Dorotean

Jag fick kämpa som ett djur på cykeln upp för 3-kilometersbacken från stan och hem.

Mat har det inte intagits sedan klockan 8 i morse.

Jag har haft ett samtal om det jag tycker är allra jobbigast i livet.

Grupparbetet går sakta men säkert åt helvete.

Mitt rum är ett enda stort kaos.

Fy fan vad jag hatar den här torsdagen.

Den stackars bonden blev utan tjej.

Han får åka till Prag med sin långhåriga kompis istället.

"Dricka öl å titta på andra tjejör" som han själv uttryckte det.

De andra tre har dock hoppet kvar

om att kunna hitta kärleken i alla fall.

Fast när de fick reda på sina resor

kunde jag inte koncentrera mig på något annat

än mina tankar på varför man säger "hitta kärleken"

och inte "hitta kärlek".

Det irriterar mig.

Det kommer nog hålla mig vaken hela natten.

Är ens kärlek skapt så att det kan finnas i bestämd form?

Och om det nu är skapt så,

skulle det vara sämre att ha kärlek än att ha kärleken i sitt förhållande? 

Ja. Ibland undrar jag också var jag får alla tankar ifrån...

Vem ska välja vem?

Hur ska det gå för den stackars bonden som hade fått

alla tre tjejer att vilja åka hem förra veckan?

Jag sitter som på nålar...

Jag har inte varit där sen i Augusti så det är klart att jag längtar.

Det ska bli fint att få krama om mina morföräldrar igen,

och att återse mina  fina syskon som jag deprimerande nog bara har kontakt med via facebook.

Att fira jul med det lilla som kan kallas min släkt ska såklart också bli trevligt.

Men jag bävar lite också,

för även om det ska bli fint att komma norrut

vet jag precis hur jag brukar må efter ett par dar i mitt familjehem.

Hur andetagen brukar gå tyngre och tyngre,

hur axlarna brukar spännas hårdare och hårdare

hur leendet brukar kännas falskare och falskare.

Jag tror det är något som sitter i väggarna.

Tur för mig att killen jag är kär i har bestämt sig

för att våga sig upp i mellandagarna.

Så länge jag kommer vara nervös över

vilka fula sånger med namnet Gustaf som finns,

eller som kan egen-komponeras,

kommer jag nog inte ha tid att må dåligt över något annat.

..varit jävligt dum i huvudet

..gjort sånt man inte borde

..lärt mig säga "Jag är kåt, ska vi knulla?" på teckenspråk

allt som allt en fin helg!

enligt mig är det okej att skämta om ungefär vad som helst.

Det behöver inte vara PK och sånt trams,

bara det är roligt. Och då också helst enligt de det skojas om.

Men något som jag har extremt svårt för

är skämt om att skära sig.

Jag får bara ont i magen,

och det är inte av en skrattklump. Om vi säger så.

Jag antar att det har med mina egna erfarenheter att göra.

Det är ju till exempel inte vilken 18-åring som helst

som legat och frossat en hel natt

av oro över sin älskade lillesyster.

Och det är bara en av erfarenheterna... 

Allt detta kom tillbaka till mig igår när jag fick höra

Grotescos sång om en tonåring som skar sig för att kunna få MVG.

Det blev liksom för right on för att bli roligt.

Å andra sidan kan väl inte mina svaga punkter

bestämma vad som får skämtas om.

Det är antagligen alltid någon som känner sig olyckligt träffad

av ett oskyldigt menat skämt.

Men tänk så bra det hade varit om jag fått bestämma!

Jag har säkert fått 1000 gp.

Anledningen?

Jag har köpt ett par vinterriktiga kängor,

i grovt skinn och med kraftig gummisula.

Ordentligt fodrade är de också. Och dyra så klart.

Men som kassörskan sa:

"Sneakers hela vintern hade man när man var 14".

Att det är gubbpoäng och inte tantpoäng jag fått

är för att det är ett par herrkängor.

I storlek 40. Jag har 38 i vanliga fall.

Men det ser inte alls konstigt ut inbillar jag mig.

Det kanske kan minska gubbpoängsintaget något

om jag poängterar att anledningen till att jag måste

ha överdrivet ordentliga vinterskor

är 14-åriga Dorotean.

Hon gick nämligen i sneakers i 20 minus

och förfröst därmed fem tår.

Så nu fryser jag om fötterna

så fort det är kallare än 10 grader.

Ja, 10 plusgrader alltså. 

Eventuellt kan gubbpoängen minskas ytterligare

med tanke på att jag bl.a tänkt bära kängorna

till den blommiga klänning med spetskrage jag köpte förra veckan.

"Jaha, du är skriven här i alla fall.."

"Eh, ja"

"Ja.. det blir ju så när det är studenter. Det är många fler ungdomar som kommer hit än vad.. Men ja, du är ju välkommen hit eftersom du är skriven här. Eller ja, ALLA studenter är ju välkomna hit..."

Det sista sagt med en enorm gnutta ironi.

Det är ju nästan så att man önskar att man blev våldtagen, smittad med klamydia, på smällen och samtidigt drabbades av vestibulit. Bara för att kunna kräma ur ännu mer pengar ur deras kassa. Ja för det var ju av precis den anledningen jag sökte mig dit från början förstås...

Nåja, det kändes inte fullt lika illa som den gången en sjuksköterska kommenterade att vi "visst var morgonpigga" när jag som extremt osäker 14-åring kom och ville ha dagen efter-piller klockan 11 på förmiddagen i alla fall. Tur det. 

Vi ska tycka om varanda 
och det kommer att gå åt helvete

det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag drygsvarar att
dina knäskålar är de slappaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och tvillingsjäl 
och oj då känslan
av rätt hela tiden
inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi
ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när du hatar att jag inte hör vad du säger
när jag sprängs för att du sover med en man som
bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte bergripa hur någon kan bli så 
upprörd
över en liten kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPELSKRUTT OCH
HELVETE!

och vi kommer tycka om varandra när vi är så
rädda för att den andra ska försvinna att vi själva
funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi
försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer att tycka om varandra och
vi kommer
att vilja spotta den andra rakt i ansiket och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och
vi kommer
tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer
inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna och dra
ner
varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT
men ångrade mig.
Vi kommer att förlåta oss.
Vi kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så
skör att vi kommer
skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarn
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss

ända in i motsatsen
ända in i adjö och hallå
liksom okeja världen
att den får finnas fast all tröghet
och sprickorna på faten
i kärleken


det kommer gå åt helvete
också
men vi kommer tycka om 
varandra och en vacker dag
kanske


till och med oss själva ...