måste sluta bry sig om eftersom man ändå inte orkar med såna där deppiga typer. De bara förstör ju. För vad svarar man egentligen någon som faktisk erkänner att de inte har någon livsglädje, eller säger att "nejfyfan, jag hatar mig själv och mitt liv så mycket och det mår jag så sjukt jävla kukdåligt av". Såtn har vi ingen aning om så för guds skull, komihågattaldrigfrågaigen!!
Så nu spänner jag på mig leendet istället och berättar något roligt istället.
Först vill jag bara säga att jag är Så glad att Cissi är med i idol. För att jag är kanske inte som alla andra,
men jag uppskattar det som fan att någon tar och flätar in politik i ett så ytligt program som Idol 2006 (som jag egentligen inte följer av någon anledning förrutom Cissi). Först not ready to make nice, och sen I'm not gonna be (någonting) wife. Jag tvivlar om jag varit lika nöjd om det varit någon som flätat in högerbudskap i tävlingen, eller att jag ens skulle uppmärksamma det. Men det är en annan sak. Jag mös riktigt till när jag insåg Varför cissi sjöng just I'm not gonna be.... låten. Och när jag fick reda på att Dixie Chicks är ena riktiga Bush motståndare klarnade det genast för mig varför hon sjöng en låt som enligt mina fördomar inte alls hörde till hennes stil.. Hoppas hon får vara kvar länge :D
I veckan hade vi någon gubbe i skolan som föreläste om hur det hade varit att dokumentärfilma på Grönland. Han visade massa bilder på söta inuitbarn och på döda valrossar och sånt som han ville dela med sig av, och förrutom det hade han dessutom med sig de kläderplagg man använder där. Det var pland annat fårsockor, som man hade inuti de vattentäta sälskinnsstövlarna. Ovanpå det hade man isbjörnsbyxor. Dessa plagg var något man fick komma fram och känna lite på efter själva föreläsningen.. Jag och Sofia sprang glada i hågen fram och smekte på sälskinn och isbjörnspäls. Och såklart gjorde dessa pälsar som de flesta andra: fällde. Så när jag sen skulle slå mig ner på en stol under lektionen efterå hörde jag ett "Psst" från Tina bakom mig. När jag vänder mig om säger hon "Du har isbjörnshår på dina byxor" och börjar fnissa lite smått.. Heh. Tjaa.. det är ju inte direkt något man dår säga/höra varje dag så jag klandrar inte henne ;P Nu har jag sparat ett hårstrå och har det intejpat i plånboken.. Respect!
Annat leende får jag sprida en annan dag.
Värme!
11 krokiga spikar och ett självmordsförsök
Sen kan man ju fundera varför och hur just de här orden dök upp innanför mitt pannben just idag.. Men det är en annan historia..
Jag känner mig otroligt.. Bortskämd den här veckan. Jag har haft helg ända sen i Fredags skulle man rent praktiskt kunna säga. Jag orkade med en lektion i Måndags sen åkte jag hem och var förkyld. Igår var jag hemma och var lite mindre förkyld, men fortfarande förkyld och Idag var jag hemma och orkade inte gå på 90 minuters matte som var dagens enda lektion.. VILKEN JÄVLA LYX. Jag älskar verkligen långhelger, sådär en 3-4 dagars helg sitter nästan Aldrig fel. Och som ett extra plus blir det genast närmare till Nästa helg nu. Tyvärr råkar det vara så att ett prov infaller på en av mina två arbetsdagar den här veckan, men vafan - jag är förberedd och har sovit massa timmar hela veckan. Sluta klaga nu! Ett till tyvärr är att jag kommer vara helt skakis och stamma och helst vilja åka hem och vara förkyld igen när jag måste se Phillipe i ögonen i morgon och säga -Je n'ai pas faire mes devoirs parce que j'ai été malade. Det kommer kissa ner mitt betyg som fan, och jag kommer gråta inombords hela dagen.. Men äh, det gör som sagt inget :) Dessutom får vi ju reda på våra engelskagrupper i morgon, det blir nog bra.. hoppashoppashoppas att jag får vara med i lågtempo-gruppen. Jag vill bli bra på engelska.!
Nu är det medeltidpluggningsdax.
Värme!
Ett skrik på hjälp.
Jag klagade på hur hemskt det var att alla älskande var så angenäma om att visa upp sin kärlek på stan,
i parken, på bussen, överallt!
ALLT förståss för att slita ännu lite till i ett brustet hjärta,
påminna ensamheten om hur långt ifrån en tvåsamhet den var
& värst av allt
för att visa hur mycket bättre man är med någon annans hand i sin.
Det är Verkligen så jag borde skämmas!
Istället borde jag ha varit glada med dem och se kärleken för vad den är,
ett evigt band av lycka som har tvinnats ihop med de älskande tus själar.
Dessutom är det en skam för själva älskandet att kritisera den, då
kärlekens gång inte går att påverka.
Och till sist borde jag ha
tänkt på att det är MYCKET värre att vara singel på hösten!!!!!!
What's that sound?
what's music? - Music is life
What's life? - Life is death
What's death? - Death is silence
What's silence? - silence is sound
En härlig låtrad ur en låt som jag blivit en manisk lyssnare av. Lagom skönt gung i den så man får känna sig som en del av musiken för ett tag. Och vem är han som inte har lust att hellre vara en rad i en gåshudande låt än den bleka kopia av den människa han var menad att bli? Inte jag iallafall. Det finns oräkneliga tillfällen då jag, som kopia, önskat allt annat än att vara mitt bleka jävla jag. Men det är väl därför man har musiken kanske. Det är i den man har möjlighet att få känna sig lite mera färgindränkt person. Stänga in sig själv i musiken, eller musiken i sig själv? Känna rytmernas påverkan i blodet, känna hur kroppen inte klarar av att sitta stilla för DET ÄR JU SÅ SJUKT JÄVLA UNDERBART ATT DANSA!!!
Vilken frisk person är kapabel till att hålla sig stillasittande med musik i närheten? Det bara rycker ju och drar i varenda ven i ens blodfyllda kropp och det skriker. Så.. någon som vill följa med mig in i rytmen?
I övrigt idag har jag intepluggat rättså mycket och skirivt på en text ganska lite.. och tittade ganska övermycket på oprah winfrey avsnitt och annat Amerikanskt. Tjoho!
Sen ringde ju psykologen också, och hade en femtonminutersintervju.. Fick svåra frågor som "Men har du livslut då?". Jagmenar vadfansvararmanpåsånt?
Känner mig lite löjlig, för jag blir så paranoidig och bara tänker att de (psykologerna) bara tänker att jag slösar på deras resurser eftersom det egentligen inte är något synd om mig, och jag mår ju egentligen dåligt för allt är egentligen bra. jag hatar sånt :(
Känner på mig att det kommer vara det enda jag kommer kunna tänka på när jag sitter där på stolen eller hur jag nu kommer befinna mig.. och så kommer det bara bli kattskit av det eftersom jag inte kommer kunna säga något som de tycker är värt att höra eftersom jag fokuserar så mkt på att säga något det tycker är värt..Punkt.
Idag har dock inte bara bjudit på saker så leder till att jag förakta mig själv å det grövsta. Nejdå, Sara Dorotea har nämligen lagat mat. och utan att det blev misslyckat dessutom! Gjorde en nästan god rätt med squash, kantareller, lök och krossade tomater. Jag är så fin <3
DESSUTOM, lyckades jag ju med det jag, och säkert många med mig, aldrig trott att jag skulle lyckas. Och det var att hälsa på självaste Mister Mister. Det var trevligt som få och jag blev nästan inspirerad till att gå med i syndikalistiska ungdomsförbundet. Vi får se var det leder ;)
Enoug for to day,
Värme!
Efterlysning och svar
| Karisma | |
| Daterat: Torsdagen den 7:e september 2006 kl 21:13 | Läst: 3 gånger |
| Jag önskar önskar Önskar att jag hade något sånt där som fäste folk vid mig, så som vissa har saker som fäster mig.. Oftast är det inte något särskilt, det är bara ett Det som gör att man fastnar, kanske har det någonting med det där ordet Karisma. väldigt vacker ord, det kan väl inte vara svenskSvenskt? vårat språk är för lagom för att ha ord som karisma, smörgåsbord och jantelag är svenskarnas svenskord, och det skulle ju t.o.m en döv höna höra att karisma och jantelag rimmar jävligt illa. Nu blev jag bra sugen på att veta var det kommer ifrån, var gör man sånt? Kanske är något framtida för mig, ordvetare eller dyl. Jag har ju alltid sagt att jag ska ha ett sånt jobb som ingen vet att det finns, och ordvetare är väl ett sånt? Eller så triksar jag till det och kallar mig karismatiker istället, bara för att, liksom. Men tja, det får väl helt enkelt visa sig. Karisma kommer jag aldrig få iallafall.. eller, det beror iofs på. Är det inställningen som påverkar mest (som jag just nu inbillar mig att jag tror) kan jag i princip bestämma mig för att jag är karismatisk, och där med bli det.. kanske skulle testa det.. men först 1, Ta reda på var ordet Karisma kommer ifrån. (säkert latin nu när jag tänker efter.. undrar vad för mysigt det kan betyda på latin) 2, Ta reda på vad Karisma betyder. Sen ska jag bli fin och vacker och karismatisk. | |
| ||||
To whom it may concern
Ever since the accident I've walked this way
So stick my legs in plaster
Tell me lies about Vietnam.
Heard the alarm clock screaming with pain,
Couldn't find myself so I went back to sleep again
So fill my ears with silver
Stick my legs in plaster
Tell me lies about Vietnam.
Every time I shut my eyes all I see is flames.
Made a marble phone book and I carved out all the names
So coat my eyes with butter
Fill my ears with silver
Stick my legs in plaster
Tell me lies about Vietnam.
I smell something burning, hope it's just my brains.
They're only dropping peppermints and daisy-chains
So stuff my nose with garlic
Coat my eyes with butter
Fill my ears with silver
Stick my legs in plaster
Tell me lies about Vietnam.
Where were you at the time of the crime?
Down by the Cenotaph drinking slime
So chain my tongue with whisky
Stuff my nose with garlic
Coat my eyes with butter
Fill my ears with silver
Stick my legs in plaster
Tell me lies about Vietnam.
You put your bombers in, you put your conscience out,
You take the human being and you twist it all about
So scrub my skin with women
Chain my tongue with whisky
Stuff my nose with garlic
Coat my eyes with butter
Fill my ears with silver
Stick my legs in plaster
Tell me lies about Vietnam.
En dikt som Adrian Mitchell läste på Regina Tatern under Ordsprak. Han är grym :)
Bara massa goja.
Och sist lovade jag att jag skulle skriva av mig om en massa punkter. Om hur ordsprak var och hur vi hade det i stockholm bland annat.. Och Sarig som jag är (eller doroteig) bestämde jag mig att skjuta upp just de punkterna till i morgon. Men i morgon blev till i morgon blev till i morgon och resten vet ni.
Så nu sitter jag här med de två punkterna att skriva om, demonstrationen att skriva om, konstiga drömmar att skriva om, svar på frågor att skriva om och ett definitivt slut att skriva om. Så.. Vem tror att jag i detta inlägg kommer skriva om allt detta? Inte jag iallafall!
Men nåja. För att lätta ångesten lite är det väl bara att börja.. Sätta igång tankemusklerna och försöka sätta mig tillbaka i hur det var under ordsprak och sthlms-resan åtminstone.. Låt mig ta det i kronologisk ordning och börja med ordsprak.
Till att börja med måste jag bara kommentera det fiffiga namnet de kommit att döpa festivalen till.. ordsprak är ju borde ordspråk fast på ett internetigt vis. Eller just ett ordsprak. Ett sprak av ord. Och det kan jag absolut säga att det var också :)
Det började med Poetry Slam på Torsdagskvällen. Jag och Rebecka placerade oss nästan på första parkett, och utnämnde oss själva som dommare. Mestadels var vi överens, medan vi ibland var helt oense. Men då hade vi den smarta strategin att helt enkelt ta medelvärdet.. Turligt var det bara 2 dikter (eller var det bara en?) som det blev jättestor skillnad. Vi fick njuta dikter av bland annat Adrian Mitchell (som var preludium läsare), Kung Henry (som var testläsare.. Citat: Some tells a lie, to them selves when they die, but please don't confuse me with them), Miles (från SydAfrika), Josef (som läste, eller begravde :P, framförallt en dikt om att sätta personer i fack. Mycket bra!) och några fler uppsalabor. I finalen vann lyckligtvis han från Rosendalsgymnasiet (som jag för tillfället inte kommer ihåg vad han heter) mot Miles. Hade ju varit typiskt om Miles hade fått vara den som fick vara med i uttagningarna för SM :P På öppna scenen var det inte överdrivet många som ville uppträda.. Den jag kommer ihåg mest var han från Moder Jords Massiva som höll på superlänge och man trodde aldrig skulle sluta..
På Fredagkvällen var det så dags för ännu mer poesi :D Då var det jag Rebecka och Hanna. Eftersom jag och Rebecka köpt biljetter kvällen innan hade vi ju platser bredvid varandra, men när Hanna skulle köpa fanns det tyvärr inga bredvid varandra.. Men det löste sig ändå :) Kvällen var full av en MAssa ordsprak av Kalle Haglund, Kung Henry, Ewok, Lasse Fabel och Bob Hansson.. Otroligt spännande och njutningsfullt att sitta och lyssna på alla ihopknopade texter.. Väldigt underhållande stundom också :) Åkte ifrån Regina teatern två skivor rikare och med en massa intressanta namn att leta rätt på på internet :)
Lördagen därefter var då min och Ebbas inplanerade stockholmsdag.. Vi åkte relativt tidigt med tåget till Stockholm för att sedan ta tunnelbanan till Hornstull och Tomas lilla lya. Var lagom häll-rörigt men ändå trevligt såklart. Sedan fick vi ju helt oplanerat våra två småkusiner med oss på shoppingrundan, men det var ju bara trevligt :) Ska tilläggas att det inte blev så överdrivet mycket shopping just den dagen. Det kändes lite omoraliskt att lämna de två själva någonstans i någon affär för att vi skulle prova kläder och dylikt. Ebba fick dock en del fynd.. Var ju iofs trevligt att bara umgås med Matilda och Mattias och leka av sig lite med dem. Blev en hel del skratt, och en del chock också under dagen :) Dessutom lyckades vi ju möta en av de två som förföljde mig och Hanna i somras. och JUST då ville självfallet M o M stanna för att leka på några slags bänkar. Jag fick vänligt men bestämt dra dem därifrån :)
Senare på kvällen blev det bio, offside, för min och ebbas del.. + en kvällsfika på seveneleven ;)
På söndagen bar det iväg in på stan igen, och jag lyfte på plånboken lite.. iofs ett par byxor jag sedan lämnade tillbaka... men ändå :P
Men ja...eller nej. usch, det här blev bara äckelpäckel. Det blir inge bra om man skriver just för att man känner att man måste skriva.. så jag skiter i det här jsut nu och googlar vegeterianrecept istället.
Värme!
en liten broshyr om pensionsförsäkring
en liten broshyr om pensionsförsäkring
(jan 2005)
Jag har alltid försökt tycka om de tråkiga gubbarna på tvn.
Jag har tänkt som så har jag tänkt att kanske
man blir en tråkgubbe själv en dag.
Då kan det vara bra att ha tyckt om dom hela tiden.
Likså har jag försökt tycka om knarkare, idioter och
handelsresande.
En sån kanska man också kan bli.
Världen är full av möjligheter kan jag
finna mig själv att tänka som exempelvis när det regnar.
Man måste ligga steget före.
Att tycka om de andra kan bli som att
tycka om sig själv i förskott.
Andra dagar tänker jag bara på exotiska fåglar och
läckra små vitvaror.
Det går också bra.
han var sjukt rolig på ordsprak i helgen :)
Slutet av September - Början av Oktober
Här sitter jag och försöker vila upp mig efter en fullplanerad (nåja) helg, och ett svettigt, EXTREMT SVETTIGT, spinningpass.. Går väl sådär ;P
Dessutom försöker jag få mig själv att skriva om de dagar som gått,
om hur det var hos kuratorn,
hur Ordsprak (Uppsalas första internationella poesifestival), var.
hur jag har haft det i Stockholm
hur min olycka gick till och hur menen ser ut.
Men det går segt måste jag erkänna..
Men tjaa, jag måste ju få det ur mig (och dessutom vill jag kunna läsa och minnas) så här kommer det:
Kuratorn är lättast att få ur sig om, så jag börjar nog med det.
Jag hade tid 08.20 i Fredags och 08:20 i Fredags knackade jag på lärarrummet och frågade efter Pär,
som by the way jag inte hade en aning om hur han såg ut ungefär. Men när han uppenbarade sig för mig (vad bibligt, eller något, det lät.. men skit i samma) så kände jag att jag ju faktiskt kände igen honom. Vi gick iallafall till lärarköket och satte oss där. Jag satt mig på någon slags soffagrej med lurv på och han i en soffa bredvid. Sen ja.. talades vi. Och man kan väl sammanfatta det så att välta kor blev lite av ett huvudämne och jag kände mig som ett bajshuvud. Men jag ska höra mig för om elevhem och lämna mina kontaktuppgifter så jag kan få slungas till Spången. Tror jag att det blir bra, blir det säkert det..
I can't wait.
Vidare till olyckan
Den skedde i Torsdags efter att jag var på väg hem från Poetry slam på reginateatern, jag kan tänka mig att den var 22:50-22:55 eller något i den stilen. Allt går fint största delen av resan, tåget är i tid och jag hinner med bussen. Jag somnar inte på bussen utan tar mig av vid stationen. Jag får igån mopeden på första kicken och jag ger mig iväg. Går fint i Österbybruk, går fint på 292:an och går fint på ulsarbyvägen. Till en början iallafall. Sen kommer jag till den smalaste partiet av våran lilla 2,5 kilometers grusväg. På detta smalaste parti möter jag en biljävel. Och den här biljäveln behagar inte blända av (trots att jag gjort det) så samtidigt som jag ska konsentrera mig på att sakta ner och hålla mig åt sidan blir jag bländad så in i någonstans. Detta leder till att jag hamnar i diket. Stressad som jag är tror jag att jag ska kunna åka i dikesgrenen tills dess att bilen kommit förbi mig. Det var inte smart gjort av mig. Efter X antal gupp ramlar jag och mopeden åt sidan. Bilföraren uppmärksammar inte det utan kör vidare. Jag tar inte så illa vid utan reser mig upp igen, reser mopeden upp igen och sätter mig upp på mopeden. Så när jag gasar iväg för att komma hem fort SLOCKAR LYKTORNA. Och då det här är mitt i skogen klockan 23 i slutet av September förstår vilket vettigt person som helst att det blir BECK SVART. Jag hinner väl inte direkt reagera, bromsa och sånt där smart, (eller så trodde jag att jag kunde ta mig hem utan lyktor - det är inget jag kommer ihåg i dagens läge), så jag hamnar i diket igen. Heller där tänker jag på att bromsa utan försöker ta mig åter upp på vägen.. Som vem som helst kan räkna ut med arslet gick inte det så där överdrivet bra. Och Dorotea + moped ramlar igen. Den här gången stannar mopeden dock så fort den hamnat på marken, och jag börjar störtgråta av chocken. Till historien hör att jag just, denna ödesdrigra dag, glömt min mobil hemma. Hade det varit som vanligt hade jag givetvis tagit och ringt hem mitt i chocken, men nu var det inte så. Så efter att i något tag ha samlat mig reser jag mig upp och tar mopedhjälmen över armen och travar hemmåt. Tackvare chocken har jag inte en tanke på hur mörkrädd jag är och går gråtandes den 2 kilometer långa vägen hem. Stundom hinner jag tänka att jag inte har en aning om var på vägen jag går, i mitten eller på någon av sidorna, och då jag inte var utrustad med reflexer önskade jag att ingen bil skulle komma.. och det gjorde det inte :)
Så jag kommer gråtandes inför ytterdörren och vrålar "Var är mamma?" och stegar upp för trappan. Där möter mor min upp mig eftersom hon, och Ebba, hört att något inte står rätt till. Så jag säger att vi måste hämta mopeden eftersom jag vurpat med den. Resten av kvällningen består av sårtvätt (ena armbågen, andra armen + handen) och omplåstring om vad som behövs (tilläggas bör att trots att jag gick sönder på en del ställen gick ingen av de kläder jag bar för dagen sönder på varken ett eller annat sätt. Trots att de var köpta i diverse billighets-butiker). Dessutom fick jag ju hämta mig och berätta vad som hänt. Far min gick ut och tog traktorn för att hämta mopeden, och den var inte så farligt skadad (trodde han till en början, nu var det tydligen värre menmen..)
Så här nästan exakt 3 dygn senare är jag blå längs hela höger låret, till viss del även på vänstra. Har sett plåster med kompress på vänstra armbågen som fortfarande gör ont (om vi har någon ska jag till skolsköterskan i morgon) + ett litet sår som läkts bra på handen. Skönt nog har jag inte ett dugg ont i nacken längre, som jag hade igår.
Men...uuuh, det här blev alldeles för långt och jag hade alltför mkt att skriva för att orka. Tar resterande punkter i morgon! Nighty.