Dorotean

Jag firar lugnaste helgen på länge. Eller ja, lugn och lugn jag springer hit och dit med tvätt och saker som ska packas och kartonger som är packade och saker som ska packas ur igen och så vidare och så vidare, men lugn i den mån att det inte är något festande, inget krökande tills minnet viker av och det dåliga omdömet tar vid, inget vrålande till väl vald dålig favoritsång eller raggtaktiksnack på toaletten. Det kan tänkas vara tråkigt (varför då? undrar jag iofs när man uttrycker det såhär, men vi skyller på vinklad journalistik) men är faktiskt rätt skönt. Jag behöver tid att plugga framför allt, men också tid att fundera över mig själv.

Vad vill jag egentligen, och hur ska min vilja gå igenom? I och med min om-nollning i höst har jag ju alla möjligheter som finns att styra baletten kallad Mitt Liv dit jag vill. Jag behöver inte ens börja om på ruta ett, det vill säga ett ställe jag redan varit på, utan förutsättningarna är, i princip, helt nya. Spännande och så otroligt jävla jätteläskigt. Såhär i studententider passar det ju utmärkt att jag känner mig precis som perioden innan min student för två (åh herre gud) år sedan: Pirr i magen över den rätt ovissa och läskiga framtid som väntar, vemod över allt man med det nya lämnar bakom sig och så en helt enorm jävla förväntan på det hela. 

Jaja, nog om det. Nu ska jag tagga inför att få se Helena Bergström snorgrina och visa tuttarna i TV om ett par timmar. Tror jag gör det bäst genom en flyttlåda till. Puss på er!!