Dorotean

enligt mig är det okej att skämta om ungefär vad som helst.

Det behöver inte vara PK och sånt trams,

bara det är roligt. Och då också helst enligt de det skojas om.

Men något som jag har extremt svårt för

är skämt om att skära sig.

Jag får bara ont i magen,

och det är inte av en skrattklump. Om vi säger så.

Jag antar att det har med mina egna erfarenheter att göra.

Det är ju till exempel inte vilken 18-åring som helst

som legat och frossat en hel natt

av oro över sin älskade lillesyster.

Och det är bara en av erfarenheterna... 

Allt detta kom tillbaka till mig igår när jag fick höra

Grotescos sång om en tonåring som skar sig för att kunna få MVG.

Det blev liksom för right on för att bli roligt.

Å andra sidan kan väl inte mina svaga punkter

bestämma vad som får skämtas om.

Det är antagligen alltid någon som känner sig olyckligt träffad

av ett oskyldigt menat skämt.

Men tänk så bra det hade varit om jag fått bestämma!