Dorotean

FyFan (ja, jag ska sluta svära. men inte idag). Jag är helt slut, mit huvud känns tomt, eller typ fullt av ingenting.
Är antagligen för att jag var uppe för länge inatt. Eller ja, antagligen för att jag försov mig,
vilket jag antagligen fjorde för att jag var uppe för länge :]
Men vad ska man göra liksom? Har man inte den gå-och-lägga-sig känslan blir det inte av att amn går och lägger sig. Och jag hade inte den känslan igår.
Var mest orolig, lite besviken men ändå glad igår.
Orolig över människor och annat. Besviken och glad var jag över kvinnodags-demonstrationen.
Liksom, man blir ju alltid glad av att demonstrera, det är nästan som en drog för mig - blir helt hispig innan och vrålar så jag svettas under. Och det blev jag igår också. Jag skrek så jag trodde tinningarna skulle spricka och rösten fortfarande är trasig.
Men hu så oorganiserat det var! Vi hade inga repeterade slagord (vi fick iofs lappar med hemmagjorda slagord - men dom tränade vi ju inte så vi kunde dem) och de som vi ändå sen ropade var samma genom hela demon och skreks alldeles för snabbt för att folk skulle kunna höra vårat budskap. Och trots min och min väns febrila försök att få hela tåget att skrika saktare blev det inte så. Det blev mer Kampenfortsätter,sexismenskastoppas än kaaaaaampeeeeeeen fortsääääätteeeeer, seeexiismeeeeeeen skaaaaa krossaaaaaaas! Men jag och min tidigare nämnda vän kom på den geniala idén att satsa på att sälva organisera det nästa år genom att starta en FK (feminist klubben) och ha nästa 8:e Mars som mål. Kanske borde ha ett eller tre delmål också.. Det är inte mycket som behöver planeras ett helt år innan.
Något som däremot behöver planeras är min mors 50-års dag. Den kommer allt närmre och vad jag vet är det ingen som har startat någon slags planering. Och jag vill verkligen ge henne en fest, eller på annat sätt en bra födelsedag - det förtjänar hon verkligen!
Men kan jag dra hela lasset i lande, orkar jag engagera min syster/bror/far? Det återstår väl och se. Kanske kan bolla idéer med morbror nästa helg. Jag sade något om att flyga luftballong till mormor, men då sa hon att mamma tydligen är höjdrädd :S Får undersöka saken. Vore nice att göra det och sen kanske ha middag någonstans (i sthlm). Men jag är som sagt extremt dålig på sånthär, så vi får se var det slutar. Antagligen en katastrof, förhoppningsvis en underhållande katastrof :)

Var ju föresten på teater/föreställning igår också. Den var hur kanon som helst! Jag beundrar verkligen alla konstnärliga själar som är så kreativa och hittar på så finurliga saker. Kan tilläggas att jag avundas dem lite också. Jag vill också kunna vara sådär konstnärlig och vacker. Det enda jag kan är att låtsas skriva bra dikter, och inreda mitt rum som ändå ingen annan än jag är i. Väldigt mycket värde i den konsten.

Men är man inte född med konstnärsfingrar så är man inte.

Tack för mig.

Eeh, okej. Min beslutsångest har verkligen blivit extrem nu. Jag satt på bussen och fick nästan, med betoning på nästan, andningssvårigheter för att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle sitta kvar på bussen, eller byta till tåg. Visst är det patetiskt? :]
Jag kom till skolan i alla fall, och jag har nog aldrig längtat så mycket till, eller njutit så mycket av, att snyta mig som jag gjorde idag. Som det klantarsel jag är glömde jag givetvis att packa ner någon slags näsduk i väskan i morse, och jag blev snytsugen redan i bilen till bussen. En timme senare kom jag med panikartade steg in på toaletten i skolan. Det var ganska nice.
Får väl se hur dagen går.. Den börjar ju med att jag sitter och skriver det här istället för all massa pluggande jag hade planerat + att jag fick lite dåligt samvete när min lärare frågade om jag varit sjuk i Fredags och jag nickade.. Hade varit betydligt mer sanningsenligt om jag sagt typ "Ja, i huvudet" alternativt "Nej, jag ville bara dö".
Men ja. Får väl rapportera ikväll..

Och förresten.. vem är du Andreas som börjat kommentera min blogg så fint?