<3

"Hur går det med Jonas då? Har du kastat ut honom än?"
det där med att låta bli smeknamn är tydligen lite svårare för vissa familjemedlemmar,
än för andra.
Men vad kan man förvänta sig av någon som själv presenterade sig med helt fel namn
första gången han träffade svärföräldrarna?
En dag kanske det går att lära den gamla byrackan att sitta..

Och för er som inte vet är Jonas den fiktiva pojkvän
som följt mig de senaste 6-7 åren.
Detta helt utan att jag någonsin så mycket som knystat om någon med samma namn.
Det vackra smeknamnet brukar tack och lov bara gälla
fram tills dess att pappa hittat nån ful sång, med rätt namn i, att sjunga istället.

Jag tror jag precis insåg varför jag hållt mig singel så länge...

Och svaret var föresten nej på min fars fråga.
Med tillägget "Och han har tack och lov inte kastat ut mig heller."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback